Ingen trodde att Eyjólfur Jónsson var särskilt rik. Men systern Júlíana Silfa Jónsdóttir visste att han ägde både pengar och mark. Efter ett bråk förgiftade hon hans skyr med råttgift. Efter nästan två veckors plågor dog Eyjólfur Jónsson. Hon greps och erkände giftmordet. Júlíana Silfa Jónsdóttir dömdes till döden straffet verkställdes aldrig.
Dödsstraffet avskaffades på Island först 1928. Men efter 1830 verkställdes aldrig några dödsdomar. I stället omvandlades straffen till livstids fängelse. Så blev det också för Júlíana Silfa Jónsdóttir. Hon blev 1913 den sista islänningen som dömdes till döden efter att ha giftmördat brodern Eyjólfur Jónsson.
Eyjólfur Jónsson flyttade från Snæfellsnes till Reykjavík 1912. Han hade sina rötter i Barðaströnd i Västfjordarna. I huvudstaden gjorde han sig känd som en flitig och duktig arbetare. Vad bara några få kände till var att han egentligen inte behövde arbeta. Han hade det nämligen ganska gott ställt.
Den 48-årige Eyjólfur Jónsson ägde mark och hade en del pengar på sin sparbanksbok. Sammanlagt var hans tillgångar värda omkring 3 000 isländska kronor - en ansenlig summa på den tiden.
Den två år yngre systern Júlíana Silfa Jónsdóttir hade det inte lika gott ställt. Hon flyttade till Reykjavík 1911 efter att ha blivit änka. Hon bodde på Hverfisgata under knappa förhållanden tillsammans med sina två döttrar och sjömannen Hannes Hansson.
Júlíana Silfa Jónsdóttir träffade en annan man, Jón Jónsson. Hon lät honom flytta in på Hverfisgata trots Hannes Hanssons protester. I stället uppmanade hon Hannes Hansson att flytta ut. Så småningom flyttade hon och Jón Jónsson till en bostad på Brekkustígur. De var fortfarande fattiga så brodern Eyjólfur Jónsson hjälpte till med att betala hyran.
Eyjólfur Jónsson bodde då på Dúkskot, ett torvhus på Vesturgata, där han hyrde ett rum. Platsbrist gjorde dock att han valde att förvara en koffert hos systern på Brekkustígur.
Júlíana Silfa Jónsdóttir träffade en annan man, Jón Jónsson. Hon lät honom flytta in på Hverfisgata trots Hannes Hanssons protester. I stället uppmanade hon Hannes Hansson att flytta ut. Så småningom flyttade hon och Jón Jónsson till en bostad på Brekkustígur. De var fortfarande fattiga så brodern Eyjólfur Jónsson hjälpte till med att betala hyran.
Eyjólfur Jónsson bodde då på Dúkskot, ett torvhus på Vesturgata, där han hyrde ett rum. Platsbrist gjorde dock att han valde att förvara en koffert hos systern på Brekkustígur.
Brodern hade gjort sig känd för att låna ut pengar utan att ta någon ränta. Hösten 1913 började han och en tidigare arbetsgivare gräla om just pengar. Arbetsgivaren hävdade att Eyjólfur Jónsson var skyldig honom pengar. Eyjólfur Jónsson ansåg däremot att det var han som skulle ha pengar.
Tvisten var på väg till domstol men Eyjólfur Jónsson trodde sig ha trumf på sin hand. I kofferten hade han en undertecknad skuldsedel. När han skulle hämta den fanns den inte i kofferten. Han anklagade systern och Jón Jónsson för att ha stulit den. Snart utbröt ett bråk där de hotade varandra till livet.
Tvisten var på väg till domstol men Eyjólfur Jónsson trodde sig ha trumf på sin hand. I kofferten hade han en undertecknad skuldsedel. När han skulle hämta den fanns den inte i kofferten. Han anklagade systern och Jón Jónsson för att ha stulit den. Snart utbröt ett bråk där de hotade varandra till livet.
Eyjólfur Jónsson återvände till Dúkskot. Efter några dagar gick han tillbaka till Brekkustígur. Där bad han Júlíana Silfa Jónsdóttir om ursäkt och erbjöd sig att betala läkarkostnaderna för de skador som han hade orsakat henne under bråket.
Kanske trodde Eyjólfur Jónsson att syskonen åter var sams. Den 1 november 1913 besökte han Júlíana Silfa Jónsdóttir på nytt. Han bjöds på mat och kaffe som serverades med generösa mängder brännvin. Till efterrätt fick han skyr med socker.
Kanske trodde Eyjólfur Jónsson att syskonen åter var sams. Den 1 november 1913 besökte han Júlíana Silfa Jónsdóttir på nytt. Han bjöds på mat och kaffe som serverades med generösa mängder brännvin. Till efterrätt fick han skyr med socker.
Han tyckte att efterrätten inte smakade som den skulle. Han trodde att den skyr som han hade fått hade blivit skämd. Hemma på Brekkustígur mådde han allt sämre under kvällen. Magsmärtorna tilltog under natten och han kräktes upprepade gånger.
