söndag 6 januari 2019

Gästblogg: Några ord om ö-kända poeter!

Nu har Gustaf Larssons brev till den isländske översättaren
Thoroddur Gudmundsson kommit tillbaka till Gotland.
Anna Säve-Söderbergh och Lars-Ulle Gadefors i Gustaf Larssonsällskapet
tog emot breven av översättarens dotter Gudrun Thoroddsdottir.

Poeters status har alltid varit hög på Island. Redan tidigt for isländska poeter utomlands och framförde sina lovkväden om – och inför – nordiska kungar och stormän och blev belönade därefter. Men gradvis försvann den traditionen och exporten av isländsk poesi upphörde.

Inga svenska poeter omnämns på Island förrän i slutet av 1700-talet då Carl Michael Bellmans poesi först blir känd bland isländska studenter i Köpenhamn, för att sedan med deras hjälp vidare-befordras till Island. Redan 1787 översattes Gubben Noak till isländska av Eiríkur Björnsson den vittbereste. Många kända isländska poeter har sedan översatt Bellmans poesi, däribland Hannes Hafstein, Jón Helgason, Sigurður Þórarinsson, Hjörtur Pálsson. Bellmans visor har sjungits flitigt, både i studentkretsar och mera allmänt. Bland kända framföranden kan nämnas den i mitten av förra seklet mycket populära MA-kvartetten och sedan inte minst Sigurður Þórarinssons otaliga framföranden av Bellmans sånger, såväl på isländska som på svenska. Ganska nyligen har också den isländske sångaren Bubbi Morthens sällat sig till sällskapet och utkommit med skiva med Bellmans musik. Det är faktiskt ett resultat av att Sveinn Einarsson tog initiativ till att få honom att sjunga Bellmanvisor vid Listahátíð 2000 (Konstfestivalen 2000).

Under 1800-talet översattes poesi av såväl Tegnér, Geijer som Runeberg av Matthías Jochumsson och Steingrímur Thorsteinsson och Hannes Hafstein översatte Herman Sätherbergs text till Prins Gustafs musik: "Glad såsom fågeln". Däremot sjunger isländska studenter alltid deras andra mycket kända alster dvs studentsången "Sjungom studentens lyckliga dag" på svenska!

Den svenske poet som därefter blev känd och omtyckt på Island var Gustaf Fröding. Genom Magnús Ásgeirssons översättningar av Frödings dikter blev dessa mycket populära på Island och många gånger uppfattades "Það var kátt hér um laugardagskvöldið á Gili" som om det vore en isländsk originaldikt fast det var en översättning av "Det var dans bort i vägen". Magnús Ásgeirsson gjorde även lysande översättningar av dikter av bl a Dan Andersson, Bo Bergman, Anders Österling, Erik Blomberg, Sven Lidman, Hjalmar Gullberg, Harry Blomberg, Sten Selander, Sigfrid Siwertz och Johannes Edfelt, men ingen av dessa författare har ändå blivit lika känd för en större publik på Island som de som omnämns i denna sammanfattning.

Med Sigurður Þórarinssons översättningar och framföranden av Evert Taubes visor blev även Taube känd och hans visor blev populära på Island. En av de visor Sigurður Þórarinsson skrev till Taubes musik är "Vorkvöld í Reykjavík". I svenska öron klingar musiken till texten mera bekant som "Sjösala vals". Jag har hört att Sigurður Þórarinsson fick Evert Taubes godkännande av att utnyttja hans musik till texten.

De nämnda poeterna har inte minst blivit kända genom att deras visor sjungits, kanske främst i studentkretsar men i den isländska psalmboken finns också åtminstone nio översättningar av svenska psalmer, främst av J.O. Wallin och F.M. Franzén .

Det finns två svenska poeter som under senare halvan av förra seklet blivit minst lika kända på Island som i sitt hemland, en av dem t o m mera känd på Island än på det svenska fastlandet!

Den ene är nobelpristagaren Tomas Tranströmer (f. 1931) vars dikter redan i början på sjuttitalet översattes till isländska, främst av Jóhann Hjálmarsson, och publicerades tillsammans med artiklar om hans poesi i Morgunblaðið. Sedan följde översättningar av både Hannes Sigfússon och Njörður P Njarðvík. Även tidningens chefredaktör under senare delen av förra seklet och in på 2000-talet, Matthías Johannessen, var en av poetens vänner och såg till att hans dikter publicerades. Bland annat finns där dikten Tystnad, som kom i isländsk översättning i Morgunblaðið i januari 1995, drygt ett år innan den fanns med i Sorgegondolen, som kom ut först 1996. Dikten skickades som ett tack och en vänhälsning till Jóhann Hjálmarsson och Matthías Johannessen efter Tomas Tranströmers besök på Island 1994. Sorgegondolen och andra dikter kom ut i isländsk översättning av Ingibjörg Haraldsdóttir hos förlaget Mál og menning år 2001. Den är slutsåld! Hösten 2013 kom så en utgåva med samtliga dikter av Tomas Tranströmer i översättning av Njörður P Njarðvík. Det kan också nämnas att Tomas Tranströmers första utlandsresa gick till Island året 1952.

