Ja till samgående mellan kommuner i Reykjavíkområdet

En knapp majoritet säger ja till ett samgående mellan kommunerna i huvudstadsregionen. Men försprånget för ja-sidan är knappt. Och det är bara i Reykjavík och Kópavogur som förespråkarna av en sammanslagning är fler. I övriga fyra kommuner är nej-sidan starkare. Det visar en opinionsmätning utförd av Maskína.

Frågan om att slå ihop kommunerna i huvudstadsregionen dyker då och då upp i debatten. Kommunerna samarbetar redan bland annat om kollektivtrafiken. I praktiken fungerar de också som en enda region eftersom många reser mellan kommunerna för jobb, skola och fritidsaktiviteter.

I huvudstadsregionen finns flera av Islands största kommuner. Ett vanligt argument mot en sammanslagning är att Reykjavík - enligt de övriga kommunerna - skulle riskera att bli för dominerande. Från Reykjavík hörs det däremot ibland att grannkommunerna utnyttjar mycket bidragsfinansierad verksamhet i huvudstaden - som kultur och fritid - utan att betala för sig.

Till regionen räknas i regel sju kommuner: Reykjavík med 126 041 invånare, Kópavogur med 35 970 invånare, Hafnarfjörður med 29 412 invånare, Garðabær med 15 709 invånare, Mosfellsbær med 10 556 invånare, Seltjarnarnes med 4 575 invånare och Kjósarhreppur med 221 invånare. I Maskínas undersökning ingår dock inte Kjósarhreppur.

Det är en knapp majoritet i regionen som säger ja till ett samgående. 51,6 procent tycker att de sex kommunerna ska gå ihop medan 48,4 procent anser att de även i framtiden ska vara självständiga kommuner.

Attityderna till en sammanslagning skiljer sig kraftigt mellan de olika kommunerna. I Reykjavík är det hela 62,2 procent som vill se en union. I Kópavogur är stödet för ett samgående lika starkt som i regionen som helhet, alltså 51,6 procent.

I övriga fyra kommuner är det en minoritet som skulle välkomna en fusion. I Mosfellsbær är det 37,9 procent som säger ja, i Hafnarfjörður 28,7 procent, i Garðabær 19 procent och i Seltjarnarnes 17,9 procent.

Anmärkningsvärt är att det är just i Seltjarnarnes som motståndet är starkast. Här bor de som tjänar mest i hela regionen och kommunen har en stämpel som något av en gräddhylla. När Jón Gnarr var borgmästare i Reykjavík mellan 2010 och 2014 beskrev han närmast Seltjarnarnes som en snyltarkommun.

Jón Gnarr föreslog också - även om det var oklart hur mycket allvar han menade med det - att invånare i Seltjarnarnes skulle betala en vägtull för att få köra in i Reykjavík. Eftersom Seltjarnarnes ligger på en udde med Reykjavík som enda granne hade det i praktiken blivit en avgift som de hade fått betala varje gång de skulle lämna den egna kommunen.

Piratpartiets väljare är mest positiva till ett samgående mellan de sex kommunerna. Där är det 72,4 procent som säger att de är för en sammanslagning. Därefter följer Framstegspartiet med 61,2 procent, Gröna vänstern med 59,7 procent, Socialdemokraterna med 57,5 procent, Renässans med 51,9 procent, Centerpartiet med 45,8 procent, Folkets parti med 45,3 procent och Självständighetspartiet med 29,5 procent.

Män, höginkomsttagare och personer med enbart grundskoleutbildning säger i större utsträckning än andra ja till ett samgående. Kvinnor och personer i åldern 18 till 29 år är mer negativa.

Deltagarna fick också själva lista vilka kommuner de helst skulle vilja se gå ihop. Där var det 30,9 procent som nämnde samtliga sex kommuner. Reykjavík och Seltjarnarnes svarade 9,2 procent, Kópavogur, Hafnarfjörður och Garðabær 4,6 procent samt Hafnarfjörður och Garðabær 2,8 procent.