onsdag 28 juni 2017

Jordskalvssvärm skakar Kolbeinsey i Nordatlanten

Illustration: Veðurstofa Íslands
En jordskalvssvärm har de två senaste dygnen skakat Kolbeinsey. Det största skalvet hade en magnitud på 4,1. Ytterligare ett tjugotal skalv har haft magnituder på minst 3. Så långt ute till havs är det dock svårt att mäta jordskalv med exakthet. Det kan inte ens uteslutas att skalven har samband med ett vulkanutbrott på Atlantens botten.

Kolbeinsey är Islands nordligaste utpost i Atlanten. Den obebodda ön ligger 230 kilometer norr om det isländska fastlandets nordligaste punkt. Erosionen är så kraftig att Kolbeinsey är på väg att försvinna under vattenytan.

Ön mättes för första gången 1616. Då sades den vara 700 meter lång och 100 meter bred. I början på 1900-talet hade erosionen svalt halva ön. Sedan dess har Kolbeinsey fortsatt att minska.

Trots att Kolbeinsey aldrig varit bebodd har ön varit ekonomiskt viktig för Island. När Island och Grönland gjorde upp om ekonomiska zoner i Nordatlanten användes Kolbeinsey i stället för Grímsey - som är den näst nordligaste utposten - vilket utökade det egna området med 9 400 kvadratkilometer.

Som ett led i den ständiga dragkampen om naturresurser byggdes 1989 en helikopterplatta på Kolbeinsey. Vid en expedition 2006 kunde kustbevakningen konstatera att den inte längre gick att använda. Resterna av helikopterplattan var då öns högsta punkt - något som inte var fallet när den byggdes.

Då beskrev dykare Kolbeinseys struktur som en blomma. Ovanför vattenytan fanns fortfarande en ganska stor klippa, men den balanserade under ytan på en mycket tunn pelare. Och den har fortsatt att tunnas ut.

Kustbevakningen har inte rapporterat om någon expedition till Kolbeinsey sedan 2013. Då var den högsta punkten bara 3,8 meter över havet. Ön hade då delats i två halvor - den ena var 28,4 meter lång och 12,4 meter bred och den andra var 21,6 meter lång och 14,6 meter bred.

Forskare har tidigare sagt att Kolbeinsey sannolikt kommer att försvinna under ytan omkring 2020.

Både jordskalv och vulkanutbrott är mycket vanliga i området eftersom det ligger på gränsen mellan kontinentalplattorna. Eftersom Kolbeinsey ligger så långt från land kan utbrott rasa i havet utan att någonsin bli upptäckta. Så sent som 2013 fastslog forskare att ett utbrott ägt rum mellan Kolbeinsey och Grímsey och att den sannolika tidpunkten var hösten 2002. Det är också svårt att med exakthet mäta magnituden på jordskalv.

Under natten till måndagen började en ny jordskalvssvärm vid Kolbeinsey. De två kraftigaste skalven har uppmätts till 4,1 och 4,0. Bägge inträffade tidigt på måndagsmorgonen. Sedan dess har jordskalvssvärmen fortsatt med ett tjugotal skalv som uppmätts till minst 3.

Det är den andra stora jordskalvssvärmen på kort tid vid Kolbeinsey. Den 25 maj i år noterades skalv på 3,6 och 3,5 under en annan serie av jordskalv.

Samtliga dessa skalv har skett längs den så kallade Kolbeinseyryggen, som löper längs sprickan mellan kontinentalplattorna.

Det finns inga tecken på att den senaste jordskalvssvärmen skulle ha något samband med vulkanisk aktivitet. Men det går heller inte att utesluta eftersom skalven sker så långt ute till havs. De sker dessutom på djup mellan 5 och 25 kilometer.

Vanligast är dock att skalven är kopplade till kontinentalplattornas rörelser. Det har inte registrerats några rörelser i jordskorpan - en typ av rörelser som brukar vara ett tecken på vulkanisk aktivitet.

Här kan du läsa mer om Kolbeinsey.