Trots smärtorna fortsatte Eyjólfur Jónsson att gå till jobbet. Han hade dock svårt att utföra arbetet ordentligt eftersom han var trött och orkeslös. På kvällen den 3 november gick han till Brekkustígur för att hämta kofferten. Han anklagade systern för att ha gett honom dålig skyr.
Trots smärtorna fortsatte Eyjólfur Jónsson att gå till jobbet. Han hade dock svårt att utföra arbetet ordentligt eftersom han var trött och orkeslös. På kvällen den 3 november gick han till Brekkustígur för att hämta kofferten. Han anklagade systern för att ha gett honom dålig skyr.
Eyjólfur Jónsson öppnade inte kofferten förrän han var hemma. Där upptäckte han att sparbanksboken var borta och att börsen var tom. Tillsammans med två andra boende på Dúkskot gick han tillbaka till Brekkustígur. Efter ett nytt gräl med Júlíana Silfa Jónsdóttir fick han tillbaka sparbanksboken.
Stölden gjorde honom allt mer övertygad om att han hade blivit förgiftad. En vecka senare förlorade han medvetandet. Efter tre dagar i svåra smärtor avled Eyjólfur Jónsson på kvällen den 13 november på sjukhuset vid Landakot.
Obduktionen visade att han sannolikt hade förgiftats. Dödsorsaken troddes vara fosfor från råttgift. Efter nästan två veckor av svåra plågor orkade inte levern längre.
Dagen därpå greps Júlíana Silfa Jónsdóttir av polisen. Hon erkände snart att hon hade förgiftat broderns skyr. Hon hävdade att bråket där han slog henne fick henne att frukta för sitt liv. Men hon medgav också att pengar var ett skäl. Eyjólfur Jónsson hade nämligen planer på att stryka henne ur testamentet - samtidigt som hon levde i fattigdom.
Stölden gjorde honom allt mer övertygad om att han hade blivit förgiftad. En vecka senare förlorade han medvetandet. Efter tre dagar i svåra smärtor avled Eyjólfur Jónsson på kvällen den 13 november på sjukhuset vid Landakot.
Obduktionen visade att han sannolikt hade förgiftats. Dödsorsaken troddes vara fosfor från råttgift. Efter nästan två veckor av svåra plågor orkade inte levern längre.
Dagen därpå greps Júlíana Silfa Jónsdóttir av polisen. Hon erkände snart att hon hade förgiftat broderns skyr. Hon hävdade att bråket där han slog henne fick henne att frukta för sitt liv. Men hon medgav också att pengar var ett skäl. Eyjólfur Jónsson hade nämligen planer på att stryka henne ur testamentet - samtidigt som hon levde i fattigdom.
Júlíana Silfa Jónsdóttir lade en stor del av ansvaret på Jón Jónsson. Hon sade i förhör att han hade uppmanat henne att göra sig av med brodern så att de skulle kunna lägga beslag på hans tillgångar. Jón Jónsson nekade dock till all inblandning i giftmordet.
Under rättegången hävdade Júlíana Silfa Jónsdóttir att hon var sinnessjuk - något som skulle kunna leda till att hon slapp straff. Medan hon satt häktad försökte hon spela sinnessjuk inför vakterna. Hon lyckades inte övertyga någon om att hon skulle lida av någon psykisk sjukdom.
Under rättegången hävdade Júlíana Silfa Jónsdóttir att hon var sinnessjuk - något som skulle kunna leda till att hon slapp straff. Medan hon satt häktad försökte hon spela sinnessjuk inför vakterna. Hon lyckades inte övertyga någon om att hon skulle lida av någon psykisk sjukdom.
Den 24 april 1914 föll domen i Héraðsdómur Reykjavíkur. Júlíana Silfa Jónsdóttir dömdes till döden för mord. Jón Jónsson friades eftersom bevisen mot honom inte var tillräckliga. Han betraktades dock som psykiskt sjuk och flyttades till ett sinnessjukhus i Reykjavík.
Júlíana Silfa Jónsdóttir överklagade domen utan framgång. Men kung Kristian X ändrade domen till livstids fängelse. Hon benådades hösten 1919 på grund av sviktande hälsa. Hon gick bort 1931. Samma år dog Jón Jónsson. Hela tiden satt han på sinnessjukhus. Hon begravdes på Hólavallagarður i Reykjavík.
Mordet fick enorm uppmärksamhet på sin tid. Under rättegången skickade Morgunblaðið - som då nyss hade börjat komma ut - både journalister och tecknare till domstolen. Ett referat från rättegången var toppnyhet i tidningen den 17 november 1913.
Mordet fick enorm uppmärksamhet på sin tid. Under rättegången skickade Morgunblaðið - som då nyss hade börjat komma ut - både journalister och tecknare till domstolen. Ett referat från rättegången var toppnyhet i tidningen den 17 november 1913.
Här kan du läsa mer om det sista dödsstraffet som verkställdes på Island.
