Det talas om skyr, lammstek, rökt fårkött och torsk. Och visst, ofta är det maträtter som många islänningar har ett gott öga till. Men den som verkligen vill äta som en islänning bör sikta in sig på helt andra rätter. För när det handlar om mat som gör ett lika djupt intryck i buken som i folksjälen är det de här sju rätterna som gäller.1. Íslensk hveitisúpa:
Länge var grönsaker både svåråtkomliga och dyra. Så när de väl fanns på bordet kom de ofta från konserver. Än i dag finns det många islänningar som vill att det ska stå just Ora på burkarna med rödkål, gröna ärter eller majs - ett varumärke som många växte upp med.
Íslensk hveitisúpa är en grönsakssoppa med vetemjölsredning som fortfarande serveras på en mängd restauranger där husmanskost står på menyn. För att den ska vara äkta ska soppan sakna andra kryddor än salt (som den däremot ska ha en nästan frän smak av), ha en stark mjölsmak och dessutom vara spetsad med en rejäl skvätt grädde. Och grönsakerna som används måste förstås komma från konserver eller fryspåsar. Färska grönsaker är alldeles för ambitiöst för denna ... soppa.
2. Kokteilsósa:
Kokteilsósa är Rhode Island-dressingen som Island - av en för övriga planeten outgrundlig anledning - vill ta åt sig uppfinnaräran av. Det är en fet sås med lätt ketchupsmak. Kokteilsósa är på Island obligatoriskt till pommes frites - som om inte frityrflottet var tillräckligt för att ploppa till artärerna doppas alltså potatisslamsorna i en oljebaserad dressing. Det sägs att det i detalj går att mäta hur kroppsfettsprocenten sväller för varje såsdoppad pommes frites som når munnen.
3. Laugardagsnammi:
Lördagsgodiset är en institution. Den som handlar en lördag behöver aldrig leta efter avdelningen med plockgodis. Det är bara att följa ljudet av självplocksrassel när sked efter sked av sockerbomber landar i svällande påsar. För att försäkra sig om att det alltid ska rassla på lördagarna brukar de flesta butikerna ha halva priset på lösgodis just då.
4. Pylsa:
Varmkorven är en annan isländsk institution ihopmosad av allt annat än de bästa bitarna från - ofta - lamm, gris och ko. Återigen är det fett och socker som är mirakelingredienserna. Varmkorven serveras med ett korvbröd fullproppat med tomma kalorier samt fet remouladsås, sötsliskigt mesig senap, sockerpumpad ketchup, kolesteroltoppande friterad lök och så - tricket för en genuint usel andedräkt - rå lök. Få strider om tillbehören. Däremot är stavningsvalet mellan pylsa och pulsa en ständig stridsfråga.
5. Pizza:
Ja, det stavas pizza. Språkvårdens drömmar om att islänningarna ska tala om flatbaka eller åtminstone pitsa i stället har hittills inte besannats. Pizzan har samma givna plats i det isländska nationalrättsgalleriet som i det svenska.
6. Kók og Prins Póló:
Islands mest sålda läskedryck - som det dessutom sägs att Island ska ha världsrekord i konsumtion per capita av - är Coca Cola. Och den mest sålda chokladbiten är Prince Polo. Den polska kexchokladen började importeras under tidigt 1950-tal efter ett handelsavtal med de två länderna. Eftersom Prince Polo kunde klassas som kex i stället för godis var chokladbiten varken belagd med importförbud eller skyddstullar. Snart blev den en favorit, en position som den behållit från generation till generation. Tillsammans med Coca Cola är detta ett klassiskt mellanmål för den som vill ha en rejäl sockerchock.
7. Lýsi:
Fiskleverolja är förstås fett, men till skillnad från kokteilsósa och annat handlar det om nyttiga fetter. En klunk fiskleverolja har i generationer varit ett självklart inslag i en isländsk frukost. Fortfarande finns fiskleverolja på många hotellfrukostar. Och till skillnad från de sex övriga rätterna kan den intas med gott samvete. Däremot är det många som tycker att den smakar allt annat än gott. Men efter att ha smällt i sig en massa onyttigheter kan det vara på sin plats med något som faktiskt gynnar hälsan.
