På samtliga tretton punkter underkänner Héraðsdómur Reykjavíkur kraven från Glitnirs konkursbo om ett förbud mot publicering av uppgifter ur läckta dokument från banken. Stundins artiklar hade allmänintresse. Dessutom stoppades tidningen enligt domstolen vid en känslig tidpunkt inför ett val. Men domstolens beslut innebär inte att Stundin nu kan återuppta rapporteringen.
Med knappa två veckor kvar till nyvalet till alltinget stoppade distriktspolismästaren i Reykjavík Stundin från att fortsätta rapporteringen baserad på dokument som läckts från Glitnir. Tidningen hade nyligen i samarbete med Reykjavík Media och The Guardian visat hur dåvarande statsministern Bjarni Benediktsson sålt aktier i en av Glitnirs fonder och därmed besparat sig miljonförluster.
Dokumenten visade hur Bjarni Benediktsson, som då var alltingsledamot för Självständighetspartiet, hade omfattande kontakter med Glitnir om sina affärer. Samtidigt fick han som folkvald uppgifter om bankens utsatta läge som inte var kända för allmänheten.
Stundin kunde också berätta om hur Bjarni Benediktsson tillsammans med släktingar och affärspartner finansierade övertagandet av bensinbolaget Ólíufélagið - som senare blev N1 - med ett lån från Glitnir på 2 miljarder isländska kronor.
I snart fyra månader har Stundin inte fått rapportera om affärerna. Genom ett föreläggande från distriktspolismästaren lyckades Glitnirs konkursbo förhindra nya publiceringar. Enligt konkursboet försvarade det på detta sätt klienters intressen.
Inför Héraðsdómur Reykjavíkur krävde konkursboet utöver publiceringsförbudet att Stundin skulle överlämna samtliga dokument. Om domstolen inte skulle acceptera detta krävde konkursboet i stället att 1 013 dokument med koppling till Bjarni Benediktssons affärer skulle överlämnas.
Bjarni Benediktsson själv ställde sig inte bakom rättsprocessen. Det gjorde däremot nio släktingar och affärspartner. De hävdade i inlagor till domstolen att deras privata intressen redan hade offentliggjorts. Om inte Stundin stoppades riskerade de att få ytterligare privat information publicerad. Inget av detta hade enligt de nio något allmänintresse.
Stundin och Reykjavík Media ansåg att Glitnirs konkursbo försökte skydda Bjarni Benediktsson. Detta förnekades av konkursboet.
Stundin och Reykjavík Media ansåg att Glitnirs konkursbo försökte skydda Bjarni Benediktsson. Detta förnekades av konkursboet.
Glitnirs konkursbo övervägde även att dra The Guardian inför rätta. Tidningen ska dock enligt domen ha försäkrat att inga nya artiklar baserade på de läckta dokumenten skulle publiceras. Därför valde konkursboet att avstå från en process mot The Guardian.
När fallet prövades i rätten krävde Glitnirs konkursbo att Stundin och Reykjavík Media skulle avslöja vilka källorna till dokumenten var och hur de hade arbetat med materialet. De journalister som vittnade inför Héraðsdómur Reykjavíkur vägrade besvara några frågor med hänvisning till källskyddet. Domaren Kjartan Bjarni Björgvinsson underkände denna begäran.
När fallet prövades i rätten krävde Glitnirs konkursbo att Stundin och Reykjavík Media skulle avslöja vilka källorna till dokumenten var och hur de hade arbetat med materialet. De journalister som vittnade inför Héraðsdómur Reykjavíkur vägrade besvara några frågor med hänvisning till källskyddet. Domaren Kjartan Bjarni Björgvinsson underkände denna begäran.
Nu underkänner alltså domstolen Glitnirs krav på samtliga tretton punkter. Bankens konkursbo ska också stå för Stundins och Reykjavík Medias rättegångskostnader på totalt 2,4 miljoner isländska kronor.
Rätten skriver att uppgifterna - som gällde den dåvarande statsministerns hittills okända affärer med koppling till hans uppdrag som folkvald och finanskraschen - hade ett stort allmänintresse. Därför kom föreläggandet som stoppade publiceringarna vid en mycket känslig tidpunkt eftersom ett val till alltinget väntade.
För att yttrandefriheten ska inskränkas räcker det enligt Héraðsdómur Reykjavíkur inte med att medierapportering baseras på uppgifter som gäller personliga förhållanden. Stundins artiklar hade alla med Bjarni Benediktsson att göra. Inget tydde - vilket konkursboet hävdade i rätten - på att tidningen skulle börja publicera läckta uppgifter om vanliga medborgare.
Vidare skriver rätten att vissa av Glitnirs krav på att Stundin ska överlämna dokument är för oprecisa för att kunna behandlas.
Men beslutet i Héraðsdómur Reykjavíkur betyder inte att Stundin nu kan återuppta rapporteringen. Föreläggandet gäller tills det finns en dom som har vunnit laga kraft. Från att domen föll i fredags har Glitnirs konkursbo tre veckor på sig att överklaga till Hæstiréttur Íslands. Vid ett överklagande kommer munkavlen på Stundin att bli kvar i ytterligare minst ett par månader.
Läckan från Glitnir - där någon sannolikt brutit mot banksekretessen - anmäldes till åklagare av Fjármálaeftirlitið, den isländska finansinspektionen. Den utredningen har redan lagts ned. Åklagaren hörde mellan 20 och 30 personer utan att få någon information om vem som skulle kunna ligga bakom den.
Efter föreläggandet mot Stundin lade Piratpartiet i alltinget ett förslag om att sådana beslut inte ska tas av distriktspolismästaren. I stället ska de tas av domstol. Samtliga remissinstanser - med undantag för distriktspolismästaren - är för en sådan förändring. Syftet med att flytta ansvaret direkt till domstolar är att påskynda processen och förbättra rättssäkerheten.
