 |
| Eldsjälen Ejnar Fors Bergström grundade Samfundet Sverige-Island inför Alltingets tusenårsjubileum 1930. |
Det moderna Island, samarbete Sverige-Island 1936
Det finns en otroligt intressant och rikhaltig bok, Det moderna Island och dess kooperation, som redaktör Thorsten Odhe skrev efter en sex veckor lång resa på Island sommaren 1936. Ur den boken vill jag lyfta fram något av det som har med Sverige att göra.
Intresset för Island hade Thorsten Odhe fått genom redaktör Ejnar Fors Bergströms bok, Island i stöpsleven, 1930, och han säger i företalet att denne hade i många år ivrat för ett arbete om den isländska kooperationen.Det var eldsjälen Ejnar Fors Bergström, som efter sin Islandsresa, grundade Samfundet Sverige-Island inför Alltingets tusenårsjubileum 1930.
Thorsten Odhe fick tillgång till Bergströms bibliotek med böcker om Island och kunde förbereda studieresan som han gjorde för svenska Kooperativa Förbundet där han var redaktör. Tidigare hade han skrivit Kooperationen i Finland 1929 och Det kooperativa Schweiz 1934 och annat om handel.
Svenskvänner inom kooperationen
Den som tog emot Torsten Odhe och planerade hans vistelse var kooperationens starke man, Jónas Jónsson. Han var bondson, född 1885 på Hrifla, och han hade vistats i Danmark (Askov), Frankrike och England (Ruskin College) och där studerat kooperationen. Han började som lärare på folkskoleseminariet, blev redaktör för kooperationens tidning Samvinnan, blev tidigt framträdande inom politiken, alltingsman, ledare av framstegspartiet och en tid justitie- och kyrkominister. Han hade en medredaktör på Samvinnan och medrektor på kooperationens tvååriga handelsskola och det var Guðlaugur Rosinkranz. På skolan var för övrigt svenska språket obligatorisk. Både Jónas och Guðlaugur var stora svenskvänner och ”det bör glädja de svenska kooperatörerna, att de i den svenska kooperationens senaste utveckling se ett fält, vari den isländska kooperationen kan hämta praktiska och organisatoriska mönster och uppslag”. (s 150)
Från Reykjavík ut på landet, kristid
Torsten Odhe beskriver Reykjavik med sina 35.000 invånare, i svindlande hastig utveckling och en internationell turism. Halva befolkningen om 115.000 har flyttat från landet till städer och större samhällen som fått en svampartad tillväxt.
Guðlaugur följer med Thorsten Odhe på resan ut i landet och öppnar alla dörrar, översätter där det behövs och tar fram fakta.
Exporten av fisk hade under 1930-talets depression sjunkit till hälften och skapat kristid och ransonering. Det storartade arbetet för att bygga vägar, broar, skolor, sjukhus och mycket annat, har vilat på fiskeriintäkterna, konstaterar Torsten Odhe.
”Det är det vindblåsta folket i bárujárn-husen på Islands fiskeplatser och de sega, härdiga karlarna på trålarna, vilka vintertid vältra fram i snö och tjocka på Nordatlantens blygrå vågor, som för Island äro vad Norrlands timmerhuggare och skogsarbetare äro för det svenska välståndet." (s 61)
På Húsavík på Nordlandet blir Thorsten Odhe imponerad av biblioteket som Benedikt Jónsson sköter. Det har till och med en internationell avdelning med gåvor från vännen, den engelske William Morris.
”Man klagar även på Island över att det uppväxande släktet lämnar åtskilligt i övrigt att önska i fråga om verkligt bildningsnit och att jazz och radio alltför mycket snärjer den i sina garn. Dessa klagomål äro dock säkerligen överdrivna. Säkerligen var folkbildningsrörelsen en gång i tiden den mäktigt pådrivande kraften även till kooperationen och har så förblivit”. (s 109)
Bondekooperation
Samband Íslenzkra Samvinnufélaga, SÍS, är centralorganisationen för de kooperativa föreningarna och har ett medlemsantal som representerar cirka 40% av befolkningen. Från en början på 1880-talet i Þingeyjarsýsla utvecklades kaupfélag-en, från delningsmagasin där bönderna lade in sina produkter och tog ut varor, till nya butiker och kontanthandel. Torsten Odhe berättar om de tre föreningarna som 1901 på Nordlandet skapade ett förbund för att exportera levande får. Något senare organiserades också bönder på Sydlandet och det isländska SÍS fick kontakt med den danska konsumentorganisationen, FDB. Andelsmejerier, slakterier och fryserier kom att bli direkt knutna till kooperationen och Thorsten Odhe går in på svårigheterna med kapital och krediter.