Den andre är den gotländske poeten Gustaf Larsson (1893–1985). Gustaf Larsson kom under sin skoltid i kontakt med de isländska sagorna och fascinerades av dessa. Det ledde sedan till att han började studera de sentida isländska skaldernas verk, främst 1800-tals poeterna som han kände sig befryndad med. Han var bl.a. en stor beundrare av Jónas Hallgrímsson. År 1975 utkom på Island en diktsamling av Gustaf Larsson med rubriken "Gotlenzk ljóð" i översättning av Þóroddur Guðmundsson frá Sandi. Gustaf blev mycket stolt över detta som han betraktade som en hedersbetygelse. Året 1976 anmälde sig Gustaf och hans hustru Erika till en Islandsresa tillsammans med 60 andra gotlänningar. Under resan som tog två veckor bodde de första tiden i Hafnarfjörður hos Þóroddur Guðmundsson frá Sandi och hans hustru Hólmfríður. De åkte runt på Syd- och Västlandet och besökte kända platser. Andra veckan åkte de till Norra Island där de bl.a. gjorde utflykter till Mývatn. Höjdpunkten blev dock besöket på Jonas Hallgrímssons födelsegård. Han knackade på och mötte ett äldre lantbrukarpar som bara talade isländska, men Gustaf förstod dem väl.
"Jo, jo, detta är Jonas gård". Huset där han föddes var borta och från hans tid fanns det bara ett enda hus kvar på gården. Det var ett torvhus, ett hästehus. Lycka och glädje sken i Gustafs ögon. Han var framme vid ett resmål han haft under en hel lång mansålder.
Året därpå åkte Gustaf igen till Island. Under någon av de sista dagarna i Reykjavik gick han in i stadens största bokhandel (troligen var det Mál och Menning på Laugavegur). Från bilden i hans diktbok, Gotlenzk ljóð, blev han igenkänd av bokhandlaren. Mottagandet blev hjärtligt. Stol och bord sattes fram och någon sprang tvärs över gatan och hämtade kaffe och wienerbröd. Gustaf fick sedan sitta och signera böcker helt improviserat. "Första gången jag blivit bjuden på kaffe i en bokhandel", kommenterade Gustaf sedan.

På kvällen kom så samtalet bl.a att handla om den isländske Nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness. Då sa Gustaf: „Honom skulle jag gärna vilja träffa. Värdinnan ringde omedelbart upp HKL som svarade: "Är det den Gustaf Larsson från Gotland som Þóroddur har översatt så hälsa honom att han inte får åka hem utan att jag har fått träffa honom." Erika och Gustaf inbjöds därmed till Laxness boning på Gljúfrasteinn. Det blev en lång visit där de båda skalderna försvann in i husets "skrifstofa". Gustaf avslöjade sedan att det som mest förvånat honom var att Laxness hade tre skrivbord i sitt arbetsrum och han vid varje skrivbord höll på med en ny bok.

På Island liksom i Sverige läses i radion "Dagens dikt". Vid flera tillfällen har det varit någon av Gustaf Larssons dikter. Gustaf berättade att efter varje uppläsning i den isländska radion brukade det komma en postanvisning med isländska Stim-pengar. Imponerande summor på något tusental isländska kronor som vid inväxling krympte till ungefär en svensk tia.

Gustaf var även myckt stolt över det brev han hade fått av den dåvarande isländske presidenten Kristján Eldjárn. Denne skrev bl.a. att han vid sin hemkomst från en utlandsresa erfarit att Gustaf Larsson hade varit på Islandsbesök. Han beklagade att han inte hade varit hemma så att de kunde träffas. Han bad Gustaf att inför kommande Islandsbesök höra av sig så att de kunde mötas på residenset Bessastaðir.

De båda kom dock aldrig att träffas, ålder och krämpor lade hinder i vägen för ytterligare Islandsfärder.

Många av Gustaf Larssons dikter har tonsatts och han lär vara Gotlands mest tonsatte poet. En av tonsättarna är de numera nerlagda Ruinspelens skapare, Friedrich Mehler. Flera av dessa tonsättningar finns i häftet "Sånger och visor av Gustaf Larsson" (2001) med trettio tonsättningar av flera kompositörer. Min egen favorit är den härliga vaggvisan Sige sig'l (Slitna segel) av hans gode vän Claes Wirsén.

Gunnar Benediktsson
Ursprungligen publicerad 19 oktober 2013 av Samfundet Sverige-Island