tisdag 5 juli 2016

Återväxt av lunnefågel på Island kan bli bättre i år

På nio av tolv undersökta platser var det i år fler lunnefåglar som häckade jämfört med förra året. På tre platser var det däremot färre par som häckade. Om inte äggen överges och ungarna överlever sommaren skulle därför återväxten kunna bli bättre än 2015. Det är resultatet av Náttúrustofa Suðurlands första kartläggning av årets häckning.

Tretton somrar i följd har återväxten av lunnefågel varit låg. Mest akut är situationen i flera kolonier på södra Island. Där har lunnefågeln i större utsträckning påverkats av de stigande temperaturerna i Atlanten som gör att de fiskar som utgör artens huvudsakliga föda rör sig norrut.

Sommaren 2015 var bättre än många tidigare krisår. Läget är dock fortfarande kritiskt. Utan en rad år med god återväxt kommer lunnefågeln inom det närmaste årtiondet att bli sällsynt på södra Island. Än så länge är lunnefågeln den vanligaste arten i landet under sommarhalvåret.

Náttúrustofa Suðurlands genomför varje sommar två kartläggningar av återväxten. I den första - som gjordes mellan 16 juni och 3 juli - undersöks i vilken andel av lunnefågelns hålor som det finns ägg. För att studera detta används en kamera som sticks in i hålorna.

På nio av tolv platser var det i år fler fåglar som häckade jämfört med förra sommaren. På tre platser fanns det färre ägg i hålorna. Trenden är alltså entydig, men om inte äggen överges och ungarna överlever skulle återväxten i år kunna bli bättre än 2015. I synnerhet eftersom det fanns fler häckande par på Västmannaöarna, där den största lunnefågelkolonin i världen finns.

På Västmannaöarna fanns det ägg i 65 procent av de undersökta hålorna. Förra sommar var motsvarande andel 57 procent. Fler häckande par fanns också vid Dyrhólaey (66 procent mot 64 procent förra året), Papey (78 mot 55), Lundey (90 mot 85), Grímsey (92 mot 83), Vigur (90 mot 88), Akurey (85 mot 63) och Elliðaey (81 mot 70).

Sämre var återväxten vid Ingólfshöfði (57 mot 70), Hafnarhólmi (73 mot 92) och Drangey (85 mot 93).

Ett mönster som kvarstår är att återväxten är klart sämre längst i söder - Västmannaöarna, Dyrhólaey och Ingólfshöfði - jämfört med längst i norr - Grímsey, Drangey, Vigur och Lundey.

Dessutom undersöks i hur många hålor som äggen kläckts. I snitt ligger lunnefågeln på ägg i 42 dagar. När Västmannaöarna och Dyrhólaey besöktes hade kläckningen inte börjat. Vid Ingólfshöfði hade bara 12 procent av äggen kläckts den 21 juni. Förra sommaren var dock unik eftersom många fåglar häckade ovanligt sent. Så ser det ut att kunna vara även i år.

Vid sommarens andra kartläggning undersöks på nytt hur stor andel av äggen som kläckts. Den bästa återväxten vid det första besöket fanns på Vigur. Där hade den 30 juni redan 86 procent av äggen kläckts. Ungar som föds tidigare hinner växa till sig mer innan de måste klara sig på egen hand och har därför bättre förutsättningar för att överleva.

Här kan du läsa mer om lunnefågeln.