måndag 8 augusti 2016

Kommuner i protest mot köp av fiskekvot från Þorlákshöfn

Inom loppet av ett år har över hälften av fiskekvoterna i Þorlákshöfn sålts till andra orter. Kommunpolitiker i regionen protesterar mot ett system där samhällen över en natt kan förlora ryggraden i näringslivet. I alltinget är politikerna överens om att dagens system har brister. Men några åtgärder finns det inte enighet om.

För två veckor sedan kom beskedet att skuldtyngda Hafnarnes Ver i Þorlákshöfn säljer en fiskekvot på 1 600 ton till HB Grandi. Priset för kvoten var 3,95 miljarder isländska kronor. Vid årsskiftet flyttas kvoten till Vopnafjörður. Försäljningen kom till sedan Landsbanki ställt krav på Hafnarnes Ver om att minska bolaget skulder.

Sextiotalet jobb riskerar nu att försvinna från Þorlákshöfn. Hafnarnes Ver har visserligen inte sålt de tre båtarna, men frågan är om bolaget har möjlighet att skaffa sig nya fiskekvoter. Än så länge har dock inte någon personal sagts upp.

Under det senaste året har fiskekvoter på 3 500 ton sålts från Þorlákshöfn. Utöver Hafnarnes Vers försäljning till HB Grandi har Skinney Þinganes i Höfn köpt samtliga aktier i Auðbjörg, ett rederi med kvoter på 1 900 ton. Än så länge behåller dock Skinney Þinganes kvoterna i Þorlákshöfn. Men ägarna kan när som helst bestämma sig för att i stället nyttja dem från Höfn.

I Þorlákshöfn - som är centralort i kommunen Ölfus på södra Island - är oron stor. Fiskeindustrin är kommunens största privata arbetsgivare.

I ett uttalande beklagar politikerna i kommunfullmäktige utvecklingen. De skriver att de metoder som kommuner har för att förhindra att fiskekvoter i praktiken är verkningslösa. Därför uppmanar fullmäktige rikspolitiker att utveckla ett skydd för kommuner som riskerar att förlora fiskekvoter i samband med att kvoterna byter ägare.

Även kommunstyrelsen i grannkommunen Hveragerði vänder sig i ett uttalande till regeringen. Försäljningen av Hafnarnes Vers kvoter är ett bekymmer i sig. Dessutom ifrågasätter kommunstyrelsen fiskeminister Gunnar Bragi Sveinssons beslut att minska kvoterna för småskaligt kustnära fiske på södra Island.

Hittills har alla försök att göra om fiskekvotsystemet misslyckats. Under förra mandatperioden utlovade Socialdemokraterna och Gröna vänstern en reform som skulle gynna nya företag som ville ge sig in i branschen och som skulle ge statskassan större intäkter. Men någon intern enighet fanns inte. Och de förslag som lades motarbetades av den dåvarande oppositionen.

Då som nu motsätter sig Självständighetspartiet förändringar av systemet. Jón Gunnarsson, som är ordförande i alltingets näringsnämnd och dessutom den enskilda ledamot som får störst bidrag av fiskeindustrin, har de senaste veckorna gett motstridiga budskap. Först sade han sig öppna för att fiskekvoter bjuds ut på auktion på samma sätt som nu sker på Färöarna. Därefter stängde han dörren till alla större förändringar av det befintliga systemet.

Jón Gunnarsson säger till Vísir att han vill att en kvot varje år ställs vid sidan om systemet och den obligatoriska fångstskatten. Denna kvot ska genom staten säljas till kommuner där fiskenäringen behöver större fångster för att kunna överleva.

Hur detta system skulle fungera på längre sikt är inte klart. Sett till hur partiet ser på dagens kvotsystem kan det knappast vara aktuellt att tvinga av branschjättarna några kvoter. Med den koncentration av ägare och fångstorter som redan finns och blir allt starkare skulle det inom loppet av några år bli många fiskelägen och rederier som skulle behöva vända sig till staten. Och ett sådant system skulle snart riskera att bli ohanterligt.

Även om Jón Gunnarsson inte säger det öppet är det i praktiken troligare att statliga kvoter skulle kunna fungera i en övergångsfas. I stället för att försvinna över en natt skulle fiskekvoterna försvinna under en period av flera år. Därmed skulle de drabbade samhällena få möjligheter att anpassa sig.

I regeringen har ett förslag till mindre förändringar av fiskekvotsystemet redan stoppats. Det lades av tidigare fiskeministern och framstegspartisten Sigurður Ingi Jóhannsson. Hans efterträdare, partikamraten Gunnar Bragi Sveinsson, säger till RÚV att förslaget hade inneburit stora förbättringar men att det strandade hos koalitionspartnern Självständighetspartiet:
"Den paragrafen [som på vissa villkor ger kommuner förköpsrätt till kvoter] är tyvärr allt för svag och en av de saker som min företrädare Sigurður Ingi tänkte göra i ett förslag som han lät ta fram var att stärka detta och att ge kommunerna ytterligare möjligheter att gå in på något sätt, men tyvärr lyckades inte det."
Gunnsteinn R. Ómarsson, kommunchef i Ölfus, säger till RÚV att kommunen undersöker möjligheten att utnyttja förköpsrätten. Det är dock sannolikt något som görs förgäves. Som lagen är skriven i dag gäller förköpsrätten när båtar och kvoter säljs till en ägare utanför kommunen. Men i det här fallet är det bara kvoterna som försvinner medan båtarna blir kvar.

HB Grandi köper kvoterna för att kunna ha ett mer omfattande året runt-fiske i Vopnafjörður. Bolaget har de senaste åren investerat stora summor på orten. Kommunchefen Ólafur Áki Ragnarsson var tidigare kommunchef i just Ölfus. Han säger till RÚV att han beklagar situationen i Þorlákshöfn samtidigt som den skapar nya möjligheter för Vopnafjörður:
"Naturligtvis känner man med dessa goda människor där och förstår absolut deras reaktioner, men mot det har vi naturligtvis sökt efter att öka arbetstillfällena här i Vopnafjörður och detta är en del i det. Fiskbearbetning är av stor betydelse för Vopnafjörðurborna och vi är glada över att få fler arbetstillfällen."
Här kan du läsa mer om försäljningen av fiskekvoter från Þorlákshöfn.