torsdag 10 augusti 2017

Handelskrig fick Island att mildra tonen mot Ryssland

Rysslands importstopp för isländsk fisk fick inte Islands regering att backa från stödet till EU:s och USA:s handelssanktioner. Men det fick regeringen att mildra tonläget mot Ryssland. En avgörande faktor var fiskeindustrins protester. Från EU:s sida var dock det viktigaste att Island inte tog avstånd från sanktionerna. Det framkommer i en rapport publicerad i Global Affairs.

Det är Baldur Þórhallsson, statsvetare vid Háskóli Íslands, och Pétur Gunnarsson, statsvetare vid London School of Economics, som har studerat Islands deltagande i USA:s och EU:s sanktioner mot Ryssland. I underlaget ingår inte bara officiella uttalanden från politiskt håll. De har också intervjuat källor inom EU om sanktionerna.

Efter Rysslands inmarsch på Krim anslöt sig Island i mars 2014 till USA:s och EU:s sanktioner. Åtgärden var ett sätt att protestera mot ockupationen. För Islands del var deltagandet främst symboliskt. Inga ekonomiska intressen sattes på spel genom sanktionerna eftersom de var riktade mot privatpersoner.

Påtryckningar för att få Island att delta kom både från EU och USA. Island slöt också upp bakom sanktionerna utan att det föranledde någon större debatt. Inte minst eftersom Island av tradition har drivit en utrikespolitisk linje som går hand i hand med landets närmaste allierade EU, USA och Nato.

I augusti 2015 blev sanktionerna plötsligt en het fråga. Då svarade Ryssland med motsanktioner. Och för Islands del drabbade de stora ekonomiska intressen. Plötsligt blev export av fisk och lammkött närmast omöjlig.

Det ryska importstoppet var särskilt kännbart för fiskeindustrin. Ryssland var en av de viktigaste exportmarknaderna - och den allra viktigaste för makrill. En tiondel av fiskeindustrins exportintäkter kom från just Ryssland.

Samtök fyrirtækja í sjávarútvegi, fiskebranschens intresseorganisation, påbörjade en mediekampanj där regeringen uppmanades att backa från sanktionerna. Handelskriget med Ryssland innebar att stora exportintäkter gick förlorade samtidigt som ett stort antal arbetstillfällen hotades. Regeringen borde enligt branschen sätta Islands intressen i första hand.

Gunnar Bragi Sveinsson, som då var utrikesminister, ansåg inte att protesterna var något skäl till att ompröva politiken. Han ansåg att det var viktigt att visa att inmarschen på Krim var oacceptabel och i strid med internationell rätt. Nästa gång skulle det kunna vara Island som blev offer för en stormakts expansion.

Uttalandena från Gunnar Bragi Sveinsson var oväntat kraftfulla. Men inom regeringskoalitionen - som då bestod av Självständighetspartiet och Framstegspartiet - rådde oenighet. Flera alltingsledamöter hävdade att de ekonomiska intressena skulle sättas i första hand.

Fiskeindustrins kampanj fick inte regeringen att dra tillbaka sitt stöd till sanktionerna. Men de bidrog ändå till att förändra Islands hållning. Kritiken mot Ryssland blev betydligt mildare.

Baldur Þórhallsson och Pétur Gunnarsson skriver att Island under 2014 ställde sig bakom alla utrikespolitiska uttalanden från EU - utom ett där Island avstod från att rösta. Under 2015 och 2016 lade Island ned sina röster vid tjugo tillfällen. Åtta av dessa omröstningar gällde Ryssland.

Den politiska kursändringen ska ha noterats inom EU. Där ska förvåningen ha varit stor över att Island plötsligt hade en betydligt mer försonlig ton gentemot Ryssland. Det viktigaste för EU:s del var dock en enad front om sanktionerna - och de står Island alltjämt bakom.

Island balanserar nu mellan de två lägren. Island säger inte längre ja till några uttalanden från EU där Ryssland fördöms. Men trots att Island inte längre tar ställning i frågan följs sanktionerna på samma sätt som tidigare.

Här kan du läsa mer om handelskriget med Ryssland.