onsdag 14 september 2022

Läsarmejl: Flygplansvraket vid Þórshöfn som blev fårhus

Flygplansvraket på Sólheimasandur mellan Vík í Mýrdal och Skógar har nästan blivit ett obligatoriskt fotostopp för många turister. Isbildning tvingade ned planet på stranden. Sedan dess har vraket pinats av väder och vind i över fyrtio år. Men det är inte det enda vraket tillhörande den amerikanska flottan som ligger på en isländsk strand. Ett annat flygplansvrak finns strax utanför Þórshöfn.

Den Douglas Dakota C-117 som ligger på Sólheimasandur är tveklöst Islands mest fotograferade flygplansvrak. Så ligger det inte särskilt långt från ringvägen längs en sträcka som varje år passeras av över en halv miljon turister.

Vid Sauðanes utanför Þórshöfn ligger en Douglas R4D-6, en modell som ofta kallas DC-3. Trots att det kraschade 1969 - fyra år före planet på Sólheimasandur - är vraket inte alls lika känt. Sannolikt för att det inte är många turister som söker sig till Islands nordöstra hörn.

Nyligen fick Islandsbloggen ett mejl från en läsare som undrade om det faktiskt stämde att det finns en annan havererad DC-3:a tillhörande den amerikanska marinen på en isländsk strand. Och så är det alltså.

I dag ligger Þórshöfns flygplats med en asfalterad landningsbana alldeles utanför tätorten. Men då, den 25 juli 1969, användes flygfältet vid Sauðanes en halvmil utanför samhället. Där fanns då en landningsbana med grusunderlag.

Piloten ombord transportplanet var Russel W. Sims Jr. På flygningen mellan Keflavík och Sauðanes fanns ytterligare fem personer ombord. När han gick in för landning hade han kontakt med flygplatsvärden och fick veta att förhållandena på marken var utmärkta. Han bestämde sig därför att fortsätta 24 kilometer norrut för att göra en tur över polcirkeln.

Omkring tjugo minuter senare är planet tillbaka vid Sauðanes. Vad Russel W. Sims Jr. inte vet är att vindstyrkan har ökat avsevärt under denna korta tid. Flera personer blir vittnen till hur planet tar mark men hur nosen reser sig inte mindre än tre gånger. Plötsligt kränger planet åt höger. Det rullar ut från banan och kolliderar med en trave drivved. Färden slutar när det blir punktering på ett av däcken.

Ingen skadades vid olyckan. Däremot stod det klart att planet behövde repareras för att kunna lyfta på nytt. USA bestämde snart att planet inte skulle bärgas. Det ansågs helt enkelt för dyrt och svårt att transportera reservdelar till Sauðanes. Att frakta planet landvägen till Keflavík var heller inte möjligt.

I stället hämtade trupper från Keflavík den viktigaste utrustningen från vraket. Den isländska kustbevakningen fick också möjlighet att hämta reservdelar från planet. Flygplanskroppen knuffades sedan ytterligare en bit bort från banan. Därefter blev planet alltså liggande.

I september 2016 besökte pilotens son Russ Sims Sauðanes. Inuti flygplanskroppen monterade han med hjälp av närboende en minnesplakett över sin far och över olycksplatsen.

Den första landningen på Sauðanes ägde rum 1952 eller 1953. Då hade Aðalbjörn Arngrímsson, som var bosatt i Þórshöfn, börjat lobba för att orten skulle trafikeras med inrikesflyg. På eget initiativ valde han ut Sauðanes som en lämplig plats. Utan krav på någon ersättning färdigställde han en landningsbana genom att jämna till marken, forsla bort större stenar och lägga grus.

Så småningom gjorde statliga pengar så att Sauðanesflugvöllur fick status som en godkänd flygplats. Den 16 juni 1955 landade det första reguljära flyget vid Sauðanes. Inledningsvis handlade det om en avgång i veckan. Aðalbjörn Arngrímsson fick jobbet som flygplatschef, ett uppdrag som han behöll fram till 1978 då han fyllde 71 år. Därefter tog sonen Jón Aðalbjörnsson över jobbet.

Sommaren 1996 togs den nya flygplatsen i Þórshöfn i bruk och Sauðanes försvann från linjekartan. Flygplansvraket hade dock sedan en lång tid tillbaka fått en ny roll. Fåren på gården använde nämligen flygplanskroppen som skydd mot dåligt väder.

Efter att det stod klart att vraket inte skulle bärgas hittade bonden snart en ny användning för flygplanskroppen. På våren fick den tjäna som fårhus. Han spärrade upp dörrarna och placerade en liten trappa nedanför så att fåren kunde gå in i planet. Här brukade han bland annat hålla tackor och lamm innan det blivit dags att släppa ut dem på grönbete.

Bonden var dock inte mer fäst vid vraket än att han sade ja när Hermann Sigurðsson, flygare vid kustbevakningen, bad om att få ta hand om flygplanskroppen. Målet var att flytta den söderut och att renovera den så att planet skulle gå att flyga.

Under hösten 1996 transporterades de tolv meter långa vingarna till Fljótshlíð på södra Island. Målet var att snart följa efter med den 7,2 meter breda flygplanskroppen. Men redan på planeringsstadiet fanns flera problem. Vraket var för stort för att kunna fraktas längs ringvägen. I stället var förhoppningen att transportera flygplanskroppen över höglandet med hjälp av samma typ av armélastbilar som användes för att ta sig över Skeiðarársandur innan ringvägen blev klar 1974.

Av oklara skäl genomfördes aldrig flytten. Flygplansvraket ligger än i dag kvar vid Sauðanes. Jämfört med det plan som ligger på Sólheimasandur har det behållit färgen betydligt bättre. Kroppen är också i något bättre skick.

Men det används alltjämt av får som skydd mot oväder. Så den som i dag skulle få för sig att renovera vraket har tveklöst en lång resa framför sig.

Den som vill se vraket med egna ögon kör norrut på väg 869 från Þórshöfn ut mot Langanes. En halvmil utanför samhället passerar du kyrkan i Sauðanes på vänster sida. Om du vill skaffa dig en överblick av området kan du parkera vid kyrkan och se mot havet i nordvästlig riktning. Därifrån ser du vraket vid stranden. Fortsätt några hundra meter framåt och sväng vänster vid en skylt som pekar mot den gamla flygplatsen. Parkera bilen vid grinden och stäng den sedan så att inga får smiter ut. Det går att åka fram till vraket, men det är inte att rekommendera under sommaren när det finns mycket fåglar i området. Från grinden är det några minuters promenad till vraket. Fråga gärna bonden om lov eftersom det gamla flygfältet i dag används som betesmark.

Här kan du läsa mer om flygplansvraket på Sólheimasandur, här hittar du körinstruktioner till vraket på Sauðanes och här kan du se nya och gamla bilder på vraket på Sauðanes.