fredag 30 september 2016

Inga intäkter från ejderdun för prästen på Staðarstaður

Kyrkoherden på Staðarstaður får leva utan intäkter från insamlingen av ejderdun. Med den domen sätter Hæstiréttur Íslands punkt för en utdragen konflikt mellan statskyrkan och markägaren. Domstolen fastslår att kyrkan sedan 1954 inte skyddat rätten till att plocka ejderdun. Kyrkoherden förlorar därmed en extrainkomst på 700 000 isländska kronor.

Hæstiréttur Íslands skrev i går sannolikt det sista kapitlet i ett av de senaste årens underligaste rättsfall med koppling till statskyrkan. Domstolen ansåg inte att kyrkoherden på Staðarstaður på Snæfellsnes har någon rätt till att samla ejderdun från ön Gamlahólmi.

Tvisten började 2007 när Kári H. Jónsson köpte en fastighet där bland annat den lilla ön Gamlahólmi i sjön Hagavatn ingick. På ön häckar ett stort antal ejdrar. Den som har rätt att samla in ejderdun kan tjäna en rejäl hacka på arbetet.

Kyrkoherden ansåg sig av hävd ha rätt att samla ejderdun på ön. Markägaren höll inte med. Vid ett tillfälle polisanmälde markägaren kyrkoherden när han plockade dun på Gamlahólmi. Det osäkra rättsläget gjorde dock att polisen inte gick vidare med anmälan.

I Kári H. Jónssons fastighet ingår Gamlahólmi och Hagavatn. Kyrkan på Staðarstaður, kyrkoherdens bostad och marken runt själva kyrkan tillhör en liten grannfastighet.

Kyrkans ledning valde att ta strid för kyrkoherden på Staðastaður. Kyrkan hävdade att det fanns ett servitut som gav kyrkoherden rätt att samla ejderdun.

Men något giltigt servitut finns inte enligt domstolen. Redan 1952 klubbade alltinget en lag som sade att kyrkan måste få alla servitut godkända. Om någon sådan anmälan inte gjordes löpte servitutet ut två år senare. Inte sedan 1954 har det alltså funnits något godkänt servitut på Gamlahólmi.

Kyrkan argumenterade i domstolen för att en sådan rätt etablerats sedan 1954. Visserligen hade servitutet inte registrerats korrekt, men kyrkan ansåg att det fanns konkreta bevis för att det levt vidare. Under rättegången hänvisade kyrkan bland annat till självdeklarationer signerade tidigare kyrkoherdar på Staðarstaður.

En präst hade i sin deklaration redovisat dunintäkter mellan 1964 och 1968. En annan präst redovisade dunintäkter vid sex tillfällen mellan 1976 och 1984. Dessutom finns det dokumentation från 2007 och framåt över att ejderdun samlats in vid vissa tillfällen.

Detta är dock inte tillräckligt för Hæstiréttur Íslands. Uppgifterna från kyrkan räcker inte för att styrka att det funnits hävd och inte heller för att visa att det funnits ett fyrtioårigt kontinuerligt ägande av fastigheten - något som i sin tur enligt lagen hade motsvarat hävd att nyttja tillgångarna. Kyrkan har enligt rätten inte hanterat Staðarstaður på ett sätt som gjort det tydligt att ingen annan haft rätt till att samla ejderdun.

Hæstiréttur Íslands fastställer därmed domen från Héraðsdómur Vesturlands. Kyrkan ska stå för Kári H. Jónssons rättegångskostnader på 800 000 isländska kronor.

Här kan du läsa mer om konflikten om ejderdunet och här kan du läsa domen i sin helhet.