Det var den 13 oktober 1987 när Sæunn skulle skriva sig in i historieböckerna som Islands kanske mest kända ko. Tillsammans med många andra kor från samma gård vid Önundarfjörður i Västfjordarna transporterades hon till slakteriet i Flateyri. Men Sæunn hade helt andra tankar.
Exakt vad som fick Sæunn att ana oråd eller att bli skrämd är oklart. Men på slakteriet i Flateyri luktade det blod. Kanske kände hon de andra djurens oro - och kanske hörde hon deras plågade läten när de dödades.
Sæunn slet sig loss, rusade ned mot stranden, sökte efter en räddning - och fann att en simtur över fjorden var det enda alternativet. Hon satte kurs på andra sidan Önundarfjörður. Efter att ha simmat 2,5 kilometer klev hon i land på den steniga stranden. Flykten från slakteriet hade lyckats.
Bönderna på Kirkjuból, Guðmundur Steinar Kristjánsson och Sigríður Magnúsdóttir, ville inte att Sæunn skulle transporteras till slakteriet efter att en gång ha lyckats undvika slakten. I stället fick hon stanna på Kirkjuból. Där levde hon i ytterligare sex år.
Sæunn begravdes på den strand där hon simmade i land. På samma plats reste de Sæunnarhaugur, ett stenröse till kons minne.
I dag simmar tio personer samma sträcka. Klockan 13 börjar tävlingen då deltagarna hoppar i vattnet i Flateyri. Vinner gör den som först når fram till Sæunnarhaugur. Tävlingen kallas Sæunnarsund.
De tvåbenta simmarna har dock lite bättre förutsättningar än den fyrbenta föregångaren. Trots att det är tidigare på året och vattnet därför är varmare får de använda våtdräkt och simfötter. De får dessutom sällskap av räddningstjänst och kajakpaddlare om något skulle gå snett under simturen över fjorden.
De tvåbenta simmarna har dock lite bättre förutsättningar än den fyrbenta föregångaren. Trots att det är tidigare på året och vattnet därför är varmare får de använda våtdräkt och simfötter. De får dessutom sällskap av räddningstjänst och kajakpaddlare om något skulle gå snett under simturen över fjorden.
Här kan du läsa mer om Sæunns flykt från slakteriet.
