Flera kvinnliga praktikanter anklagade Reykjavík Grapevines chefredaktör för sexuella trakasserier och övergrepp. När Stundin rapporterade om anklagelserna valde chefredaktören att stämma den reporter som skrivit artiklarna för ärekränkning. Men Héraðsdómur Reykjavíkur friar reportern. Chefredaktören får heller inte rätt till skadestånd.
Reykjavík Grapevine har länge haft ett rykte om sig att vara en arbetsplats där praktikanter inte alltid behandlas väl. Länge har det i mediebranschen också cirkulerat rykten om den chefredaktör som lämnade tidningen för snart två år sedan.
I samband med att mannen i februari 2016 lämnade posten som chefredaktör fick Stundin kännedom att det skett efter anklagelser om sexuella trakasserier och övergrepp från tre kvinnor som gjort praktik på tidningen. I tre brev till Reykjavík Grapevines ägare redogjorde de för chefredaktörens beteende.
I ett av breven berättade en om kvinnorna om hur chefredaktören efter en utekväll ständigt tafsade på henne trots att hon protesterade. Enligt kvinnan struntade han i att hon sade nej. Hon vände sig senare till kvinnojouren Stígamót för att få hjälp.
Efter att Reykjavík Grapevines ägare fått breven slutade chefredaktören. I chefredaktörens sista ledare i tidningen nämndes inget om några anklagelser. I stället angav han helt andra skäl för att lämna uppdraget.
Stundin fick tillgång till två av breven. Den reporter som skrev artiklarna talade också med två av kvinnorna. Anklagelserna presenterades anonymt medan chefredaktören namngavs. I rapporteringen presenterades deras berättelser inom citattecken.
Chefredaktören valde att stämma Stundin för ärekränkning. Utöver att påståenden i artiklarna skulle förklaras osanna och att en rättelse skulle publiceras krävde han också 2 miljoner isländska kronor i skadestånd.
Men Stundins reporter frias av Héraðsdómur Reykjavíkur. Domstolen anser att det i artiklarna framgick att det rörde sig om uppgifter som inte bekräftats av chefredaktören. Stundin hade också gjort vad som kunde förväntas av en redaktion för att kontrollera sanningshalten i uppgifterna.
Reportern vände sig bland annat till Reykjavík Grapevines ägare. Där fick Stundin bekräftelse på att breven skickats till ägarna och att chefredaktörens avhopp hade med breven att göra. I artiklarna framgick också att chefredaktören förnekade anklagelserna.
Inte heller rörde det sig om en privatsak - något som chefredaktören också hävdat i rätten. Som chefredaktör var han i någon mån en offentlig person. Artiklarna var en del i en pågående samhällsdebatt om sexuella trakasserier. Därför var det enligt domstolen viktigt att Stundin rapporterade om händelser som hade ett stort allmänintresse.
Ett annat skäl till att Stundin frias är mediernas roll i samhället. De är viktiga för att förmedla information och skapa diskussion om viktiga samhällsfrågor. Därför anser Héraðsdómur Reykjavíkur att mediernas yttrandefrihet måste vara långtgående och inte ska begränsas om det inte är nödvändigt.
Chefredaktören ska stå för rättegångskostnader på 800 000 isländska kronor.
Här kan du läsa domen i sin helhet.
