måndag 1 juli 2019

Nya hot och tvister i konflikt om kraftverk i Árneshreppur

Markägare som hävdar att fel kartor använts och blockerar vägen för grävmaskiner. Och en annan markägare som hotar med miljonskadestånd för ett tält. Samt en myndighet som tillfälligt stoppar allt arbete i väntan på en utredning av fornlämningar i området. Så ser den senaste veckans upptrappning ut av konflikten kring det planerade vattenkraftverket vid Hvalá i Árneshreppur.

När kommunfullmäktige i Árneshreppur i juni gav klartecken till den första etappen av ett vattenkraftverk vid Hvalá tycktes det vara slutpunkten på strider som pågått i flera år. Och det såg ut att vara den sida som säger ja till kraftverket som gått segrande ur striden.

Men nu står det klart att striden är långt ifrån över. Den senaste veckan har konflikten mellan anhängare och motståndare eskalerat genom hot om polis, juridiska åtgärder och stora skadestånd. Fejden fortsätter också att splittra invånare och markägare i Islands minsta kommun.

Det är bolaget Vesturverk som står bakom planerna. För att kunna förverkliga bygget har de kommit överens med markägaren Pétur Guðmundsson i Ófeigsfjörður. Han har sålt vattenrättigheterna till Vesturverk. En nyckel i planerna är älven Eyvindarfjarðará och sjön Eyvindarfjarðarvatn. De tillhör enligt officiella dokument fastigheten Ófeigsfjörður.

Nu hävdar de som äger grannfastigheten Drangavík att sjön såväl som en stor del av älven i själva verket ligger på deras mark. Det här kravet baseras enligt Morgunblaðið på fastighetsgränser som beskrevs 1890 men som inte finns på dagens kartor. De har nu överklagat detaljplanen för området till Úrsk­urðar­nefnd­ um­hverf­is- og auðlinda­mál.

Snæ­björn Guðmunds­son företräder de markägare som vill riva upp detaljplanen. Han säger i Morgunblaðið att Vesturverk inte har förhandlat med rätt markägare. Han hävdar att en stor del av det område som omfattas av planerna inte tillhör Ófeigsfjörður utan Drangavík:
"Detta är mark i privat ägo. Du kan inte sälja det som du inte äger. Kommunen har utfärdat tillstånd för detta och så tänker Vesturverk bygga kraftverk där men de har inte skrivit avtal med rätt markägare. Detta är inte i ägo hos dem som har förhandlat med kraftverksbyggarna. Det har getts tillstånd till byggen på andras privata mark som inte har gett något tillstånd."
Dessutom skriver Snæ­björn Guðmunds­son i Kjarninn att Vesturverk i den första etappen - som på pappret enbart ger klartecken för undersökningar och förberedelser - försöker påbörja arbeten vid Hvalá som gör det omöjligt att säga nej till kommande etapper.

Om det faktiskt skulle visa sig att Eyvindarfjarðará och Eyvindarfjarðarvatn tillhör Drangavík är det nödvändigt för Vesturverk att komma överens med dem för att kunna bygga kraftverket. Men ägarna av Drangavík motsätter sig planerna och tänker inte tillåta något kraftverk på sin mark.

Ägarna av Drangavík vill i stället gärna att marken ska införlivas i den fridlysning som planeras för glaciären Drangajökull. Umhverfisstofnun ställde sig dessutom nyligen bakom planerna på fridlysning av grannfastigheten Drangar. Även kommunen Árneshreppur står bakom förslaget. Drangar betraktas som en historiskt viktig plats eftersom Eiríkur rauði - som upptäckte Grönland - bodde där och det var troligen dessutom där som Leifur Eiríksson - som upptäckte Nordamerika - föddes.

Markägarna får också uppbackning av miljöorganisationen Landvernd. Den har enligt Morgunblaðið tillsammans med andra miljöorganisationer vänt sig till de isländska fonder som är delägare i HS Orka, ett bolag som i sin tur äger Vesturverk. Där hävdar de just att det planerade kraftverket vid Hvalá tillhör Drangavík.

Landvernd har även samlat in namn för att också Drangar ska inkluderas i den fridlysning som innefattar bland annat Drangajökull. Organisationen hoppas att ett sådant förslag ska läggas i alltinget redan i höst.

Men hur mycket det ligger i anspråken från Drangavíks ägare återstår att se. Bæjarins Besta - där chefredaktören Kristinn H. Gunnarsson öppet tagit ställning för kraftverket - har gått igenom det dokument som kraven baseras på. Och där finns det inte stöd för den tolkning som markägarna gör. Enligt Bæjarins Besta tolkar de en rad oklarheter till sin egen fördel trots att texten inte backar upp kraven.

