måndag 25 mars 2019

Slutgiltig förlust för Glitnir - får inte tysta Stundin

Stundins rapportering om Bjarni Benediktssons affärer i samband med finanskraschen hade allmänintresse. Och journalister ska inte behöva besvara frågor som riskerar att röja uppgiftslämnarens identitet. Det fastslår Hæstiréttur Íslands och sätter därmed punkt för Glitnirs konkursbos försök att lägga munkavle på tidningen.

Efter 522 dagar är föreläggandet från sysslomannen i Reykjavík mot Stundin och samarbetspartnern Reykjavík Media historia. Glitnir Hold Co, den kraschade banken Glitnirs konkursbo, förlorade i fredags den slutgiltiga striden i Hæstiréttur Íslands. Glitnir får inte rätt på någon punkt mot Stundin.

Det var den 6 oktober 2017 som Stundin kunde publicera nya uppgifter om Bjarni Benediktssons affärer med innehav i Glitnirs fonder under dagarna före finanskraschen 2008. Då var han alltingsledamot för Självständighetspartiet. Genom sitt uppdrag fick han kunskap om Glitnirs utsatta position som inte allmänheten hade.

Genom att sälja sitt innehav i Glitnirs fond Sjóður 9 kunde han undvika mångmiljonbelopp i förluster. Efter kraschen valdes han till ledare för Självständighetspartiet. När Stundins rapportering började var han finansminister. Han var dessutom partiets statsministerkandidat i det val till alltinget som bara var tre veckor bort.

Glitnirs konkursbo vände sig till sysslomannen i Reykjavík. Myndigheten gick på Glitnirs linje och utfärdade ett föreläggande som förbjöd all ny rapportering om Bjarni Benediktssons affärer. Glitnir krävde dessutom att Stundin bland annat skulle återlämna de läckta dokument som avslöjandena baserades på.

I ett och ett halvt år har striden mellan Glitnir och Stundin samt samarbetspartnern Reykjavík Media pågått. Glitnir har förlorat i varje instans - och har också överklagat varje gång. Under tiden har munkavlen på Stundin varit kvar.

Under rättegången i Hæstiréttur Íslands hävdade Glitnirs advokat Ólafur Eiríksson att det rörde sig om viktiga principfrågor. Eftersom det rörde sig om läckta dokument ansåg han att Stundin behövde klartecken från Glitnir för att kunna publicera information ur dem. Han vände sig också mot att Stundins journalister hänvisade till meddelarskyddet och därför inte besvarade många av hans frågor.

Ólafur Eiríksson sade att han inte var ute efter att röja källors identitet. Men han tyckte att det var oacceptabelt att journalisterna inte ens ville besvara frågan om källan hade begärt att få förbli anonym.

Sigríður Rút Júlíusdóttir, som representerade Stundin och Reykjavík Media, dömde ut Ólafur Eiríkssons argument. Hon sade att Glitnir på olika sätt försökte ta reda på vem som läckt dokumenten. Att konkursboet skulle få vetorätt mot publiceringar beskrev hon som censur som snarare kännetecknade Vladimir Putins Ryssland.

Hon underkände också Glitnirs begäran om att få tillbaka några dokument. Om Glitnir fick kännedom om vilka dokument som läckts skulle konkursboet också kunna identifiera källan. Vidare kritiserade hon argument från Ólafur Eiríksson om att Stundin skulle kunna publicera uppgifter om vem som helst. Här rörde det sig om ansvarsfullt redaktionellt arbete.

Hæstiréttur Íslands går alltså helt och hållet på Stundins och Reykjavík Medias linje. Domstolen anser att uppgifterna hade stort allmänintresse - inte minst eftersom det rörde en person i ledande ställning nära inpå ett val till alltinget. Här går allmänintresset före banksekretess och privatlivets helgd.

I domen skriver Hæstiréttur Íslands att uppgifterna om Bjarni Benediktsson kan kopplas till finanskraschen. Det var en händelse som hade stor inverkan på det isländska samhället. Även det bidrar till det stora allmänintresset.

Domstolen lägger också står vikt vid meddelarskyddet. Enligt Hæstiréttur Íslands är det avgörande för journalister att inte bara skydda källor - utan även att ge information som skulle kunna leda fram till att källor röjdes. Därför måste Stundins redaktion ges stort utrymme för att avgöra vilka typer av frågor som skulle kunna hota källskyddet.

Glitnirs konkursbo döms att betala Stundin och Reykjavík Media 1,2 miljoner isländska kronor var i rättegångskostnader.

Här kan du läsa mer om den juridiska striden mellan Stundin och Glitnir och här kan du läsa domen i sin helhet.