måndag 6 februari 2017

Regering och opposition på kollisionskurs efter två veckor

Det var regeringen som skulle samarbeta med oppositionen och söka breda lösningar. Inte minst för att öka allmänhetens förtroende för alltinget. Men efter två veckor är tonen redan hård och dialogen lyser med sin frånvaro. Regeringen tog hand om samtliga ordförandeposter i nämnderna. Och statsminister Bjarni Benediktsson anklagas åter för att ha mörkat en ofördelaktig rapport.

Både Renässans och Ljus framtid gick till val på att förbättra arbetsklimatet i alltinget. Bägge partierna betraktade det dessutom som nödvändigt att få slut på förhalningstaktik och skyttegravskrig för att förbättra allmänhetens anseende för parlamentet. Hittills har utvecklingen närmast gått i motsatt riktning.

Med en majoritet på 32 mandat mot 31 talade även Självständighetspartiet - det tredje regeringspartiet - om vikten av breda lösningar i viktiga frågor. Den knappa majoriteten betraktades också som ett skäl till dialog med oppositionen.

Det är nu två veckor sedan alltinget samlades med en ny regering på plats. Det politiska klimatet har knappast förbättrats under denna tid.

Redan innan regeringen tillträdde fick den blivande statsministern Bjarni Benediktsson hård kritik. Det visade sig att en rapport om islänningars tillgångar i skatteparadis var klar före valet, men offentliggjordes långt senare. Oppositionen hävdade att han därigenom försökte undvika att påminna väljarna om att han själv ägt ett skatteparadisbolag.

Bjarni Benediktsson medgav så småningom att det kanske hade varit ett misstag att inte släppa rapporten direkt. Däremot ansåg han inte att innehållet skulle ha haft någon inverkan på valutgången.

En liknande händelse debatterades i alltinget i fredags. I mitten på oktober var en andra rapport klar om den förra regeringens nedskrivning av inflationsindexerade bostadslån. Men den publicerades först den 18 januari.

Rapporten visade - precis som den första rapporten - att det i första hand var höginkomsttagare som tjänade på nedskrivningarna. Låg- och medelinkomsttagare gynnades inte alls i samma utsträckning.

Även här ansåg oppositionen att rapporten borde ha släppts före valet. Och återigen anklagades Bjarni Benediktsson för att ha mörkat ofördelaktiga fakta för väljarna.

En av kritikerna var Piratpartiets Einar Brynjólfsson. Han hävdade att Bjarni Benediktsson vänt ryggen åt medborgarna genom att inte publicera uppgifterna. Han anklagade också statsministern för att missbruka den makt som kunskapen om rapportens innehåll gav honom.

Bjarni Benediktsson höll inte med om kritiken. Han sade att det inte fanns något skäl för regeringen att hemlighålla rapporten. Han pekade också på att första stycket i rapporten tillkommit efter nyår. Eftersom en liknande rapport redan tagits fram ansåg han dessutom att innehållet varken kunde ha kommit som en överraskning eller kunde ha påverkat valutgången.

Fördelningen av ordförandeposter i alltingets åtta fasta nämnder har även det blivit en konflikt. Politiker från de tre regeringspartierna valdes nämligen till både ordförande och vice ordförande i samtliga nämnder. I vanliga fall brukar oppositionen tilldelas två ordförandeposter.

Också här går åsikterna isär om regeringens agerande. Oppositionen ville ha fyra ordförandeposter, men var beredda att gå med på tre. Regeringen ska också ha erbjudit tre poster. Detta var dock enligt oppositionen villkorat med att regeringen fick välja vilka politiker som skulle erbjudas ordförandeuppdrag.

Bjarni Benediktsson var även här av en annan uppfattning. Han skrev på Facebook att oppositionen inte lyckats komma överens om vilka nämnder de ville ha. Osämjan ledde fram till att posterna fördelades genom en omröstning - och där utnyttjade regeringen sin majoritet.

Situationen är helt ny. Av regeringspartiernas 32 ledamöter är det 21 som inte har uppdrag som ministrar eller ordinarie talman. För att få majoritet i nämnderna behöver dessa 21 politiker fylla totalt 40 platser. Även politiker som redan är ordförande i en nämnd behöver alltså sitta i en annan nämnd.

Traditionellt brukar nämndernas ordförande bara sitta i en nämnd. Det gäller i synnerhet finansnämnden - ett ordförandeskap som i regel betraktas som det tyngsta.

Nu innehar Självständighetspartiet sex ordförandeposter medan Ljus framtid och Renässans har en var. Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir den allmänna nämnden som har särskilt ansvar för utbildning, Páll Magnússon leder arbetsmarknadsnämnden, Brynjar Níelsson leder konstitutions- och tillsynsnämnden, Haraldur Benediktsson, leder budgetnämnden, Valgerður Gunnarsdóttir leder miljönämnden och Óli Björn Kárason leder ekonomi- och handelsnämnden. Renässans ordförandepost går till Jóna Sólveig Elínardóttir för utrikesnämnden. Ljus framtids ordförandepost går till Nichole Leigh Mosty för välfärdsnämnden.