Justitieminister Sigríður Á. Andersen struntade i varningar från jurister vid tre olika departement när hon utsåg domare till landsdomstolen. Av samma skäl fälldes hon för att ha brutit mot förvaltningslagen. Piratpartiets Helgi Hrafn Gunnarsson upprepade i går avgångskravet mot ministern. Men Sigríður Á. Andersen tänker inte avgå och anser sig inte ha gjort fel.I våras utsåg justitieminister Sigríður Á. Andersen de femton domarna till landsdomstolen, en nyinrättad domstol som började arbeta vid årsskiftet. Men hon följde inte rekommendationerna från den nämnd som rankade kandidaterna. Av de femton mest meriterade personerna valde hon bort fyra.
Bland de fyra kandidater som Sigríður Á. Andersen ratade fanns personer som hon hade haft olika typer av konflikter med. Bland de lägre rankade kandidater som hon lyfte upp fanns personer med stark koppling till Självständighetspartiet.
Utnämningarna bröt mot förvaltningslagen. Just före jul underkändes hennes hantering av ärendet av Hæstiréttur Íslands. Domstolen kom fram till att Sigríður Á. Andersen skulle ha genomfört en egen granskning av kandidaterna om hon skulle göra avsteg från rekommendationerna. Någon sådan gjorde hon inte.
De två ratade kandidater som tog saken till domstol, Ástráður Haraldsson och Jóhannes Rúnar Jóhannesson, fick 700 000 isländska kronor var i skadestånd. En annan ratad kandidat, Jón Höskuldsson, har efter den fällande domen mot ministern stämt staten. Han kräver ett skadestånd på 32,4 miljoner.
Sigríður Á. Andersen har beskrivit domen som en chock. Men den kan inte ha kommit som en total överraskning.
Stundin har tagit del av mejldiskussioner som hon hade före utnämningarna. Jurister från tre olika departement varnade henne för att göra avsteg från rekommendationerna. Om hon inte tänkte följa dem var det nödvändigt att göra en egen värdering av kandidaternas kompetens för att motivera beslutet.
När alltinget i går samlades för första gången i år fick Sigríður Á. Andersen på nytt hård kritik. I debatten kom nya avgångskrav riktade mot justitieministern från Piratpartiets Helgi Hrafn Gunnarsson. Han ansåg att alla ministrar som dömdes för lagbrott borde lämna sina ämbeten:
"Struntade den högt ärade ministern i förtroendet till landsdomstolen? ... Vore det inte fint om traditionen var att de skulle säga av sig ministerämbetet?"Gunnar Bragi Sveinsson, alltingsledamot för Centerpartiet, vände sig till statsminister Katrín Jakobsdóttir. Han undrade vad hon ansåg vara en lämplig reaktion på en ministers lagbrott:
"Jag vill för det första fråga den högt ärade ministern. Står ministrar ovanför lagen? Behöver ministrar inte följa landets lagar? För det andra: Om en dom faller mot en minister, ska den ta ansvar på något sätt? Om inte - varför inte? Om det är så att ministern ska ta ansvar - hur ska den då ta ansvar. Har brottet betydelse? Spelar det roll vilka som var inblandade? Eller hur kan den högt ärade ministern stå här inför alltinget och hela folket och faktiskt ge sken av att det inte har betydelse att justitieministern i hennes regering har dömts av Hæstiréttur Íslands?"Katrín Jakobsdóttir ansåg inte att Sigríður Á. Andersen borde avgå. Hon lovade en översyn av regelverket. Helga Vala Helgadóttir, alltingsledamot för Socialdemokraterna, ifrågasatte hur Katrín Jakobsdóttir skulle kunna arbeta för att förbättra allmänhetens förtroende för alltinget samtidigt som det i regeringen fanns ministrar som bröt mot lagen.
Sigríður Á. Andersen säger till RÚV att hon fortfarande anser att domen är felaktig. Hon påpekar också att de jurister som varnade för avsteg från nämndens bedömning av kandidater var personer som själva satt i nämnden. Hon uppger att hon hade förtroende för dem, men ändå valde att göra avsteg från rekommendationerna. Dessutom anser hon att hon redan tagit ansvar för domen:
"Jag har naturligtvis gjort det. Jag har tagit ett politiskt ansvar. Det har varit val här. Detta var en sak från den förra mandatperioden där alltinget med en majoritet av rösterna godkände mitt förslag om utnämningar i landsdomstolen."Här kan du läsa mer om avgångskravet mot Sigríður Á. Andersen.
