Islänningen som straffades för sex med samma kön

Åtta månaders straffarbete var domen för Guðmundur Sigurjónsson Hofdal när han 1924 dömdes för att ha haft samlag på ett sätt som stred mot den mänskliga naturen. Han var den enda i Islands historia som fälldes enligt den lag från 1869 som i praktiken förbjöd homosexuella män att ha sex. Men domen var omstridd redan då. Han avtjänade inte mer än tre månader av straffet.

Den 15 april 1883 fick Friðfinna Davíðsdóttir och Sigurjón Guðmundsson sitt nionde barn. Pojken fick namnet Guðmundur Sigurjónsson Hofdal - och han var näst yngst i skaran av hans nio syskon.

Familjen bodde på den lilla gården Litlaströnd vid älven Krakás västra strand söder om Mývatn. Förhållandena var mycket knappa. Familjen var fattig. I synnerhet under de hårda vintrarna kämpade föräldrarna för att hålla värmen i huset och för att inte barnen skulle svälta.

Guðmundur Sigurjónsson Hofdal var inte särskilt storväxt, men han visade sig snart ha talang när det gällde idrott. På vintern åkte han skridskor på sjön Mývatns frusna vatten. Han var också mycket duktig på glíma, den isländska brottningsstil som har anor ända sedan vikingatiden.

Han var 22 år när han flyttade till Reykjavík. Förhoppningen var att få en plats på handelsskolan, men så blev det inte. Guðmundur Sigurjónsson Hofdal satte sig aldrig i skolbänken. Men han fortsatte att brottas. När kung Fredrik VIII av Danmark besökte Island 1907 var han en av de islänningar som visade upp brottningskonsten för honom på Þingvellir.

Äventyret fortsatte för Guðmundur Sigurjónsson Hofdal. Året därpå ingick han i den isländska trupp som visade upp glíma under OS i London. På Island ägnade han sig allt mer åt att träna andra. 1913 flyttade han till Storbritannien för att förkovra sig. Men det dröjde inte länge innan han steg ombord på en båt för att söka lyckan i Kanada. Här fortsatte han med glíma - men också med ishockey.

Äventyrslusten var fortsatt stark. 1916 anmälde han sig som frivillig för att tjänstgöra som sjukvårdare för kanadensiska trupper under första världskriget. När han återvände till Kanada tre år senare återupptog han idrottandet. Han blev tränare för Winnipeg Falcons, det ishockeylag som nästan helt och hållet bestod av spelare med isländska rötter.

Ett år senare var det dags för nästa resa till Europa. Winnipeg Falcons reste till Antwerpen och tog där det allra första OS-guldet i ishockey för Kanada. Men Guðmundur Sigurjónsson Hofdal reste inte med laget. Han sökte sig i stället till Sverige. Efter en tid som idrottstränare återvände han i slutet av 1920 till Island.

Fyra år senare inträffade den händelse som skulle färga resten av Guðmundur Sigurjónsson Hofdals liv. Han var den första i landet som åtalades för en lag från 1869 som förbjöd samlag i strid mot naturen.

Det var i januari 1924 som Steindór Sigurðsson polisanmälde Guðmundur Sigurjónsson Hofdal. Han hävdade att han vid ett antal tillfällen förgripit sig på personer som han vårdade på en institution i Reykjavík. Vid ett tillfälle skulle Steindór Sigurðsson själv ha blivit utsatt.

Senare drog Steindór Sigurðsson tillbaka anmälan. Han sade då att han hade fått betalt för att anmäla Guðmundur Sigurjónsson Hofdal av personer som ville honom illa. Men det fick inte polisen att lägga ned förundersökningen.

Rättegången inleddes den 28 februari 1924. Fjorton personer vittnade. Efter att först ha nekat till alla anklagelser medgav Guðmundur Sigurjónsson Hofdal att han i två årtionden haft sexuella relationer med män. Alla sådana kontakter var frivilliga. Han sade sig även vara attraherad av kvinnor. Han var dock inte intresserad av personer under 16 år.

Lagen var i praktiken ett förbud mot anala samlag. Ingen vittnade i rätten om att Guðmundur Sigurjónsson Hofdal skulle ha ägnat sig åt analsex. Det mest graverande vittnesmålet kom från en man som hävdade att han blivit sexuellt utnyttjad när han var berusad. Guðmundur Sigurjónsson Hofdal ska då ha gett honom oralsex.

Guðmundur Sigurjónsson Hofdal dömdes för att ha brutit mot förbudet mot samlag som stred mot den mänskliga naturen. De män som berättade om hur de hade haft sex med honom slapp straff eftersom de sågs som brottsoffer. Domen blev åtta månaders straffarbete.

Domen var omstridd. Kritik riktades mot vad som redan 1924 betraktades som föråldrad lagstiftning. Lagen avskaffades dock inte förrän 1940.

Det dröjde nio månader innan han började avtjäna straffet. Och Guðmundur Sigurjónsson Hofdal blev benådad efter tre månader.

Det sociala straffet var kanske det hårdaste. Guðmundur Sigurjónsson Hofdal miste jobbet. Han blev under en längre tid också utfrusen från den idrottsrörelse som han ägnat nästan hela sitt vuxna liv.

1930 var han tillbaka som glímatränare. Nästa steg tillbaka togs 1935 då han sökte och fick upprättelse av kung Kristian X. Och 1948 var det dags för Guðmundur Sigurjónsson Hofdals första olympiad. Han var då massör åt den isländska truppen i OS i London. Senare skrev han även en instruktionsbok i glíma.

Under rättegången 1924 talades det i tidningarna om fallet som det stora sodomimålet. När Guðmundur Sigurjónsson Hofdal gick bort den 14 januari 1967 var det ingen som tog upp domen i några dödsrunor. Efter en minneshögtid i Reykjavík begravdes han fem månader senare i familjegraven i Reykjahlíð vid Mývatn.