Sedan 1945 har 120 personer försvunnit spårlöst på Island. Av dessa är 119 män och bara en kvinna. Mer än hälften av försvinnandena har ägt rum ute till havs. Kartläggningen över ouppklarade försvinnanden är den första i sitt slag och har genomförts av polisen. Listan över samtliga försvunna personer finns i polisens årsrapport för 2017.På eftermiddagen den 14 december 1965 lämnade 39-åriga Elísabet Bahr Ingólfsson sitt hem i Reykjavík. Hon tros ha tagit en taxi ut till Seltjarnarnes. Därefter finns det inga säkra uppgifter om vad som ska ha hänt henne.
Sökandet efter Elísabet Bahr Ingólfsson började efter bara några timmar och intensifierades under kvällen. Två män kontaktade polisen och sade sig ha sett henne samma natt. En av dem uppgav att han hade talat med henne. Hon ska ha varit rädd och agerade som om hon skulle vara förföljd.
Elísabet Bahr Ingólfsson var gift och hade tre barn. Vad som blev hennes öde blev aldrig klarlagt. Hennes kropp har aldrig påträffats. Inte heller har några andra tillhörigheter hittats. En minnessten restes senare på Gufuneskirkjugarður i Reykjavík.
Hon är den enda kvinnan bland de 120 försvunna personer som nu listas av isländsk polis. Någon liknande kartläggning av ouppklarade försvinnanden har tidigare inte gjorts. Polisen skriver i årsrapporten för 2017 att förteckningen bygger på information från de olika polisdistrikten. I vissa fall har tidningsurklipp varit de enda källorna i de lokala arkiven.
Totalt 65 av de 120 saknade försvann till sjöss. I flera fall rör det sig om förlisningar där båtar sjunkit utan att besättningen kunnat rädda sig. Bland de spårlöst försvunna finns elva utländska medborgare. Övriga 109 personer är isländska medborgare. Fyra av islänningarna försvann utomlands.
Inga namn finns med i förteckningen. Många av uppgifterna kan dock kopplas till personer eftersom försvinnandena är mycket kända - och i vissa fall fortfarande är aktuella. Dit hör till exempel de två män som försvann 1974 från Hafnarfjörður och Keflavík, Guðmundur Einarsson och Geirfinnur Einarsson, som gav upphov till vad som kan vara en av Islands största rättsskandaler.
Hittills i år har två personer anmälts saknade utan att deras öden har kunnat klarläggas. I januari lämnade Ríkharður Pétursson sitt hem i Selfoss. Han tros ha drunknat i älven Ölfusá, men kroppen har aldrig hittats. I februari 2018 omkom sannolikt Haukur Hilmarsson, som stred mot IS i Syrien, under en attack från turkiska styrkor.
Flera av försvinnandena gäller också turister. Christian Mathias Markus, en 33-årig tysk, har inte setts till sedan han i september 2014 checkade ut från Hótel Breiðavík. Senare hittades hans hyrbil övergiven på parkeringsplatsen vid Látrabjarg. Det anses sannolikt att han fallit från klipporna. Trots en omfattande sökinsats har kroppen inte hittats.
Ytterligare två tyskar finns på listan. Det är bergsklättrarna Matthias Hinz och Thomas Grundt som i augusti 2007 aldrig återvände efter att ha försökt bestiga Hvannadalshnjúkur, Islands högsta berg. I förteckningen anges Svínafellsjökull - som ingår i Vatnajökullmassivet - som platsen för försvinnandet.
Matthias Hinz och Thomas Grundt valde en svår och sällan använd väg upp mot toppen. Tre år senare hittade isländska klättrare ett rep som de trodde skulle kunna ha använts av de två saknade tyskarna. Ingen annan hade nämligen valt samma led mot Hvannadalshnjúkur på flera år.
Ett annat uppmärksammat försvinnande som följdes av en stor räddningsinsats inträffade i september 1994. Då föll den 29-årige italienaren Giuseppe Mirto i Hvítá vid Gullfoss. Trots omfattande efterforskningar hittades aldrig några spår efter honom. Kroppen kan fortfarande ligga kvar någonstans i älven. Den kan också ha spolats ut till havs.
Här kan du läsa mer om försvinnanden på Island.
