
De senaste dagarna har Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet förhandlat om förutsättningarna för att bilda regering. Samtalen ska ha gått tillräckligt bra för att nå fram till en punkt där det är dags att antingen avbryta dem eller vända sig till president Guðni Th. Jóhannesson för att påbörja formella förhandlingar.
Samtalen mellan partierna tog en paus i går. Inom både Självständighetspartiet och Framstegspartiet tycks det finnas en ganska stark uppslutning kring ett samarbete med Gröna vänstern - trots att det för Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson är allt annat än smärtfritt att avstå posten som statsminister till Gröna vänsterns Katrín Jakobsdóttir.
I gengäld kräver Självständighetspartiet fem eller sex andra ministerposter. Bjarni Benediktsson blir sannolikt finansminister. Gröna vänstern och Framstegspartiet - där Sigurður Ingi Jóhannsson förmodligen blir näringsminister - får dela på de övriga ministerposterna.
Men att samarbeta med Självständighetspartiet, som är Gröna vänsterns politiska huvudmotståndare, är uppenbarligen inget lätt beslut. Partiets alltingsgrupp samlades i går där Katrín Jakobsdóttir och gruppledaren Svandís Svavarsdóttir redogjorde för vad som sagts under samtalen.
Syftet med mötet - som varade i fem timmar - var att besluta om förhandlingarnas framtid. Så blev det inte. När ledamöterna lämnade alltinget i går kväll hade inget beslut tagits. Diskussionerna inom alltingsgruppen fortsätter i dag klockan 13 lokal tid.
Att Gröna vänstern är splittrad i frågan om att samarbeta med Självständighetspartiet är ingen hemlighet. I val efter val har Gröna vänstern pekat på Självständighetspartiet som det parti som bör hållas borta från den politiska makten. För att kunna motivera en koalition krävs stora framgångar i olika politiska sakfrågor.
Självständighetspartiet och Gröna vänstern har mycket gemensamt i vad de inte vill göra. De undviker gärna förändringar av jordbrukspolitiken och fiskekvotsystemet, är inte engagerade i en ny grundlag och känner inget behov av att folkomrösta i EU-frågan.
När det gäller vad partierna faktiskt vill göra går åsikterna isär. Både Självständighetspartiet och Gröna vänstern talar om stora satsningar på skola och sjukvård. Men metoderna för att finansiera dessa satsningar är helt olika. Självständighetspartiet förespråkar privatiseringar och utförsäljningar medan Gröna vänstern överväger olika skattehöjningar och inte vill se ytterligare privatiseringar.
Något som talar för att Katrín Jakobsdóttir skulle kunna gå i land med detta är att Gröna vänsterns alltingsgrupp är betydligt mer enig nu än vad den var när partiet 2009 gick i koalition med Socialdemokraterna. Men även inom Självständighetspartiet finns det många som tvekar inför att samarbeta med Gröna vänstern.
Samtidigt har Socialdemokraterna inte gett upp hoppet om att kunna få med Gröna vänstern i en koalition. Gröna vänstern försökte få med Socialdemokraterna i diskussionerna med Självständighetspartiet, men fick nej. I stället har Socialdemokraterna tagit initiativ till något som liknar en koalition från mitten till vänster.
Partiet har kommit överens med Renässans och Piratpartiet om ett visst samarbete i opposition under den kommande mandatperioden. Socialdemokraterna vill på så sätt öppna dörren till både Gröna vänstern och Framstegspartiet till en koalition med större majoritet än den Framstegspartiet övergav i den första förhandlingsrundan.
Socialdemokraterna har inte bara fått med sig Renässans. Om inte Framstegspartiet skulle ändra sig har partiledaren Logi Már Einarsson även talat med Folkets parti. En koalition med Gröna vänstern, Socialdemokraterna, Piratpartiet, Folkets parti och Renässans - med 32 av 63 mandat i alltinget - skulle alltså vara möjlig.
Just nu pågår dock inga diskussioner mellan Gröna vänstern och Socialdemokraterna. Indirekt gör Socialdemokraternas agerande att Katrín Jakobsdóttirs ställning stärks i förhandlingarna med Framstegspartiet och Självständighetspartiet. Hon är den som har flera realistiska alternativ att välja mellan.
Helt utanför diskussionerna är i nuläget bara Centerpartiet. Ledaren Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har de senaste dagarna visat att hans drivkraft alltjämt till stor del är personlig revansch. De uttalanden han gjort om Framstegspartiet visar för många partiledarkollegor att han inte skulle bli lättare att samarbeta med än när han var statsminister mellan 2013 och 2016.
Här kan du läsa mer om försöken att bilda regering.