fredag 7 juni 2019

Sänkt beredskap för vulkanutbrott i Öræfajökull

Efter ett och ett halvt år med förhöjd övervakning sänks nu beredskapen för ett vulkanutbrott i Öræfajökull. De senaste månaderna har jordskalven varit färre och svagare. Älvarna som transporterar smältvatten från Öræfajökull visar inga tecken på ovanlig aktivitet. Dessutom har landhöjningen vid glaciären avmattats.

Den 17 november 2017 höjde Almannavarnir beredskapen för ett vulkanutbrott i Öræfajökull, en glaciär som ingår i Vatnajökullmassivet. Beslutet innebar utökad övervakning av Öræfajökull. Ny utrustning för mätning av jordskalv, gps-mätare som registrerade rörelser i jordskorpan och mätare för flöden och elektrisk ledningsförmåga i flera glaciärälvar installerades.

Beredskapen höjdes sedan Öræfajökull visat tydliga tecken på att närma sig ett utbrott. På glaciärens topp hade plötsligt nya kalderor bildats. Vid älven Kvíás stränder fanns en tydlig lukt av svavel. Jordskalven blev fler och kraftigare. Och Öræfajökull expanderade i betydligt snabbare takt än landhöjningen.

Utvecklingen i Öræfajökull signalerade att magma skulle kunna vara på väg uppåt i berget. Magmarörelserna skulle kunna vara skälet till såväl jordskalven som expansionen. Kalderorna skulle ha kunnat bildas av magma som i kontakt med is skapade stora mängder smältvatten. Samma smältvatten skulle i Kvíá genom lukten av svavel visa tecken på att komma från vulkanisk eller geotermisk aktivitet.

Öræfajökull har inte haft någon utbrott sedan 1727. Det är en vulkan som historiskt har visat sig ha enorm förstörelseförmåga. Området vid vulkanens fot är i dag glesbefolkat. Eftersom ringvägen passerar Öræfajökulls sluttningar rör sig stora mängder människor i området.

Den kanske största risken med ett utbrott i Öræfajökull är just de branta sluttningarna. Översvämningar som börjar i samband med ett vulkanutbrott skulle kunna nå ned till låglandet på bara 20 minuter. Det kan därför bli svårt att hinna evakuera området vid ett plötsligt utbrott.

Sedan aktiviteten i Öræfajökull tog fart har en ny evakueringsplan tagits fram. I februari hölls en övning för elförsörjningen i händelse av ett utbrott. I maj diskuterades konsekvenserna av ett utbrott i rådet för nationell säkerhet.

Men de senaste månaderna har alltså aktiviteten sjunkit. I slutet på januari inträffade ett jordskalv med en magnitud på 2,6. Det skalvet hade sitt epicentrum vid Hvannadalshnjúkur, Islands högsta topp som ligger på Öræfajökull. Sedan dess har inga skalv större än 2 ägt rum.

Minskande aktivitet är också skälet till att Almannavarnir nu sänker beredskapen för ett utbrott i Öræfajökull. Myndigheten skriver i ett pressmeddelande att antalet jordskalv har varit färre än 20 i veckan sedan februari. I regel har antalet dessutom varit betydligt lägre.

Landhöjningen har också stannat av. Det tyder på att Öræfajökull inte längre expanderar på grund av magma som strömmar in på stora djup. I stället beror landhöjningen i dag sannolikt till största del på att istäckets tyngd minskar när glaciären smälter - något som får mark som tidigare pressats ned av glaciären att höja sig.

I glaciärälvarna Kvíá, Kotá och Virkisá - som samtliga transporterar smältvatten från Öræfajökull - är flödena normala. Det finns heller inga tecken på ovanligt höga mängder av geotermiskt vatten i någon av älvarna. Det är två faktorer som tyder på att avsmältningen från Öræfajökull inte beror på vulkanisk aktivitet.

Beslutet innebär inte att risken för ett utbrott i Öræfajökull är över. Däremot anser inte Almannavarnir att det finns något skäl att upprätthålla en förhöjd beredskap när det finns tydliga tecken på minskad aktivitet. Om den ökar på nytt kan bedömningen av läget komma att ändras.

Här kan du läsa mer om Öræfajökull.