
Árneshreppur i Västfjordarna är Islands mest ensligt belägna kommun. Där den asfalterade vägen tar slut vid Bjarnarfjörður är det åtta mil på slingrande och dålig grusväg fram till kommunens hjärta i Norðurfjörður.
I dagsläget är det bara ett fyrtiotal personer som är folkbokförda i Árneshreppur. Många av dem bor dessutom inte i kommunen hela året. I vinter kommer det att vara färre än 20 personer som bor i kommunen. Det är det lägsta antalet sedan regionen befolkades under sent 800-tal och tidigt 900-tal.
Utflyttningen från kommunen har egentligen pågått ända sedan sillen försvann på 1940-talet. Och sedan sillfabriken i Djúpavík stängde 1954 har det inte funnits någon större arbetsgivare i kommunen. Sysselsättningen har de senaste årtiondena dominerats av fårbönder och några enstaka fiskare.
Ändå är befolkningskrisen nu allvarligare än någonsin tidigare. För första gången finns stora frågetecken för kommunens framtid. Många av dem som flyttar från Árneshreppur gör det för att de anser att förutsättningarna för att stanna är för dåliga. I år har den enda butiken i kommunen stängt. Dessutom har skolan lagts ned eftersom det bara fanns en elev kvar.
Förhoppningar finns om att någon ska öppna en butik på nytt till sommaren. I vinter får invånarna klara sig utan någon dagligvaruhandel. De närmaste livsmedelsbutikerna ligger i Hólmavík och Drangsnes. När någon har vägarna förbi brukar de ta upp beställningar från andra kommuninvånare genom Facebook.
Kommunikationerna har länge varit en nyckelfråga. Under vinterhalvåret är ofta invånarna avskurna från omvärlden eftersom den enda landvägen till kommunen är oframkomlig. Den plogas - om det inte är för mycket snö - bara två gånger i veckan. Ofta är det laviner som stänger vägen. Och från 5 januari till 20 mars plogas den inte alls.
Innan finanskraschen drabbade Island hösten 2008 fanns det löften om både bättre snöröjning och en ny väg över Veiðileysuháls, den sträcka som är mest utsatt och oftast snöar igen. Men det belopp som utlovades 2008 frös inne 2009 när krisen kommit och mängder av planerade infrastruktursatsningar frös inne.
I infrastrukturplanen för 2015 till 2018 utlovades 700 miljoner isländska kronor till Veiðileysuháls. Pengarna skulle ha kommit 2016. Men infrastrukturplanen var inte finansierad och löftet sveks ännu en gång.
Nu har alltinget klubbat ännu en ofinansierad infrastrukturplan. Där sägs det att ett vägbygge vid Veiðileysuháls ska komma i gång 2022.
Kommuninvånarna har gång på gång protesterat mot att ständigt bli bortprioriterade. Nyligen skickade kommunfullmäktige ett brev till kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson. Än så länge har inte det resulterat i någon kursändring i vägfrågan från regeringens sida.
Kommuninvånarna har gång på gång protesterat mot att ständigt bli bortprioriterade. Nyligen skickade kommunfullmäktige ett brev till kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson. Än så länge har inte det resulterat i någon kursändring i vägfrågan från regeringens sida.
Kommunalrådet Eva Sigurbjörnsdóttir säger till Vísir att de bristande kommunikationerna har varit avgörande för den negativa befolkningsutvecklingen. Med en ordentlig väg hade barnfamiljer kunnat bo kvar i Árneshreppur:
"Veiðileysuháls har behandlats styvmoderligt och aldrig fått det som utlovats. ... Det är som en kalldusch för alla dessa människor. Vi hoppas alltid. Vi förlorade en mängd unga människor år 2016 bara på grund av kommunikationerna. Det står helt klart. Det var tre unga bönder som flyttade härifrån 2016 och två av dem hade barn. Det är en sorgeprocess som vi fortfarande inte har tagit oss ur. ... Detta är bara sorgligt. Man mister liksom modet. Det är ett helt bedrövligt budskap från myndigheterna."
Här kan du läsa mer om utflyttningen från Árneshreppur.