fredag 26 augusti 2016

Statsminister lägger förslag till tre punkter i ny grundlag

Statsminister Sigurður Ingi Jóhannsson lade i går fram ett förslag till ny grundlag. De tre punkterna som han vill driva igenom handlar om naturvård, naturtillgångar och folkomröstningar. Frågan är dock om han kan samla majoritet för förslagen i alltinget. Tanken var att det skulle finnas politisk bredd bakom förändringarna - men i stället lägger statsministern alltså förslagen på egen hand.

Inför valet 2013 strandade förhoppningarna om att snabbt kunna införa det förslag till ny grundlag som tagits fram av ett grundlagsråd. De rödgröna regeringspartierna beskyllde oppositionen för att försöka förhala debatten. Även om den borgerliga oppositionen då hade allt annat än bråttom förändrade det inte faktum att regeringen lade fram förslaget långt senare än planerat.

I samband med valet för fyra år sedan övertog Självständighetspartiet och Framstegspartiet regeringsmakten. Därmed stod det också klart att grundlagsrådets förslag inte skulle genomföras. Högerregeringen motsatte sig inte bara enskilda förslag, utan också utgångspunkten att det var motiverat att införa en helt ny grundlag i stället för att modifiera den befintliga.

Efter valet har splittringen i frågan inte minskat. Partierna i alltinget är långt ifrån eniga. Därmed grusades förhoppningen om att kunna lägga fram ett förslag med ett brett stöd i parlamentet. I stället står statsminister Sigurður Ingi Jóhannsson som den enda undertecknaren.

Förslaget innebär att grundlagen förändras på tre punkter. De gäller naturvård, naturtillgångar och folkomröstningar. Om Sigurður Ingi Jóhannsson skulle få majoritet för förslaget i alltinget måste beslutet klubbas en andra gång av ett nyvalt parlament.

Om förslaget går igenom får Island för första gången ett tydligt regelverk för folkomröstningar. Det innebär dessutom att väljare som motsätter sig en lag inte behöver vända sig till presidenten med förhoppning om att han eller hon ska välja att inte underteckna den. I stället blir det möjligt att förhindra att lagar träder i kraft genom att tvinga fram en folkomröstning.

För att en folkomröstning ska genomföras måste minst 15 procent av väljarkåren underteckna ett upprop mot lagen. Kravet måste läggas fram senast sex veckor efter att lagen publicerats. Själva omröstningen ska därefter äga rum tidigast sex veckor och senast fyra månader från att uppropet lämnades in och godkändes.

Förslaget gäller även så kallade uttalanden från alltinget. Däremot gäller det inte budgeten med tillhörande tilläggspropositioner, skatter och lagar som stiftas för att efterfölja internationella förpliktelser.

Om alltinget skulle dra tillbaka en lag som nyligen klubbats men gått till folkomröstning blir det ingen omröstning. Indirekt får därmed parlamentarikerna ett slags ångerrätt för impopulära beslut.

För att en lag ska fällas vid en folkomröstning krävs att en majoritet av deltagarna röstar för det. För att ett sådant utfall ska vara giltigt krävs att minst en fjärdedel av väljarkåren står bakom det. Det betyder alltså att det vid sådana folkomröstningar krävs ett valdeltagande på minst 25 procent.

I avsnittet om naturvård fastslås att ansvaret för att vårda natur och miljö är gemensamt och detta arbete ska kännetecknas av långsiktighet och hållbarhet. Naturens artrikedom ska bevaras. Allmänheten har med vissa undantag rätt att färdas fritt i naturområden.

Avsnittet som sannolikt har störst politisk sprängkraft gäller naturtillgångar. I förslaget är det staten som äger alla naturresurser. De ska nyttjas på ett hållbart sätt som är till godo för samtliga medborgare. Den som nyttjar naturtillgångar ska betala en rimlig avgift för detta. Men naturtillgångar kan inte säljas till någon på obestämd tid och de kan heller inte pantsättas.

Jämlikhet och transparens ska råda när nyttjandet av naturtillgångar hanteras. Staten har ansvaret för tillsynen över naturtillgångar.

Förslaget är inte radikalt, men det kan ändå vara för radikalt för Självständighetspartiet. När det gäller naturresurser finns det inom fisket i dag något som åtminstone påminner om äganderätt, även om staten har möjligheter att dra in kvoter.

En annan avgörande fråga är hur oppositionen ställer sig till förslaget. De tre punkterna är ett litet steg närmare en grundlag utformad efter grundlagsrådets förslag, men i synnerhet Piratpartiet har ambitionen att genomföra betydligt större förändringar.

I parlamentet ställs oppositionen inför dilemmat att antingen säga ja till ett förslag som - utifrån deras synvinkel - riskerar att avföra grundlagsfrågan från dagordningen, eller att säga nej till ett förslag som trots allt innehåller förändringar som de anser gå i rätt riktning. För det är långt ifrån säkert att oppositionen får någon chans att driva igenom mer långtgående förändringar.

Inte minst riskerar grundlagsfrågan dessutom att omöjliggöra det planerade nyvalet den 29 oktober. Piratpartiet anser sedan tidigare att tiden i höst är för knapp för att göra ändringar i grundlagen. Sigurður Ingi Jóhannsson har nämnt grundlagen som ett av de politiska förslag som han vill genomföra före valet. Om det inte lyckas kan regeringen välja att senarelägga nyvalet eller att strunta i det.