onsdag 12 december 2018

Gästblogg: Isländska jultomtar och deras namn


De traditionella isländska jultomtarna är av en farlig och hungrig sort, men de tycks ha mildrats med åren så att de nu bara hittar på hyss. De är av trollsläkt, söner till den stora häxan Grýla.

Olika slags tomtar
Endast tomten är vaken, står det i Viktor Rydbergs dikt Tomten 1881. En tyst och fundersam tomte i grått som går runt i gården. En tomte som folk satte ut julgröt åt och som mer var släkt med vättar, alver och oknytt än med den nutida rödklädde tomte som kommer med julklappar. Förebilden för dagens svenska tomte, Sancta Claus, anses hämtad från den helige Nikolaus, på 300-talet en givmild biskop i Myra, i nuvarande Turkiet. Den finns idag också på Island.
Den rödklädde danske julemanden eller nissen blev också känd på Island, butikerna i Reykjavik började skylta med honom på 1920-talet. En tomte lik Nikolaus kommer på flera håll i Europa den 6 december. Han kom också till Island och lade nätter före jul gåvor i barnens skor. Den tomten blev på 1950-talet i mångas ögon allt för populär och seden blev direkt motarbetad.


Traditionella jólasveinar
De isländska jultomtarna är av en farlig och hungrig sort, men de tycks ha mildrats med åren så att de nu bara hittar på hyss. De är av trollsläkt, söner till den stora häxan Grýla. Hon är skäggig, har många huvuden och många svansar. Grýla rövar bort olydiga barn, stoppar dem i sin säck och äter upp dem. Den hemska häxan är känd sedan 1200-talet och beskrivs på många olika sätt, med henne skrämdes barn till lydnad.
I en dikt från 1600-talet berättas att Grýla och den triste typen Leppalúði har många barn och de är jólasveinar, inga rara söner. Släktet kunde komma från fjällen eller i skinnbåt från Finnmark eller Grönland. När Islands Nationalmuseum på 1800-talet samlade in uppgifter om dem varierade antalet. I somliga visor är de nio och i andra tretton, men många fler namn finns upptecknade, alla luriga eller märkliga.


Tomtarnas namn och ankomst
Skriften Jólin koma med dikter av Jóhannes úr Kötlum, illustrerade av Tryggvi Magnússon gavs ut 1932. Den befäste de gamla tomtarnas namn och utseende. Nu är de tretton och de anländer, en om dagen, från den 12 december till julafton. De kommer från fjällen och tar sig in i den traditionella torvgården, klädda som gammaldags bönder i vadmal med randiga toppluvor. Radion var med till att standardisera dem och från 1988 kommer de också, en och en, till Nationalmuseum.
Den förste som kommer är Stekkjarstaur. Han går i in fårhuset och försöker suga mjölk av tackorna. Stekkur är en fålla och staur är en stolpe, han tycks ha träben.
Följande dag kommer Giljagaur, tar sig in i fjöset, fähuset, och stjäl mjölk. Gil är en klyfta och gaur en lymmel.
Stúfur, nummer tre, knycker en stekpanna i köket eller eldhúsið och springer iväg för att slicka den. Stúfur är en stump.
Þvörusleikir är den fjärde och han slickar grötsleven. Þvara är en kräkla, en slags slev, att röra med, sleikja är samma ord som slicka.
Den femte Pottasleikir slickar grytan när han lurat bort barnen ur köket. Pottur är en gryta.
Den sjätte Askasleikir, slickar ur de träkärl som gårdsfolket äter ur. Askur är en laggad bytta med ett fast lock som maten kan skäras på. Husmor portionerade ut maten i personliga askar och den åts, sittande på sängen i badstofan, som var gårdens sov- och arbetsrum.
Den sjunde Hurðaskellir smäller med dörrarna när folket vilar sig i skymningen. Hurð är en dörr och skella smälla.
Skyrgámur, den åttonde, tar locket av skyrtunnan och äter mer än han tål. Skyr är en rätt gjord på skummjölk. Med lite sur kultur och löpe koagulerar den uppvärmda mjölken och ostmassan kan förvaras länge. Gámur är ett matvrak och för övrigt ett nyord för container.
Den nionde, Bjúgnakrækir, klättrar upp på sparrarna där korvarna hänger för att rökas över den öppna elden i köket och där äter han dem. Bjúga är en korv och krækjastår för kroka.
Gluggagægir, den tionde, tittar med sitt fula tryne in genom fönstret efter något som är värt att stjäla. Gluggi är en glugg eller ett fönster och gægja att kika eller speja.
Den elfte Gáttaþefur kommer för att han med sin stora näsa känt doften av laufabrauð, utskurna, flottyrstekta vetekakor, som bakas till jul. Gátt är en dörröppning och þefa att lukta.
Den tolfte Ketkrókur kommer dagen före julafton, á Þorláksmessudag, den helige Thorlaks dag. Tomten försöker fiska upp kött genom skorstenen. Ket eller kjöt är kött och krókur en krok.
Sist i raden kommer Kertasníkir som på julafton följer efter de små barn som fått ett ljus, den traditionella julgåvan. Kerti är ett ljus och sníkja att tigga.
Julnatten håller tomtarna sig i skinnet och beundrar alla ljusen. Sedan försvinner de, den siste på trettondagen, och snön faller över deras spår.

När kommer de isländska tomtarna?
12 december: Stekkjastaur - Klumpfot
13 december: Giljagaur - Klyftelymmel
14 december: Stúfur - Stumpen
15 december: Þvörusleikir - Kräkleslickarn
16 december: Pottaskefill - Gryteskraparn
17 december: Askasleikir - Portiontjuven
18 december: Hurðaskellir - Dörrsmäll
19 december: Skyrgámur - Filglupsken
20 december: Bjúgnakrækir - Korvtjuven
21 december: Gluggagægir - Spejaren
22 december: Gáttaþefur - Snusaren
23 december: Ketkrókur - Köttkorpen
24 december: Kertasníkir - Ljustiggaren

Nanna Hermansson
Ursprungligen publicerad 1 december 2011 av Samfundet Sverige-Island