tisdag 23 augusti 2016

Isfria ytor på Vatnajökull utvecklas som Surtsey

Foto: Starri Heiðmarsson
Allt fler växter får nu fäste på isfria ytor på glaciärerna Vatnajökull och Breiðamerkurjökull. Det ständigt varmare klimatet gör att fler växter överlever de stränga vintrarna. Växtlighetens utbredning på glaciärerna sker i ungefär samma takt som den sprider sig över vulkanön Surtsey. Det fastslår Náttúrufræðistofnun Íslands efter årets expedition till glaciärerna.

I dagsläget smälter de isländska glaciärerna i en takt som gör att sannolikt bara Vatnajökull finns kvar år 2150. Och det som då finns kvar av vad som i dag är Europas största glaciär kommer inte att vara mycket. För första gången på många hundra år blir nu områden isfria efter att länge ha befunnit sig under glaciärens istäcke.

Náttúrufræðistofnun Íslands genomför regelbundet vetenskapliga expeditioner till Breiðamerkurjökull och Vatnajökull. Här drar sig glaciären tillbaka från år till år - vilket inte minst märks på hur glaciärlagunen Jökulsárlón, där isberg och smältvatten från Breiðamerkurjökull samlas, breder ut sig från år till år.

För att kunna studera växtlighetens utbredning besöker de Máfabyggðir i Vatnajökull, en plats som varit isfri sedan den senaste istiden. Övriga platser ligger på Breiðamerkurjökull, en utloppsglaciär från Vatnajökull. De är Kárasker som blev isfritt 1935, Bræðrasker som blev isfritt 1961, Maríusker som blev isfritt 2000, Systrasker som blev isfritt 2010 och Grannasker som blev isfritt i år.

Gemensamt för platserna som studeras är att de är så kallade nunataker, alltså områden som tidigare varit täckta av is men nu är isfria. Nunataker omges dock av glaciärer.

Utvecklingen på glaciärerna påminner i stor utsträckning om utvecklingen på Surtsey, den ö som skapades under ett vulkanutbrott som rasade mellan 1963 och 1967. Likheterna finns i själva spridningstakten. Trots att förutsättningarna för växtlighet närmast är totalt olika finns ändå mycket gemensamt.

Under sommarens vetenskapliga expedition till Surtsey hittades 61 olika växter. Vid Bræðrasker - som blev isfritt två år före utbrottet som skapade vulkanön började - hittades 60 olika arter. Bræðrasker uppvisar stora likheter med Surtsey och är bara två år äldre.

På 81 år gamla Kárasker fanns 71 olika arter, på 16 år gamla Maríusker fanns 37 arter, på sex år gamla Systrasker fanns 13 arter och på Grannasker, där istäcket försvann under sommaren, fanns än så länge ingen växtlighet alls.

Máfabyggðir ligger på 1 442 meters höjd på södra Vatnajökull. Här har ytterst få människor satt sin fot sedan den senaste istiden. Området har därför varit orört nästan på samma sätt som Surtsey. Den första kartläggningen av växtligheten på platsen gjordes 1979.

För 37 år sedan hittades 46 olika arter av växter vid Máfabyggðir. Vid expeditionen tidigare i augusti i år hade antalet stigit till 52 arter.

Náttúrufræðistofnun Íslands slutsats är att den globala uppvärmningen - som skapar allt fler nunataker i Vatnajökullmassivet - skapar förutsättningar för att allt mer växtlighet ska sprida sig till och lyckas överleva på glaciären.

Här kan du läsa mer om årets expedition till Surtsey.