Vesturverk skriver i ett uttalande att utspelet från markägarna kommer som en överraskning. Bolaget ifrågasätter varför de under de tretton år som förberedelserna pågått inte tidigare hävdat att delar av den planerade anläggningen skulle ligga på Drangavíks mark. Det finns inte heller några spår av deras anspråk i några dokument hos några myndigheter.

Efter att ha satt sig in i överklagandet säger Birna Lárusdóttir, informationsansvarig vid Vesturverk, till RÚV att även de gör en helt annan tolkning än markägarna av Drangavík. Hon anser att deras underlag är så bristfälligt att det inte bör tas upp av nämnden.

En annan fastighet som skulle påverkas är Engjanes, som ligger granne med Drangavík och Ófeigsfjörður. Engjanes ägs av den italienske baronen Felix von Longo-Liebenstein. Även han har kommit överens med Vesturverk om vattenrättigheter. Hans advokat Friðbjörn Garðarsson säger i Bæjarins Besta att han inte är orolig för baronens räkning.

Ett skäl är att han inte anser att de dokument som ägarna av Drangavík hänvisar till är juridiskt bindande. Ett annat är att säljaren av Engjanes var Ólafur Ingólfsson. När Felix von Longo-Liebenstein köpte marken 2006 försökte han även sälja sin andel av Drangavík till baronen som då tackade nej. Inte vid något tillfälle ifrågasatte Ólafur Ingólfsson då de officiella fastighetsgränserna.

Gunnar G. Magnússon, vd för Vesturverk, säger till Bæjarins Besta att de nya kraven inte har någon direkt inverkan på den första etappen. Förberedelserna kan fortsätta som planerat. Samma dag som markägarnas krav kom skickade också Vesturverk en grävmaskin till Ófeigsfjörður. För att kunna påbörja arbetet behöver vägen från Norðurfjörður via Eyri och Ingólfsfjörður till Ófeigsfjörður förbättras.

Men grävmaskinen kom inte fram. På vägen möttes chauffören av Elías Svavar Kristinsson, en av ägarna av Drangar som är en uttalad motståndare till kraftverksbygget. Han berättar i Stundin att han stoppade grävmaskinen genom att lägga sig under den. Han hävdar att redan den första etappen kommer att förstöra Ingólfsfjörður:
"Den kommer att sprättas upp djupt. Den kommer att skäras itu både på södra sidan och på strandbankarna och på vägen nedåt. ... Allt kommer att sprängas i bitar. Detta är terrorism. Detta tänker de göra för undersökningsarbete. De tänker förstöra så mycket de kan så att de kan säga: 'Det här är förstört.' Det här måste stoppas. Jag vet inte hur det ska göras men det måste göras."
I Ingólfsfjörður finns även fastigheten Seljanes som är granne med Ófeigsfjörður. Där planerar Elín Agla Briem - som är uttalad motståndare till kraftverksbygget - en helg fokuserad på kultur och traditioner med internationella gäster. Evenemanget ska hållas i ett tält. Hon säger till Stundin att hon fått tillstånd av en av markägarna.

Men det är sex personer som är delägare av Seljanes. Och en av dem, Gísli Baldur Jónsson, kräver att tältet försvinner. Om det inte monteras ned tänker han själv skicka personer som tar bort tältet och skickar räkningen till Elín Agla Briem. Han hotar också med polis, advokat och krav på miljonbelopp.

Än så länge har hon inte avbrutit förberedelserna. Och än så länge har han inte gjort allvar av hoten. Gísli Baldur Jónsson har även vänt sig till kommunen med samma krav. Han förbjuder allt arbete på hans mark - utom just de förbättringar av vägen som Vesturverk planerar i anslutning till kraftverket.

Gísli Baldur Jónssons brev är bevittnat av dottern och dottersonen till Pétur Guðmundsson, markägaren i Ófeigsfjörður som alltså sålt sina vattenrättigheter till Vesturverk. Det går alltså att tolka agerandet som ett led i fejden mellan de olika sidorna i kraftverksstriden.

I förra veckan skickade Vesturverk ytterligare en grävmaskin till Ófeigsfjörður. Även den gången tog det stopp. Då var det inte Elías Svavar Kristinsson som stod i vägen. I stället var det Minjastofnun som satte tillfälligt stopp för arbetet. Myndigheten hade ännu inte fått någon förteckning över fornlämningar i området.

Birna Lárusdóttir vid Vesturverk säger i Morgunblaðið att hon räknar med att arbetet snart ska kunna återupptas. Tvisten mellan markägarna och dispyten om fastighetsgränserna skulle dock kunna bli en följetong. I vilket fall som helst står det klart att striden om ett vattenkraftverk vid Hvalá inte är över.

Här kan du läsa mer om det planerade kraftverksbygget.