onsdag 15 november 2017

Utrikesminister kan bli stridsfråga i Islands nya regering

Att Katrín Jakobsdóttir blir statsminister och att Bjarni Benediktsson blir finansminister är redan givet. Men vem som ska bli utrikesminister är en stridsfråga i regeringsförhandlingarna. Framstegspartiet vill se Lilja Alfreðsdóttir på posten. Men Självständighetspartiet anser att en politiker från Islands största parti ska få uppdraget.

De tre partiledarna för Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet samlades i alltinget i går morse för att fortsätta förhandlingarna om att bilda regering. Katrín Jakobsdóttir kom med gruppledaren Svandís Svavars­dótt­ir och tjänstemannen Bergþóra Bene­dikts­dótt­ir, Sig­urður Ingi Jóhannsson med vice ordföranden Lilja Al­freðsdótt­ir och tjänstemannen Ágúst Bjarni Garðars­son och Bjarni Benediktsson med assistenten Svanhildur Hólm Valsdóttir.

Arbetsgrupper ska nu diskutera olika politiska områden. Förhoppningen är att redan mot slutet av veckan kunna lämna ett besked om de tre partierna bildar koalition. I så fall dröjer det heller inte länge innan regeringsförklaringen är färdig.

Fördelningen av vissa ministerposter kommer att bli en stridsfråga. Det är redan klart att Katrín Jakobsdóttir blir statsminister och att Bjarni Benediktsson blir finansminister. Framstegspartiet står bakom Gröna vänsterns krav att Katrín Jakobsdóttir ska leda regeringen.

Att Självständighetspartiet avstår från statsministerposten gör att partiet kommer att kräva andra ministerposter i utbyte. Regeringen väntas bestå av elva eller tolv ministrar. Av dessa ryktas Självständighetspartiet kräva sex ministrar. Rykten gör dock gällande att partiet skulle kunna nöja sig med fem. Gröna vänstern och Framstegspartiet får tre ministerposter var.

Trots att Gröna vänstern i valet blev betydligt större än Framstegspartiet ryktas det att partierna får lika många ministrar. Det är alltså priset för statsministerposten.

En stridsfråga är uppdraget som utrikesminister. Framstegspartiet vill ge posten till Lilja Alfreðsdóttir. Samtidigt skulle Sigurður Ingi Jóhannsson bli näringsminister.

Men Självständighetspartiet gör också anspråk på utrikesministerposten. Skälet är att partiet är landets största. Eftersom statsministern inte företräder det största partiet anser Bjarni Benediktsson att en självständighetspartist bör vara Islands språkrör i utlandet. Här är Guðlaugur Þór Þórðarson en stark kandidat.

En annan post som kan bli bekymmersam är uppdraget som justitieminister. Sigríður Á. Andersen fick jobbet efter förra valet - och hon toppade en av Självständighetspartiets listor i nyvalet. Men hon var också inblandad i den skandal som fällde regeringen.

För de politiker inom Gröna vänstern som inte stödjer en koalition med Självständighetspartiet är hon synonym med det hemlighetsmakeri som de ansåg låg bakom regeringskrisen. En ny ministerpost åt Sigríður Á. Andersen lär öka det redan stora missnöjet inom Gröna vänstern. Men frågan är om Bjarni Benediktsson vågar ta hänsyn till sådan kritik.

Inom Gröna vänstern är Svandís Svavarsdóttir och Steingrímur J. Sigfússon de hetaste ministerkandidaterna utöver Katrín Jakobsdóttir. Uppdraget som miljöminister - en post som traditionellt inte betraktas som särskilt tung men som för partiet har stort symbolvärde - lär gå till en av de två.

Missnöjet med viljan att regera ihop med Självständighetspartiet jäser fortfarande inom Gröna vänstern. Två av elva alltingsledamöter - Andrés Ingi Jónsson och Rósa Björk Brynjólfsdóttir - röstade i måndags emot att inleda förhandlingar om att bilda regering. Om de också väljer att inte ställa sig bakom en eventuell regeringsförklaring är det ett hårt slag mot Katrín Jakobsdóttir.

Rósa Björk Brynjólfsdóttir säger i Morgunblaðið att hon inte har några planer på att lämna partiet. Men hon upplever också att hennes ställningstagande har stöd bland många medlemmar:
"Jag har fått mängder av sms, mejl och samtal. Jag har talat med massor av människor - både aktiva medlemmar och våra väljare som har sympatiserat länge med oss - och det finns ett stort missnöje bland våra sympatisörer. Man har känt det så detta kommer inte direkt som någon överraskning för mig, men det visar samtidigt att det finns ett djupgående missnöje bland en del av våra medlemmar."
När Gröna vänstern mellan 2009 och 2013 satt i regeringen med Socialdemokraterna var partiet splittrat. Flera ledamöter hoppade av under mandatperioden i protest mot den egna regeringens politik. Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir, alltingsledamot för Självständighetspartiet, säger till RÚV att sådan oenighet inte är något som bekymrar henne:
"Nej, det som har betydelse är att det råder stor enighet inom partiernas ledning och att det råder stor enighet om att här bilda en bred regering som förhoppningsvis lyckas skapa verklighetsförankring för politiken på Island."
Inte heller Þórunn Egilsdóttir, Framstegspartiets gruppledare, säger sig känna någon sådan oro. Hon säger till RÚV att det stöd som finns inom Gröna vänstern är tillräckligt:
"De nio som är med är med helt och hållet och det råder total enighet där. Så får det bara visa sig hur det går med de andra."
De tre partierna kommer inte att ha några problem att komma överens när det gäller fiske, jordbruk, EU och grundlag. De bör också kunna hitta kompromisser när det gäller satsningar på skola, sjukvård, pensionärer och jämställdhet.

Flera stridsfrågor lär däremot läggas på hyllan. Några stora förändringar av skattepolitiken är inte att vänta. Här står Självständighetspartiet och Gröna vänstern så långt ifrån varandra att kompromisserna sannolikt består i att inget görs på området.

Bjarni Benediktsson säger i Morgunblaðið att det finns flera beröringspunkter mellan partierna. Områden där de tre partierna har liknande politik visade sig redan under valrörelsen:
"Jag kan lova att det går att finna enighet om det som diskuterades i det val som nyligen ägt rum. Där var mycket som förenade, men det är annat som har skiljt oss åt. Det jobbar vi på nu."
Här kan du läsa mer om regeringsbildningen.