Inom loppet av ett århundrade gick valfångsten från att vara en stöttepelare i ekonomin till en parentes. De senaste åren har exporten av valkött bara svarat för någon promille av Islands BNP. Men det är inte bara exporten och antalet skjutna djur som minskat. Näringen har också förändrats. Nu är det främst kött i stället för valleverolja och valmjöl som säljs.
Sommaren 2019 bedrevs ingen jakt på val på Island. De företag som hade fått tillstånd för att jaga sillval eller vikval utnyttjade dem inte. Det var första gången sedan jakten återupptogs 2003 som inga båtar gick ut på jakt. Näringen har länge varit ifrågasatt - och har genomgått stora förändringar.
År 1915 förbjöd alltinget norska företag att jaga val från Island. Beslutet kom efter en rad misslyckade jaktsäsonger. Många företag hade redan gett upp när stoppet trädde i kraft. På sina håll försökte islänningar ta över - men inte heller de hade någon framgång.
Hagstofa Íslands har nu sammanställt statistik över valfångsten från 1863 och framåt. Siffrorna fram till 1915 är i vissa fall inte helt säkra. Men de illustrerar hur valfångsten gått från att vara en grundpelare i ekonomin till en parentes.
Jakten på val kulminerar under tidigt 1900-tal. Under 1902 dödas hela 1 305 djur - det är den högsta siffran i Islands historia. Därefter ligger jakten ytterligare några år på ungefär samma nivå. Det stora raset kommer 1912 då bara 152 djur skjuts. Sista året före lagändringen - alltså 1915 - är antalet skjutna djur 54.
Industrins omfattning återspeglas även i antalet båtar som jagar val. Rekordåret 1902 finns 30 fångstbåtar i isländskt vatten. Fler båtar i bruk är det bara 1910 då 32 båtar tillsammans skjuter 649 djur.
Det är också runt det förra sekelskiftet som valfångsten har störst ekonomisk betydelse. År 1900 står exporten av valprodukter för 25,6 procent av Islands BNP - men det är alltså norska företag som bedriver jakten. Femton år senare har andelen sjunkit till 0,6 procent.
Därefter dröjer det till 1935 innan jakten kommer igång igen. Och nu är det alltså islänningar som ägnar sig åt valfångst. Det första året dödas 28 djur. Jakten växer i omfång fram till 1938 då 147 djur skjuts. Därefter utbryter andra världskriget och valfångstbåtarna stannar i land.
Jakten återupptas 1948 då hela 239 djur skjuts. Från och med detta år finns också statistik över vilka arter som jagas. Det första året är det 195 sillvalar, 24 blåvalar, 15 kaskeloter och 5 sejvalar som harpuneras.
Valfångstens ekonomiska betydelse under efterkrigstiden når sin topp 1950 då den står för 2,9 procent av BNP. Att den tappar mark beror dock inte på att den minskar i omfattning. I stället är det andra isländska näringar - inte minst fisket - som växer betydligt snabbare.
Det sker också avgörande förändringar inom branschen. Den sista blåvalen skjuts 1959 och den sista knölvalen redan 1954. Jakten på vikval börjar 1974.
Under efterkrigstiden kulminerar valfångsten 1979 då 642 djur skjuts. Bytet under jakten blir 260 sillvalar, 202 vikvalar, 96 kaskeloter och 84 sejvalar.
Ett moratorium riktat mot kommersiell valfångst införs 1986. Den isländska jakten pågår fram till 1989 då 68 sillvalar skjuts. När den återupptas 2003 tillåts inte längre jakt på kaskelot och sejval. Sedan dess har bara sillval och vikval jagats av isländska fartyg.
Under den senaste jaktperioden är det 2010 som sticker ut. Då skjuts 208 djur - varav 148 sillvalar och 60 vikvalar. På 2000-talet svarar valfångsten som mest för 0,3 procent av Islands BNP.
Under 2000-talet är det bara kött som går på export. Ett sekel tidigare är det helt andra produkter som säljs till utlandet. Då är det i första hand valleverolja som exporteras. Det finns också ett stort intresse för valmjöl. Dessutom säljs i ganska stor utsträckning andra produkter som tänder och barder.
Här kan du läsa mer om Islands valfångst.
