76 procents tull på importerad pommes frites är inget brott mot grundlagen. Det fastslår Hæstiréttur Íslands sedan livsmedelsimportörerna Hagar och Innnes stämt staten med krav på återbetalning. Tullen infördes för att skydda inhemsk tillverkning - trots att produktionen av pommes frites på isländsk potatis är mycket begränsad.
En rad skyddstullar omgärdar det isländska jordbruket. En av dem är 76 procents tull på pommes frites. Den höga tullen gör att pommes frites är betydligt dyrare på Island än i länder där liknande avgifter inte finns.
Tullen är till för att skydda inhemsk tillverkning av pommes frites. Men i dagsläget finns ingen sådan. Den potatis som odlas på Island används till annat. Det finns alltså ingen inhemsk produktion att skydda. I stället blir tullen i praktiken en skatt på pommes frites.
Hagar och Innness är två av Islands största livsmedelsimportörer. För de tullavgifter som de betalade bara för pommes frites mellan 2010 och 2014 krävde de staten på återbetalning av 100 miljoner isländska kronor. Men Hæstiréttur Íslands avslår kraven. Tidigare har Héraðsdómur Reykjavíkur kommit till samma slutsats.
Länge har staten hävdat att det rör sig om just skyddstullar. Under rättegången bytte staten delvis tyngdpunkt i argumentationen. Där beskrevs tullen på pommes frites snarare som en skatt. Och staten har - under förutsättningen att vissa villkor är uppfyllda - rätt att ta ut skatt.
Innnes och Hagar stämde staten eftersom de ansåg att skyddstullarna var ett brott mot grundlagen. De argumenterade för att ett så högt påslag inte var förenligt med proportionalitetsprincipen. I slutändan var det konsumenterna som fick stå för notan.
Målet var att få domstolen att förklara tullen som olaglig. Om den bedömdes som laglig ville företagen i stället att tullen skulle sänkas till 46 procent. Så hög är nämligen skyddstullarna på pommes frites i Islands handelsavtal med Kanada och Peru.
Men inte heller här fick Hagar och Innness medhåll av Hæstiréttur Íslands. I domen skriver rätten att ett sådant steg i praktiken hade inneburit att den skulle besluta om tullnivåer - och det ligger inte inom dess ansvarsområde.
Någon ersättning på 100 miljoner blir det alltså inte för Hagar och Innnes. Företagen får i stället stå för rättegångskostnader på sammanlagt 1,4 miljoner.
Ólafur Stephensen, generaldirektör för handelsorganisationen Félag atvinnurekenda, säger i ett pressmeddelande att utgången är en besvikelse. Han hävdar också att statens argumentation i fallet är motsägelsefull:
"Denna tull har i årtionden motiverats som en skyddstull, men nu är allt plötsligt en finansieringstull. Nu föreligger Hæstiréttur Íslands dom som fastslår isländska statens inställning och från den går det inte att vända om. Tullen skyddar helt enkelt ingenting. Det betyder den enda saken att det är en liten sak för alltinget att avskaffa denna tull precis som 59 procents tull på snacks avskaffades för ett drygt år sedan med tillhörande förbättringar för konsumenterna. Detsamma gäller dessa två tullar: de skyddar ingen inhemsk jordbruksproduktion och är först och främst ett skydd för inhemsk industriproduktion som till stor del använder importerade råvaror."
