torsdag 14 december 2017

Rannveig Rist om syreattacken: Ingen stod upp mot detta

Foto: Rio Tinto Alcan
Både polisen och samhället svek. Det anser Rannveig Rist, vd för Rio Tinto Alcan, som efter finanskrisen utsattes för en syreattack som hade kunnat orsaka allvarliga skador. Hon hävdar att många direkt efter krisen var rädda för att utsättas för folkets vrede. Enligt Rannveig Rist var detta något som bidrog till polisens beslut att lägga ned utredningen om syreattacken. Men enligt polisen gick det inte att bevisa vem som utfört attentatet.

Efter finanskraschen hösten 2008 riktades en rad attentat mot personer med nyckelroller i de isländska storbankerna. Ofta handlade det om att färg hälldes över deras fordon och kastades på deras fasader. En man misstänktes för en rad av dessa attentat, men bevisningen ansågs inte räcka till för åtal.

Men flera attentat riktade sig också mot personer verksamma inom energiindustrin. Landsvirkjuns Friðrik Sophusson och Orkuveita Reykjavíkurs Hjörleifur Kvaran fick också målarfärg på sina fasader.

Samma sak drabbade även Rannveig Rist, vd för Rio Tinto Alcan som har aluminiumsmältverket vid Straumsvík i Hafnarfjörður. Men här gick angriparen ett steg längre. Natten mot den 5 augusti 2009 hällde någon grön färg på hemmet i Garðabær. Samma natt hällde någon också frätande syra över hennes bil.

Nu berättar Rannveig Rist för RÚV om attentatet. Hon säger att hon kunde ha drabbats av mycket svåra skador om hon fått syran i ögat. Nu träffade den syra som hällts på dörrkarmarna henne strax under ena ögat:
"Detta var i augusti 2009 och vi hade semester och hela familjen var hemma. Vi gick ut och såg att det hade kastats mycket grön färg på huset och entrén och det stod: Här bor en som utför illdåd. Detta målades på väggen och framför allt under fönstren där barnen sov. Det var lite som om de hade kartlagt huset. Jag öppnade bildörren eftersom den var helt täckt av något - det var som om lacken delvis hade lösts upp, men allt var torrt så vi såg inte direkt att det var syra. Jag öppnade bildörren och i dörrkarmen fanns uppenbarligen vatten, så det var vattenblandad syra som fanns i karmen. Det kom droppar i ansiktet på mig och jag fick sår från dem. Jag var lyckligt lottad som inte fick dem i ögonen. Men jag fick sår i ansiktet som jag hade ganska länge så detta var en mycket allvarlig attack."
Rannveig Rist polisanmälde händelsen. Det fanns personer som misstänktes för dådet. Polisen förhörde dem, gjorde husrannsakningar och utförde tekniska undersökningar. Men utredningen lades ned. Bevisningen ansågs inte vara tillräcklig för att gå vidare med åtal.

Beslutet att lägga ned utredningen överklagades utan framgång av Rannveig Rist. Hon säger till RÚV att det fanns en rädsla för att konfrontera de stämningar i samhället som rådde efter finanskraschen. Där fanns bland annat en högljudd opinion mot utbyggnad av vattenkraften. Hon anser att det rörde sig om ett svek från myndigheternas sida:
"Jag anser faktiskt att det allmänt i samhället inte var någon som stod upp emot detta. De parter som var inblandade i dessa hämningslösa åtgärder lyckades göra väldigt många rädda. Så polisen och alltingsledamöter och de som skulle ha reagerat och ställt sig upp mot sådant tordes inte av rädsla för att själva dras in i sådant. Jag anser att det fanns en allmän rädsla i samhället och människor blandade sig inte i frågan."
Grímur Grímsson vid polisen i huvudstadsregionen säger till RÚV att polisen gjorde vad som kunde göras för att hitta de skyldiga. Bland annat jämfördes ämnen som använts vid olika dåd - någon hällde till exempel frätande syra även på Friðrik Sophussons bil. Han skadades dock inte i attentatet:
"Alla dessa åtgärder ledde inte fram till vilka som obestridligt hade utfört detta."
Att riksåklagaren inte biföll Rannveig Rists överklagande av beslutet att lägga ned utredningen ser Grímur Grímsson som ett tecken på att polisen tog rätt beslut.

Här kan du läsa mer om attentatet mot Rannveig Rist.