måndag 20 februari 2017

Kyrkoherde i tvist med kyrkan om intäkter från laxfiske

Först tog kyrkan strid för intäkter från ejderdun till kyrkoherden i Staðarstaður. Nu är det i stället kyrkan och kyrkoherden som befinner sig i konflikt. Kyrkoherden bor inte längre i prästgården - men har fortfarande rätt till intäkter från laxfiske i vattendrag i närheten. Nu vill kyrkan få tillgång till fastigheten och de intäkter som följer.

I december 2013 valdes en ny kyrkoherde till de sex socknar som betjänas från Staðarstaður på södra Snæfellsnes. Sedan dess har kyrkan ständigt uppmärksammats för olika dispyter.

Den nya kyrkoherden var omdiskuterad redan i samband med valet. Våren 2010 förlorade han tillsammans med sin mor en tvist mot Saga Capital. Fem år tidigare köpte de värdepapper i sparbanken Spron för en halv miljard isländska kronor. Affären finansierades genom ett lån från Saga Capital.

I samband med finanskraschen blev andelarna i Spron värdelösa. Samtidigt krävdes de på närmare 300 miljoner isländska kronor av Saga Capital. De tog tvisten till domstol där de hävdade att de förts bakom ljuset av Saga Capital och att köpet därför skulle hävas. Hæstiréttur Íslands dömde dock till bolagets fördel och ansåg att de hade haft goda kunskaper om värdepappershandel.

När kyrkoherden flyttade in i prästbostaden blev han indragen i en konflikt mellan en markägare och kyrkan. Tvisten gällde vem som hade rätt att plocka ejderdun från den lilla ön Gamlahólmi i sjön Hagavatn. Ejderdunet gav kyrkoherden årliga intäkter på 700 000 isländska kronor.

Även denna tvist hamnade så småningom i Hæstiréttur Íslands. Kyrkan förlorade. Rätten ansåg att det inte fanns stöd för kyrkans uppfattning att den skaffat sig hävd till ejderdun från Gamlahólmi. Inte sedan 1984 hade någon kyrkoherde i Staðarstaður redovisat intäkterna från ejderdunet i sin deklaration.

Strax efter att kyrkoherdens familj flyttat in i prästgården blev en av dem sjuk. Det visade sig att bostaden hade stora mögelskador. Medan prästgården sanerades flyttade familjen till Borgarnes en timmes körning från Staðarstaður.

När bostaden var renoverad flyttade familjen in på nytt, men sjukdomen i familjen kom tillbaka. Samtidigt som det stod klart att huset var fritt från mögel rådde det inget tvivel om att en i kyrkoherdens familj mådde dåligt om att bo i det.

Problemen gjorde att kyrkan i december förra året befriade kyrkoherden från skyldigheten att vara bosatt i Staðarstaður. Då hade familjen redan köpt en bostad i Borgarnes. Beslutet var inte populärt bland församlingsmedlemmarna.

Kyrkoherden är dock alltjämt registrerad som den som disponerar fastigheten. Nu vill kyrkan att han går med på att avstå från fastigheten. Kyrkan vill hyra ut prästgården. Dessutom får den som disponerar fastigheten intäkter från laxfiske i vattendrag i de omgivande markerna. Kyrkorådet anser enligt ett beslut att överlämningen bör ske under året.

Hittills har kyrkoherden nobbat kyrkans förslag till kompensation för uteblivna intäkter från fiskerätter. Inte heller har han visat något intresse för att avstå från fastigheten. Om de inte lyckas komma överens kan en tvist med koppling till Staðarstaður ännu en gång bli föremål för en rättslig prövning.

Här kan du läsa mer om Staðarstaður.