torsdag 11 juli 2019

Amfibiebåtar blir kvar på stranden i Vík í Mýrdal

För tre år sedan köpte Reynir Ragnarsson två amfibiebåtar för att börja segla med turister från stränderna i Vík í Mýrdal och Dyrhólaey. Nu ser det ut som att amfibiebåtarna aldrig kommer att få lämna land. För att få tillstånd krävs ritningar. Han köpte den från den belgiska armén som inte vill lämna ifrån sig några ritningar, berättar Vísir.

Avsaknaden av en hamn har länge gjort det omöjligt att segla från Vík í Mýrdal på den isländska sydkusten. Det har också gjort att fisket försvunnit från orten. Det försökte företaget Mýrdælingur ändra på. Under 1986 och 1987 köptes två amfibiebåtar. De användes från stranden i Vík í Mýrdal.

De två amfibiebåtarna hade två användningsområden. Dels användes de för seglingar med turister och dels användes de för att sjösätta och ta i land mindre fiskebåtar. Med hjälp av amfibiebåtarna gick det alltså att beskriva småskaligt kustfiske. Amfibiebåtarna nyttjades även för att landa fångster.

Fisket pågick fram till 1991. Det var inte ekonomiskt hållbart att fiska med hjälp av amfibiebåt trots att det inte var mer än en halvtimme ut till goda fiskevatten. Inte heller fanns det längre någon i Vík í Mýrdal som hade några fiskekvoter. Det innebar att det aldrig kunde bli tal om något mer omfattande fiske.

Att fisket inte lönade sig var inte bara ett bekymmer i Vík í Mýrdal. Under budgetdebatten 1990 tog Kristín Einarsdóttir, alltingsledamot för Kvinnolistan, upp frågan och föreslog ett statligt bidrag till driften. Hon ansåg att amfibiebåtarna även var viktiga för sjösäkerheten eftersom det inte fanns någon naturlig hamn mellan Höfn i Hornafjörður och Stokkseyri eller Þorlákshöfn.

Turerna med turister fortsatte i flera år. Mýrdælingur upphörde med turistseglingarna år 2000. Därefter fortsatte seglingarna sporadiskt fram till 2012.

För tre år sedan bestämde sig Reynir Ragnarsson - som var inblandad i fisket med hjälp av amfibiebåtar - för att köpa två amfibiebåtar. Målet var att använda dem för seglingar med turister från stränderna i Vík í Mýrdal och Dyrhólaey.

Reynir Ragnarsson hittade två båtar i den belgiska arméns överskottslager. Han säger till Vísir att förutsättningarna för att få seglingar med amfibiebåtar att bära sig ekonomiskt förändrats. Nu är det betydligt fler turister som besöker Vík í Mýrdal:
"Då var det egentligen bara islänningar som sökte sig till detta. Somliga sade att det var det här som satte Vík på kartan. Det var mycket populärt. Men detta var ett stort besvär eftersom det inte var mycket turister här."
Men planerna har alltså strandat. Reynir Ragnarsson har inte lyckats få något godkännande för amfibiebåtarna från Samgöngustofa. Myndigheten kräver bland annat ritningar för att registrera dem som fartyg. Några sådana ritningar vill inte den belgiska armén dela med sig av.

Det är dock inte det enda problemet för Reynir Ragnarsson. Även om han skulle få amfibiebåtarna godkända är det inte säkert att han skulle få använda dem för passagerarseglingar på sydkusten. Han säger till Vísir att regelverket har ändrats. Bland annat betraktas nu havsområdet vid Vík í Mýrdal som farligare vilket leder till högre krav:
"Det hade kommit andra regler och mycket strängare EU-regler. Och detta hade blivit ett annat havsområde och jag vet inte vad och vad. Och man hittade egentligen allt negativt som var möjligt."
Samgöngustofa accepterar heller inte att en isländsk ingenjörsbyrå gör ritningar på båtarna utifrån hur de faktiskt ser ut i dag. Därför står de kvar på land. Reynir Ragnarsson säger till Vísir att läget är låst:
"De står bara här och samlar skulder."
Kusten vid Vík í Mýrdal tillhör havsområde B. De flesta turistseglingar sker enligt Samgöngustofa - med undantag för färjorna som seglar till Västmannaöarna och Grímsey - i havsområde C eller D. Där ställs det inte lika höga krav på båtarna som i havsområde B.