På Akureyri har den kooperativa produktionen vuxit på 1930-talet med spinneri, yllefabrik, skrädderi, garveri och skofabrik. Även en del av fiskexporten sker genom SIS som också står för en stor och blandad import, också med större ting som jordbruksmaskiner.
Kooperation i städerna
Starka partipolitiska brytningar har hindrat kooperationen i städer och fiskesamhällen ”där behovet av en bättre ordnad varudistribution gör sig starkt påmint mot bakgrunden av befolkningens fattigdom och otrygga villkor”. (s 191)
Några fristående kooperativa föreningar har bildats i Reykjavík, men Kaupfélag Reykjavíkur öppnade inte sin första butik förrän 1931. En av stiftarna var för övrigt dåvarande statsministern, skoldirektören och Sverigevännen Ásgeir Ásgeirsson.
Den största föreningen, Kaupfélag Eyfirðinga KEA är på Akureyri och dess byggnader dominerar staden. Torsten Odhe var med när föreningen firade sitt stora femtioårsjubileum. ”Det nya affärshuset med speceri-, manufaktur- och kemisktekniska butiker, kontor och bostadslägenheter till uthyrning är uppfört efter ritningar av KF:s arkitektkontor, och detsamma är fallet med den mittemot liggande centrala produktionsanläggningen, som inrymmer en i högst grad modern charkuterifabrik med tillhörande butik, bageri samt - apotek, också detta inrett efter hypermodernaste mönster och av denna anledning i åtnjutande av stor ryktbarhet inom apotekskretsar även i Danmark och andra skandinaviska länder.” (s 198)
KEA har således en rad produktionsföretag och även ett fartyg, ”Snæfell”, som bland annat fraktat sill till Sverige, ”dess flagga har vajat utanför KF:s sillmagasin på Kvarnholmen.” (s 201)
Resenären ser annat än kooperation
På Siglufjörður ser Thorsten Odhe sillsaltning och antecknar flitigt. Han menar att de var med sikte på den svenska marknaden som ett isländskt sillfiske kom till stånd vid 1900-talets början. Han noterar också framsteg med trålare, sjösäkra fartyg och frysteknik.” Man fäster allt större förhoppningar på frysfiskexporten, och Svenskisländska fryseriaktiebolaget- det stora med svenskt kapital arbetande företaget i Reykjavik - är i färd med att upparbeta marknad såväl i England som på Förenta Staterna.” (s 215)
”Sedan 1931 upprätthålles en sträng importkontroll med hjälp av valutaransonering, vilken ytterligare skärptes 1934, och den yttre bilden av Islands ekonomiska liv är därför att jämföra med ransoneringstiden under världskrigsåren i vårt land.” (s 226) Så sammanfattar han Islands ekonomi som han försöker beskriva i ord och siffror.
Thorsten Odhe lyssnar till Stockholms studentsångarförbund och Reykjaviks manskörer på Þingvellir under Svenska veckan som Föreningen Norden står för. Han är betagen av platsen som överträffar även de högst ställda turistiska förväntningar.
Boken Det moderna Island och dess kooperation rymmer annars ovanliga beskrivningar av allt möjligt och har en rad intressanta fotografier. Den översattes till isländska av Jón Sigurðsson frá Ystafelli och gavs ut av SIS 1939.
Thorsten Odhe konkluderar 1937 ”att Island värdigt ansluter sig till den rad av länder i det moderna Europa, där kooperationen spelat en ledande roll vid uppbyggandet av ett mot högre effektivitet strävande folkhushåll och av ett nationellt liv i demokratisk anda.” (s 9)
Ursprungligen publicerad 19 februari 2013 av Samfundet Sverige-Island
