Fiskförråd på Snæfellsnes kan ha varit bönehus

Enkla förråd för fisk eller keltiska bönehus? På västra Snæfellsnes finns lämningar från över 200 sådana små byggnader. Många av dem ligger otillgängligt ute i lavafälten. Och det gör att lokalhistorikern Sæmundur Kristjánsson enligt Vísir tror att det rör sig om spår från de kelter som sägs ha funnits på Island före nordbornas ankomst.

I islänningasagorna sägs det att personer med ursprung på de brittiska öarna ska ha bott på Island när de första nordborna anlände under slutet av 800-talet. Inga säkra spår har påträffats efter några personer med keltiskt ursprung. Men berättelserna är många.

Kelterna - som främst ska ha kommit från Irland - ska enligt vissa teorier bara ha uppehållit sig på Island under somrarna. Där ska de ha utövat sin tro i avskildhet. När nordborna kom till Island förändrades detta. Nordborna gjorde anspråk på land och byggde direkt långhus och andra byggnader som visade att de inte hade några planer på att återvända.

För kelterna var inte Island längre intressant. De ville inte beblanda sig med hedningar och återvände därför till de brittiska öarna.

På västra Snæfellsnes finns en rad geografiska namn - som Íraklettur och Írabyrgi - som antyder en keltisk närvaro. Vid Gufuskálar just utanför Hellissandur finns också lämningar i form av en brunn. Även denna har traditionellt kopplats till kelter.

Vid Gufuskálar finns dessutom lämningar från över 150 mindre byggnader. Vid Dritvík - en bit österut på Snæfellsnes - finns ett sextiotal liknande lämningar. Traditionellt brukar dessa stenbyggen betraktas som rester av förrådsbyggnader där det förvarades fisk.

Lokalhistorikern Sæmundur Kristjánsson har en helt annan teori. Många av förrådsbyggnaderna ligger otillgängligt i lavaområden. Han säger till Vísir att han anser att det är orimligt att de skulle valt sådana platser för förråd utan att i så fall anlägga stigar till dem genom lavan:

"Jag tycker att det verkar helt uppenbart att människor genom århundradena hade skapat något slags stigar. Det finns inget sådant här. Jag tror att detta är bönehus från irländarnas tid. Här var det familjelantbruk. Det levdes på det som landet och havet gav."

Sæmundur Kristjánsson är inte ensam om att tro på teorin om bönehus. Arkeologen Þorvaldur Friðriksson har framfört liknande åsikter. Liknande byggnader som de som finns på västra Snæfellsnes finns också på brittiska öarna.

Men arkeologen Ragnheiður Traustadóttir tror inte alls på teorin. Liknande lämningar finns på en rad platser på Reykjanes. Hon säger till Vísir att de där tydligt kan kopplas till fiskeläger:

"Jag är faktiskt övertygad om att detta är fiskeförråd. Och om vi skulle undersöka dem, och kanske undersöka golvytan eller liknande, så skulle vi förmodligen ännu mer komma fram till att där säkert har förvarats och torkats fisk."

Ragnheiður Traustadóttir anser att det finns en logisk förklaring till att byggnaderna restes i det svårtillgängliga lavalandskapet. Där var det god genomströmning av luft samtidigt som fisken hölls på avstånd från fjällräv.

Här kan du läsa mer om det tidiga livet på Snæfellsnes.