måndag 30 oktober 2017

Tre partier vill leda Islands nästa regering

Bjarni Benediktsson, Katrín Jakobsdóttir och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson vill alla leda Islands nästa regering. Vem som officiellt får uppdraget av president Guðni Th. Jóhannesson avgörs efter dagens möten med samtliga partiledare. Gröna vänstern ryktas snegla på en koalition ihop med Socialdemokraterna, Piratpartiet och Framstegspartiet.

När ledarna för de åtta partier som vunnit mandat i alltinget i går medverkade i RÚV:s Silfrið var motsättningarna uppenbara. Många talade om behovet av nya arbetsmetoder för att återskapa väljarnas förtroende. Samtidigt grälades det öppet om valkampanjer och minskad jämställdhet.

I det nyvalda parlamentet finns 39 män och 24 kvinnor. I det förra var männen 33 och kvinnorna 30. Centerpartiets Sigmundur Davíð Gunnlaugsson - ett parti som i alltinget representeras av sex män och en kvinna - sade att det var svårt att få kvinnor att engagera sig politiskt på grund av det aggressiva debattklimatet.

Hans resonemang dömdes ut av främst Socialdemokraterna, Renässans och Gröna vänstern. Och ordväxlingen var bara en i raden som visade att det är långt till samarbete mellan vissa partier.

Men under debatten var ledarna betydligt mindre kategoriska än efter valet för ett år sedan. Ingen uteslöt något samarbete. Senare sade dock Piratpartiet enligt Morgunblaðið att en koalition med Självständighetspartiet var otänkbar.

Bjarni Benediktsson ville bilda regering eftersom han leder Självständighetspartiet som fick flest röster. Katrín Jakobsdóttir ansåg att hon borde få uppdraget eftersom Gröna vänstern är det största oppositionspartiet och de tidigare oppositionspartierna har nu majoritet i alltinget. Och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hävdade att han var rätt person eftersom Centerpartiet stod för den största valsegern.

Vem som får uppdraget kan klarna efter president Guðni Th. Jóhannessons möten med partiledarna. Med början klockan 10 träffar han samtliga partiledare för att diskutera förutsättningarna för att bilda regering. Först ut är Bjarni Benediktsson och sedan följer de övriga partiledarna i samma ordning som de fick röster i valet. Därefter ger presidenten uppdraget till den som anses ha störst möjligheter.

Hans val behöver således inte bli Bjarni Benediktsson. Om Katrín Jakobsdóttir har bättre chanser att bilda en stabil regering kan hon få uppdraget. Presidentens beslut är inte på något sätt avgörande - inget hindrar partier som inte fått uppdraget från att inofficiellt förhandla om ett regeringssamarbete.

Katrín Jakobsdóttir såg alltså Gröna vänstern ihop med Socialdemokraterna, Framstegspartiet och Piratpartiet som sitt första alternativ. Hon backades också upp som regeringsbildare av Socialdemokraternas ordförande Logi Már Einarsson.

Men Katrín Jakobsdóttir höll också dörren överraskande öppen för en minoritetsregering. Att få Piratpartiet och Framstegspartiet att samsas i en regering skulle bli allt annat än enkelt. Men ändå betydligt lättare nu när Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hoppat av för att bilda Centerpartiet.

Även Renässans skulle kunna bli ett alternativ för Katrín Jakobsdóttir. Men även det är något som kan bli svårt att lyckas med om också Framstegspartiet ska ingå i koalitionen.

Bjarni Benediktsson har färre alternativ. Även för Självständighetspartiet står Framstegspartiet sannolikt högt upp på önskelistan. Centerpartiet står förmodligen betydligt längre ned. Också för Självständighetspartiet är Renässans en tänkbar partner. Men precis som de mest uppenbara regeringsalternativen till vänster kommer alla dessa alternativ att kräva långtgående kompromisser.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har inga som helst möjligheter att bli statsminister på nytt. När han hade jobbet mellan 2013 och 2016 irriterade han ständigt Bjarni Benediktsson med utspel som inte förankrats. Turerna kring hans avgång och de nya löftena om att med statliga pengar köpa Arion banki för att skänka aktier till väljarna har inte gjort honom mer attraktiv som samarbetspartner.

Att få Framstegspartiet och Centerpartiet att samarbeta tycks omöjligt. I Stöð 2 i går grälade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson med Framstegspartiets ledare Sigurður Ingi Jóhannsson. Bråket började med att han ansåg att Lilja Alfreðsdóttir - som Sigmundur Davíð Gunnlaugsson förde in i politiken men som inte följde med honom över till Centerpartiet - ändå tillhörde hans eget parti.

Lilja Alfreðsdóttir beskrevs som en allierad till Centerpartiet som Framstegspartiet utnyttjat i sin valkampanj. Sigurður Ingi Jóhannsson kontrade med att han inte längre ansåg sig behöva besvara den typen av prat eftersom han inte längre var i samma parti som Sigmundur Davíð Gunnlaugsson.

Den öppna konflikten mellan de två partiledarna minskar Bjarni Benediktssons möjligheter att bilda majoritet. Personstriderna riskerar att förlama en ny regering - och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har tidigare visat att personliga strider går före sakpolitiska frågor.

Framstegspartiet har nu en nyckelställning i alltinget. Sigurður Ingi Jóhannsson - som håller dörren öppen både till höger och vänster - kommer att uppvaktas av både Bjarni Benediktsson och Katrín Jakobsdóttir. Det är troligt att Framstegspartiet kommer att ingå i nästa regering.

Resultatet i lördagens val aktualiserade också på nytt valkretsindelningen. Trots att både Socialdemokraterna och Centerpartiet fick fler röster fick Framstegspartiet fler mandat. Skälet är att landsbygdsvalkretsarna väger tyngre än storstadsvalkretsarna. När så många partier väljs in i alltinget räcker inte utjämningsmandaten till för att ge en proportionell fördelning.

Inte bara könsfördelningen förändras i det nyvalda parlamentet. En annan förändring är att medelåldern i alltinget stiger avsevärt. Den genomsnittliga ledamoten är nu 49,15 år jämfört med 46,6 år i förra parlamentet. Yngst är Självständighetspartiets Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir med 26 år och äldst är Gröna vänsterns Ari Trausti Guðmundsson med 69 år.

Här kan du läsa mer om valet till alltinget.