Nästan hälften av islänningarna tror att Island är neutralt - trots medlemskapet i försvarsalliansen Nato. Det är framför allt yngre som anser att Island inte har några militära band. Mest medvetna om Nato-alliansen är Självständighetspartiets väljare. Det visar en studie publicerad i tidskriften Stjórnmál og stjórnsýsla.
När Island 1949 anslöt sig till försvarsalliansen Nato var det ett beslut som delade nationen. Utanför alltinget på Austurvöllur i Reykjavík använde polis tårgas mot demonstranter. Det fanns då en stark vänster som ansåg att Island inte borde välja sida i det kalla krig som var på väg att utbryta mellan öst och väst.
Natos bas i Keflavík var även den mycket omstridd. Årliga protestmarscher till basen samlade stora mängder demonstranter. Inte minst när torskkrigen mot Storbritannien rasade fanns också en stark opinion inom alltinget för att lämna Nato. Att det fanns en sådan opinion kunde Island utnyttja för att skaffa sig ekonomiska fördelar från USA.
På Island var det ofta Framstegspartiet - ett parti som samlade både anhängare och motståndare till Nato - som i olika majoriteter i alltinget försökte navigera i frågan på ett sätt som förhindrade ett utträde. Ofta handlade det om att utåt ge sken av att ett utträde var närmare än vad det i själva verket var.
Det var inte bara Nato-länder som inte ville gå miste om Islands strategiska läge i Nordatlanten. Även Olof Palme verkade under sin tid som statsminister för att Island inte skulle lämna försvarssamarbetet. Det var åsikter som han framförde i enskilda möten med isländska ministrar.
I takt med att det politiska klimatet mellan öst och väst förbättrades blev Nato-basen mindre kontroversiell. Allt färre befarade att basen i sig skulle kunna utgöra ett mål för fientliga trupper. Dessutom minskade antalet amerikaner som var stationerade i Keflavík. När basen stängdes 2006 var det de ekonomiska konsekvenserna som var det största orosmomentet för isländska politiker.
Islands bidrag till Nato har bestått av att upplåta mark åt basen i Keflavík. Island har också deltagit i fredsbevarande operationer i bland annat Afghanistan och Irak.
Frågan om medlemskapet har då och då skapat debatt. I alltinget har Gröna vänstern åtskilliga gånger föreslagit att Island ska lämna Nato.
Trots att Island var en av de nationer som var med om att grunda Nato är det många som ändå betraktar det egna landet som neutralt. Det visar en studie utförd av Silja Bára Ómarsdóttir, adjunkt i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, publicerad i tidskriften Stjórnmál og stjórnsýsla. Själva undersökningen gjordes i slutet av 2016.
Hela 44 procent av islänningarna instämmer i påståendet att Island är militärt neutralt. Något färre - 37 procent - svarar att Island inte är neutralt. Resterande 20 procent varken förkastar eller instämmer i påståendet.
Kvinnor, unga islänningar och låginkomsttagare betraktar oftare Island som alliansfritt. Män, höginkomsttagare och personer med högskoleutbildning anser i större utsträckning att Island inte är neutralt.
Bland Socialdemokraternas väljare är det 51 procent som säger att Island är neutralt. Motsvarande siffra för Gröna vänstern är 43 procent, Piratpartiet 42 procent, Renässans 35 procent, Ljus framtid 33 procent, Framstegspartiet 28 procent och Självständighetspartiet 25 procent.
Självständighetspartiet har genom åren varit de mest pådrivande när det gäller Nato-medlemskapet. Det är också här som Nato anses ha störst betydelse för Islands suveränitet och utrikespolitik. Av undersökningen att döma är Nato också något som partiets sympatisörer lägger stor vikt vid.
Men den viktigaste faktorn för Islands säkerhet är inte Nato-medlemskapet. I stället är det vänskapliga relationer med grannländerna som har störst betydelse. Det uppger 41 procent av deltagarna i undersökningen. Nato anges av 17 procent som den främsta anledningen. Lika många svarar att det beror på Islands storlek och att landet därför inte uppfattas som något hot.
Att det på Island - med undantag för kortare perioder då Nato-plan är stationerade i Keflavík för att patrullera luftrummet - numera inte finns någon militär är det viktigaste skälet för 16 procent. Bara 7 procent svarar internationellt samarbete mellan västländer. Och ännu färre - bara 1 procent - anser att Schengen-samarbetet är mest betydelsefullt.
Det är också Självständighetspartiets väljare som oftast upplever att Nato-medlemskapet är avgörande för säkerheten. Hela 32 procent rankar det som viktigast för den nationella säkerheten. Samma åsikt har bara 7 procent av Gröna vänsterns anhängare.
Män, höginkomsttagare, boende i huvudstadsregionen och islänningar som har fyllt 60 år svarar i större utsträckning än andra att Nato har störst betydelse. Mindre vikt vid medlemskapet i försvarsalliansen lägger kvinnor, islänningar i åldern 18 till 29 år, boende på landsbygden och låginkomsttagare.
Det största hotet mot den nationella säkerheten är naturkatastrofer. Därefter följer miljöhot och klimatförändringar, ekonomisk osäkerhet och finanskris, organiserad brottslighet och terrorism.
För individen är det ekonomisk osäkerhet och finanskris som anses utgöra det största hotet följt av naturkatastrofer, miljöhot och klimatförändringar, våld och organiserad brottslighet.
Silja Bára Ómarsdóttir skriver i Stjórnmál og stjórnsýsla att resultaten vad gäller synen på neutralitet och Nato-medlemskapet förvånar. Kanske är det många som inte skiljer på avsaknaden av stridskrafter och alliansfrihet.
