
Två gånger varje sommar undersöker Náttúrustofa Suðurlands lunnefågelns återväxt på tolv platser i landet. Den första kartläggningen görs under häckningsperiodens första fas just innan ungarna börjar kläckas i större omfattning. Den andra undersökningen av häckningsplatserna görs när de flesta ungarna normalt har kläckts.
Situationen fortsätter att vara mycket bekymmersam på södra Island. Här väntar ännu en katastrofsommar med få överlevande ungar. Vid inventeringarna av häckningsplatserna - i synnerhet på Västmannaöarna - hittade Náttúrustofa Suðurlands mängder av ungar som dött av svält.
Studier av lunnefågelns beteende visar att den på södra Island flyger upp till elva mil för att hitta föda. När det inte finns föda på närmare håll får ungarna inte mat tillräckligt ofta för att de ska kunna överleva. Dessutom får ungar allt oftare små yngel av havstobis som bara väger något gram i stället för större fiskar på omkring 15 gram.
Inledningsvis såg det ut som att tillgången till havstobis - lunnefågelns huvudsakliga föda - var betydligt bättre. Hade det varit så hade också förutsättningarna för att ungarna ska överleva sommaren förbättrats.
Men inte heller i år har födan alltså varit tillräcklig på södra Island. Däremot har läget förbättrats i Faxaflói. På norra och östra Island är situationen ganska stabil. Det är i söder som lunnefågeln snart hotar att försvinna helt och hållet om inte utvecklingen vänder.
En förhoppning är att det nästa sommar ska finnas ännu mer av havstobis nära kusten. Att tillgången till yngel ser ut att vara bättre skulle kunna ge effekt redan nästa år. Då får också fåglarna bättre förutsättningar för att kunna förse ungarna med mat.
En förhoppning är att det nästa sommar ska finnas ännu mer av havstobis nära kusten. Att tillgången till yngel ser ut att vara bättre skulle kunna ge effekt redan nästa år. Då får också fåglarna bättre förutsättningar för att kunna förse ungarna med mat.
I kolonierna på södra Island är det inte många ungar som kommer att överleva sommaren och ges tillräckliga förutsättningar för att klara vintern. På Ingólfshöfði fanns bara 0,18 ungar per håla. På Dyrhólaey var motsvarande siffra 0,22, på Stórhöfði på Hemön i Västmannaöarna 0,33 och på Papey 0,47.
I år räknar Náttúrustofa Suðurlands med att omkring 4 800 ungar kommer att överleva. Det är ungefär samma antal som förra året. Och det är långt ifrån tillräckligt för att inte beståndet ska fortsätta minska.
I år räknar Náttúrustofa Suðurlands med att omkring 4 800 ungar kommer att överleva. Det är ungefär samma antal som förra året. Och det är långt ifrån tillräckligt för att inte beståndet ska fortsätta minska.
På västra Island såg det alltså något bättre ut. På Akurey fanns 0,47 ungar i varje håla och på Elliðaey 0,31 ungar.
Bäst är läget på norra Island. Visserligen blir återväxten sämre, men situationen är långt ifrån lika alarmerande som i söder. På Vigur hittades 0,44 ungar per håla, på Grímsey i Steingrímsfjörður 0,87 ungar, på Grímsey 0,58 ungar, på Lundey 0,65 fåglar och på Hafnarhólmi i Borgarfjörður eystri 0,51 ungar.
Náttúrustofa Suðurlands kunde den här gången inte besöka Drangey eftersom vädret var för dåligt. I stället undersöktes de två kolonierna på Voladalstorfa och Bangstaðahöfn på Tjörnes. Här användes omkring 70 procent av hålorna för häckning.
Här kan du läsa mer om lunnefågeln på Island.