"Först och främst var det nordkaparen. Men vid 1800-talets mitt togs de första stegen mot att jaga fenval: sillval, sejval och blåval. Men det visade sig vara svårt eftersom fenvalarna är ett mycket svårare objekt än nordkaparna. Nordkaparna är liksom lite knubbiga och feta och då har de naturligtvis egenheten att flyta när de dödas. Men fenvalarna sjunker så det behövdes mer utrustning för att få tag på dem."
Smári Geirsson, som skrivit en bok om valfångstens historia, i DV om jakten på val på Island under 1800-talet.
