Islänningarna själva ska få avgöra om Island ska stanna kvar i Nato. Därför bör det hållas en folkomröstning i frågan. Det förslaget kommer från åtta av Gröna vänsterns ledamöter i alltinget. Förslaget läggs i samband med sjuttioårsdagen av alltingets beslut att gå med i Nato. Ingen av partiets ministrar tillhör undertecknarna.
Den 30 mars 1949 röstade alltinget om isländskt Nato-medlemskap. Voteringen skulle egentligen ha hållits dagen innan. Då sköts den upp på grund av oroligheter på Austurvöllur i Reykjavík. Under demonstrationerna krossades fjorton fönsterrutor på alltinget.
När det var dags för votering hade omkring 10 000 människor samlats på Austurvöllur. Där fanns många socialister som var motståndare till ett inträde i Nato. Uppmaningar från bland annat Självständighetspartiet och Framstegspartiet gjorde också att många Nato-anhängare slöt upp på torget.
Det dröjde inte länge innan kravaller bröt ut mellan demonstranter och polis. För första gången i Islands historia använde polisen tårgas för att skingra demonstranterna. Efter oroligheterna åtalades 24 personer. Det hårdaste straffet var två års fängelse. Andra förlorade sin rösträtt och sin valbarhet - ett straff som inte längre finns i isländsk lag.
Med 37 röster mot 13 sade alltinget ja till att gå med i Nato. Två ledamöter avstod från att rösta.
Trots en bred majoritet i alltinget fortsatte det isländska medlemskapet att vara en stridsfråga som delade medborgarna. Årliga marscher till basen i Keflavík i protest mot Nato samlade många deltagare. Under kalla kriget hade Island vid några tillfällen regeringar som övervägde att på olika sätt lämna Nato eller förändra medlemskapet.
När Gröna vänstern grundades 1999 var utträde ur Nato en av de hjärtefrågor som medlemmarna samlades kring. Utträde står fortfarande i partiprogrammet. Partiets ledamöter har vid upprepade tillfällen lagt förslag om att lämna Nato.
Inför regeringssamarbetet med Självständighetspartiet och Framstegspartiet - som båda förespråkar fortsatt Nato-medlemskap - valde Gröna vänstern att tona ned utträdeskravet för att inte riskera att hota koalitionen. Nu kommer i stället ett förslag om att folkomrösta om medlemskapet.
Förslaget lades fram den 30 mars - på sjuttioårsdagen av omröstningen i alltinget - av Andrés Ingi Jónsson. Ytterligare sju av Gröna vänsterns alltingsledamöter har undertecknat motionen. Men ingen av partiets ministrar har ställt sig bakom förslaget.
Enligt förslaget får islänningarna i folkomröstningen rösta ja eller nej till att gå ur Nato. Om det skulle få majoritet i alltinget ska folkomröstningen hållas inom ett år.
I motionen skriver Andrés Ingi Jónsson och de övriga undertecknarna att det är på tiden att islänningarna själva får säga sitt i frågan. Dessutom har Nato förändrats avsevärt sedan inträdet 1949. Genom medlemskapet har Island direkt eller indirekt varit delaktiga i bland annat kriget i Libyen och luftangrepp mot Syrien.
Inget tyder på att Gröna vänstern har några möjligheter att få majoritet för en folkomröstning. Förslaget kan snarare betraktas som symboliskt. Det håller sig inom ramarna för regeringsförklaringen - men kan möjligen göra de gräsrötter som anser att Gröna vänstern kompromissat i för många hjärtefrågor lite nöjdare.
