Skandalerna som sänkte djurparken i Hafnarfjörður

Borgmästaren Jón Gnarrs vallöfte om en isbjörn till familjeparken i Reykjavík blev aldrig verklighet. Men för inte så länge sedan fanns isbjörnar i Sædýrasafnið í Hafnarfirði, ett zoo där även lejon, apor, tvättbjörnar och kängurur fanns. Men verksamheten gick inte runt, och de sista åren visade gång på gång att miljön för djuren var långt ifrån den bästa.

Sædýrasafnið í Hafnarfirði öppnade 1969 och var ett privat initiativ. Satsningen finansierades genom inträdesavgifter från besökarna.

Initiativtagare var Jón Kr. Gunnarsson. Han var verksam inom räddningsstyrkan Hjálparsveit skáta. Fem år tidigare hade de öppnat en fiskutställning. De arter som visades upp var sådana som hade donerats av fiskare. Intäkterna gick till räddningsstyrkans arbete.

Inledningsvis bestod utställningarna av olika djur som fanns i havet runt Island. Under några år fick djurparken också extra intäkter genom att fånga späckhuggare som senare såldes vidare till andra djurparker. Liknande handel bedrevs med sälar.

En av dessa späckhuggare var den senare världsberömda Keiko - som då kallades Siggi - som togs till parken 1979 efter att ha fångats in i Reyðarfjörður samma år. Tre år senare såldes Keiko till en nordamerikansk djurpark. Efter kritik stoppades dock handeln med arten.

Allt fler exotiska djur anlände till djurparken i Hafnarfjörður. Först sälar och späckhuggare, men snart också isbjörnar, lejon, boaormar, apor, tvättbjörnar och kängurur. Många kom som gåvor från andra djurparker - inte minst från Köpenhamn. Men även vissa övergivna sällskapsdjur - som kaniner, papegojor och sköldpaddor - togs emot. Hit kom också vilda djur som av olika skäl inte skulle klara sig på egen hand i den isländska naturen, som renar och sälar som övergivits.

Den miljö som djuren fick leva i fick ständigt kritik. Utrymmena ansågs både vara för små och för dåligt anpassade till deras naturliga behov.

Sommaren 1984 drabbades djurparken av den första riktigt stora skandalen. En isbjörn, som fått namnet Björn, dog av blodförgiftning efter att ha trampat på krossat glas som någon besökare kastat i bassängen. Detta var tredje gången som Björn skadade tassarna av krossade ölflaskor.

Björn vägde omkring 700 kilo och var vid den tiden den största isbjörnen i fångenskap. Den isländska djurparken hade fått den i gåva från Köpenhamns zoo dit den hade kommit från Grönland. Eftersom djurparken hade ekonomiska svårigheter var isbjörnen inte försäkrad. Parkens stora dragplåster försvann därmed utan att den fick någon ersättning för förlusten.

En annan skandal inträffade redan 1975. Då rymde en av de två tvättbjörnar som köpts in medan den satt i karantän. I januari 1976 sköt en av de anställda på Lýsi og mjöl i Hafnarfjörður något de trodde var en räv som tagit sig upp i en takränna. Men när de tittade närmare på djurkroppen blev de förbryllade.

Djuret de höll i sina händer påminde visserligen om en räv, men buken var snarare en katts och fötterna en apas. Någon kastade fram idén att det faktiskt skulle kunna röra sig om ett exemplar av skoffín, ett mytologiskt djur som sägs vara en korsning av en räv och en honkatt.

Så småningom klarnade mystiken. Sannolikt hade tvättbjörnen hållit till i fiskmjölsfabriken i Hafnarfjörður en längre tid. Anställda hade en längre tid sett underliga fotavtryck i lokalerna. Samtidigt hade både den katt som funnits där samt alla möss och råttor försvunnit.

År 1987 gick djurparken i konkurs. Men ägarna hoppades hela tiden kunna öppna på nytt. Därför var det några djur som - i hemlighet - varken såldes eller avlivades. Året senare, i december 1988, hittades fyra tandlösa kängurur instängda i ett rum på tio kvadratmeter. På stengolvet fanns en liten korg med mögligt bröd och några frukter och grönsaker. Det isländska vinterklimatet var allt för kallt för att djuren skulle kunna lämna buren.

Ägarna hade behållit djuren eftersom de skulle vara ett trumfkort vid en nyinvigning av djurparken. En vecka senare rapporterades det att de fyra underväxta kängururna hade avlivats - mer än ett år efter att djurparken stängdes.

Det var dock inte den enda gången som just kängururna stod i centrum för uppmärksamheten kring djurparken. Under 1987 drabbades parken av inbrott. När det visade sig att det var magert med pengar i kassan fick tjuvarna i stället idén att ta med sig en känguru. Den hamnade på en bakgård på Laugavegur i Reykjavík till tjuvarnas stora nöje.

Kängurun blev dock snabbt besvärlig och tjuvarna bestämde sig för att återlämna den. Djuret placerades i en kartong och djurparkens personal fick hämta det under en gångbro i staden.

Ovan kan du se ett klipp med en isbjörn i parken från 1973.

Källor: DV, Eyjan, NT, Lemúrinn.