torsdag 19 april 2018

Birgitta Jónsdóttir: Bra att Piratpartiet inte sitter i regering

Piratpartiet har inte varit redo för att sätta sig i en regering. Partiet har heller inte lyckats att skapa band till vanliga medborgare. I stället för att skapa en bred folkrörelse har partiet isolerat sig och inte förmått hantera tillfälliga uppsving i opinionen. Det skriver Birgitta Jónsdóttir, en av Piratpartiets grundare, i Stundin.

Poeten Birgitta Jónsdóttir var en av initiativtagarna till det som så småningom blev Medborgarrörelsen, ett av de partier som bildades i kölvattnet av de protester som ägde rum efter finanskraschen. Våren 2009 röstades hon in i alltinget för första gången.

Medborgarrörelsen splittrades snart efter interna konflikter. Tillsammans med två andra alltingsledamöter grundade hon i stället Rörelsen. Inför valet våren 2013 valde Rörelsen att ansluta sig till det nya partiet Gryning. Birgitta Jónsdóttir tog i stället initiativ till Piratpartiet.

I drygt fyra år representerade Birgitta Jónsdóttir Piratpartiet i alltinget. Hon ställde inte upp i nyvalet i oktober 2017. Hon hade då haft en rad konflikter med Helgi Hrafn Gunnarsson, partiets populäraste företrädare, och positionerat sig på partiets vänsterflygel.

Nyligen meddelade Birgitta Jónsdóttir att hon lämnat Piratpartiet. Nu skriver hon i Stundin om sina år inom isländsk politik. Det är en uppgörelse där hon riktar skarp kritik mot Piratpartiet. Hon hävdar att det misslyckats på en rad avgörande punkter och att det inte är redo för att ingå i en regering.

Efter finanskraschen hösten 2008 upplevde Birgitta Jónsdóttir att det fanns ett stort behov av politiska förändringar. Hon trodde att den bästa arenan för att åstadkomma förändring var alltinget. Där hamnade fokus snart på att införa en ny grundlag - och en sådan är fortfarande något som Birgitta Jónsdóttir tror skulle kunna reformera det politiska systemet.

När hon gav sig in i politiken ville hon bryta de etablerade partiernas makt. Hon ville sätta stopp för korruption och svågerpolitik. Det skulle ske genom en tydlig maktfördelning och ökad transparens inom statsapparaten. Hon såg också ett behov av att stärka yttrande- och pressfrihet.

När Rörelsen gick i graven var det enligt Birgitta Jónsdóttir inte längre något parti som drev frågor om medborgerliga rättigheter på nätet. Därför valde hon att grunda Piratpartiet. Hon hade då på olika sätt kommit i kontakt med piratpartister i andra länder. Där hittade hon den vilja till förändring som hon sökte.

Men när Piratpartiet hade möjlighet att på allvar bli en förändringskraft gick det snett. Birgitta Jónsdóttir skriver att partiets uppsving i opinionen - där Piratpartiet i flera månaders tid hade stöd av över 30 procent av islänningarna - utlöste en maktkamp som skulle visa sig förödande. Vidare anser hon att partiet av ängslighet då försökte ge sig in i frågor de inte behärskade:
"Därefter utbröt en oändlig självcensur och maktkamp som med rädslans hastighet vävde in sig i partiet. All vår inre struktur var mycket svag eftersom vi var en ny rörelse med absolut ingen förmåga att försöka göra allt - och än mindre ta emot all denna positiva uppmärksamhet. I stället för att sluta leden och skapa en stabil grund av det som vi var bra på var vår webbplats i ständigt kaos, röstningssystemet hade ett gränssnitt som bara nördar kunde använda och i stället för att lägga energi på att fixa dessa saker gick all energi till ytan och ständigt nya föreningar, Facebook-grupper och ordkrig om tolkningen av Piratpartiets regler. Samtidigt som människor gav sig in i katastrofer i gräl om vaccinationer, feminism, veganism, ismer, ismer, ismer i Piratpartiets diskussionsgrupp gick det inte alls att grunda starka föreningar på landsbygden, och det finns fortfarande hela regioner där bara några få piratpartister är verksamma och där det fortfarande inte finns några föreningar som är redo att bjuda in till möten och maktfrämjande, men ska samtidigt ge sig ut i en dåligt förberedd valrörelse i kommuner där nästan inget föreningsarbete har ägt rum."
I samband med valet 2016 försökte Birgitta Jónsdóttir få Piratpartiet att hamna i regeringsställning. I stället blev det Självständighetspartiet, Renässans och Ljus framtid som bildade koalition. Den regeringen sprack inom ett år. Birgitta Jónsdóttir skriver att Piratpartiet på samma sätt som Ljus framtid och Renässans överskattat sin förmåga:
"Piratpartiets främsta svaghet är att partiet inte har ägnat något arbete åt att skapa riktiga band till allmänheten och kunskaper om hur statsapparaten fungerar genom att arbeta med målmedvetna band dit in. Det måste medges att det var en viss lättnad för mig när partiet inte blev part i regeringen eftersom det är nödvändigt att erkänna att vi helt enkelt inte var redo. Ljus framtid och Renässans överskattade sin förmåga och kunskap och alla vet hur det gick för dem."
Piratpartiets starka sida är enligt Birgitta Jónsdóttir att det släpper in unga människor och skapar utrymme för idéer. Hon skriver också att hon själv varit en av orsakerna till flera av de konflikter som präglat partiet de senaste åren:
"Vårt system kan liknas med en bil med obrukbar motor. Det spelar ingen roll vem som sitter vid ratten - ett barn eller en formel 1-förare. Bilen går inte framåt om det inte tas itu med problemets rot som är den obrukbara motorn."
Här kan du läsa mer om Birgitta Jónsdóttirs avhopp från Piratpartiet.