söndag 10 februari 2019

Gästblogg: Reflexioner Island i september 2014

Hraundrangar, Öxnadalur, september 2014.

September var en varm och tilldels särdeles vacker månad med mycket gula och begynnande röda färger i landskapet. Turisterna satt i sina bussar och alla tycks få med både Þingvellir, Gullfoss och Geysir på sin resa.

Trappor skyddar Grábrók, september 2014.

Näringen lär gnugga händerna för antalet har redan nått 700 000, kanske kommer den önskade första miljonen besökare i år. Denna ökning med 16 % kräver bara allt större investeringar i information, trappor, räcken, parkeringsplatser och framförallt servicehus med både kaffe och avlopp. Tänk bara ett kryssningsfartyg som skickar iväg 4 000 passagerare som alla anländer nästan samtidigt se den lite skrämmande Dettifoss. Den är stor, ligger en bra bit bortom asfalterad allfarväg och där finns varken vatten eller el.

Nära hundra kryssningsfartyg har lagt till i Reykjavik i år och lika många är redan bokade för nästa år.

Þingvellir, september 2014.

Nu kommer besökande också från Kina, kanske hör det ihop med frihandelsavtalet mellan länderna, och de står om morgonen i kö vid utsiktsplatsen på Þingvellir. De kan ju inte veta att det finns så mycket annat att se, men hoppas att de i alla fall får med sig något av platsens magi.

Seltún i Krísuvík, september 2014.

Vid besök vid den kokande svavelkällorna i Krísuvík såg jag en turist gå utanför den spång som alla, för deras egen skull, uppmanas att hålla sig till. Tänkte på att jag i Fréttablaðið sett uppgifter om det ökande antal turister som kommer till akuten på sjukhusen, utöver dem som direkt blivit sjuka. Det kräver ibland isolering och alltid en omfattande administration.

Grönländsk trålare lossar räkor, september 2014.

”Þúfa" i Reykjavik av Ólöf Nordal, september 2014.

Reykjavik
Stadskärnan i Reykjavik får allt fler hotell och på gatorna traskar turister i sina färgglada och praktiska kläder. Den inre hamnen har utvecklats till ett trevligt besöksområde kring sjöfartsmuseet Víkin och det är roligt att där också se stora trålare lossa till en fungerande fiskeindustri. Nu finns det dessutom stor torsk att få. Vid hamnen byggs också bostäder, kanske snart också på den plats som den gamla slipen har.

Turister i Aðalstræti, Reykjavik, september 2014.

Laugavegur är den gamla utfartsleden, en slags gågata med begränsad biltrafik. Butikerna där har det kärvt, utkonkurrerade av gallerior, och som en ägare uttryckte det: landsmän har övergivit gatan och turister handlar inte. Butiken hette Ranimosk, ett gammalt ord för damm, eller onödiga småsaker och den har nu stängt.

Fisktallrik i restaurang Kolabrautin, Reykjavik, september 2014.

Måltider
Kanske är det turismen som gjort att den mat som serveras på restaurangerna är så läckert presenterad och så god. För trettio år sedan fanns enbart några få matställen och på menyn fanns inte mycket att välja mellan. Råvarorna var dock, liksom idag, mycket bra. Det är en fröjd att handla färsk fisk, under hösten färskt lamm och förträffliga isländska grönsaker.

Fisktallrik i Aalto bistro, Reykjavik, september 2014.

Den som går ut att äta med svenska pengar på sitt kreditkort har ingen svårighet att finna trevliga matställen. Har man bråttom går det att slinka in på sushibar och grabba för sig av de rätter som åker runt på bandet.

Byggkranar i Skuggahverfi, Reykjavik, september 2014.

Ekonomi
Nu har inte alla islänningar råd att gå på restaurang. På ytan ser det ut som om ekonomin är på väg uppåt, en del byggkranar har återvänt efter kraschen 2008. Vägarna är fina och bilarna många. Det är inte minst ett ökande antal hyrbilar som sålts under året, men också jepplingar (mindre jeepar) och stora jeepar. En försäljare sade att lyxbilarna köps nu bara av folk som har pengar, inte på lån.

Samtidigt kämpar skattemyndigheten med ansökningar och förfrågningar från över 100 000 personer som vill ha hjälp med avskrivning av indexreglerade fastighetslån. Om regeringen sedan kommer att kunna stå vid sina vallöften är väl en annan fråga.

Inför framtiden prisade premiärministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson både land och folk, den hälsosamma födan, freden och jämställdheten, även om det som är negativt får mest plats i diskussionen. De utländska skulderna är dock ett problem. I budgetpropositionen finns förslag om minskade importavgifter på matvaror och lättnader för den inhemska ekonomin. Avgiften på socker skall sänkas, liksom på importerade hushållsmaskiner, men momsen på böcker öka från 7 till 12 %.

Kolugljúfur, Víðidalur, september 2014.
Hörgárdalur, september 2014.

Bär och odling
Det är ofta stor skillnad på vädret i de olika landsdelarna och sommaren har varit varm och solig på nordlandet. Där fanns det nu mängder av blåbär, odon och kråkbär, men inga bär på sydlandet. Det varmare klimatet har fått grönskan att utvecklas med och ingen skulle för trettio år sedan ha trott att Island skulle få så mycken skog och att asparna skulle stå på raka led som skydd mot vinden. För hundra år sedan ansågs det lönlöst att överhuvudtaget plantera träd i Reykjavik.

I Nesstofa, ett stenhus från 1760-talet på Seltjarnarnes, nu medicinskt museum, bodde den förste landsläkaren och den förste apotekaren. Denne hade med sig olika frön från studierna i Danmark och gjorde försök med korn, havre, råg och vete. Det lyckades bara med kornet. Apotekaren, Björn Jónsson, försökte sig på 1770-talet att odla potatis, kålrötter och olika slags kål och på örter som kryddor och läkemedel. Några träd planterade han också, men troligen dog de under de hårda år i slutet av århundradet. Det säger Jóhanna Þ. Guðmundsdóttir som håller på att rekonstruera apotekarens trädgård vid Nesstofa.

Tydligen finns det flera som försöker hålla liv i äppelträd och jag har hört om ett träd på Akranes som burit frukt, isländska äpplen ...

Nanna Stefania Hermansson
Ursprungligen publicerad 30 september 2014 av Samfundet Sverige-Island