Sommaren 1943 dog nio personer på Västmannaöarna efter att ha druckit träsprit. Ytterligare ett tjugotal vårdades på sjukhus. En tunna med träsprit fördes i land av fiskare som trodde att de funnit drickbar alkohol. Tragedin skakade ögruppen. Sorgen var så stark att många teg om händelsen. Det skriver ortopeden Ragnar Jónasson i en artikel i Læknablaðið.Den 9 augusti 1943 vaknade Västmannaöarna efter den årliga festivalen Þjóðhátíð. Firandet hade varit lyckat. Men dagen därpå var stämningen en annan. Då hade åtta personer dött och ytterligare ett tjugotal vårdades på sjukhus. Dessutom var det många andra som mådde dåligt som inte sökte vård eftersom belastningen på sjukhuset redan var hög.
Dödsfallen kopplades till festligheterna. Men orsaken fastslogs först när polisen började utreda händelsen. Det visade sig snart att det hade kunnat gå ännu värre.
Vid Þrídrangar strax norr om Hemön stötte besättningen ombord en fiskebåt på en tunna som guppade i havet. De bärgade tunnan som rymde 190 liter. De trodde att innehållet var alkohol men kunde inte utesluta att det rörde sig om träsprit.
De tre männen tilldelade sig själva 52,5 liter var. Resten förvarades på båten. En av fiskarna gav sig ut på en ny tur under festivalen och rörde inte sin andel. De två andra ville försäkra sig om att det faktiskt rörde sig om drickbar alkohol.
För att få besked om innehållet kontaktade de först en apotekare. Han kunde inte med säkerhet säga vad som fanns i tunnan.
En av männen vände sig därefter till en butiksföreståndare. Han fick beskedet att det måste röra sig om drickbar alkohol eftersom träsprit både smakade och luktade annorlunda. Under Þjóðhátíð stötte de på butiksföreståndaren. Han hade själv druckit av innehållet i tunnan och verkade inte må dåligt. De två fiskarna drack själva och bjöd frikostigt.
Butiksföreståndaren blev ett av de första offren. Han hittades död i sin butik. Han troddes ha druckit omkring 75 centiliter träsprit. Ytterligare sju personer - varav en av fiskarna - dog inom loppet av ett dygn. Senare dog ytterligare en person av förgiftning. Dessutom blev en person blind av skadorna.
Snart riktades polisens misstankar mot de två fiskare som bjudit åtskilliga gäster på det som visade sig vara träsprit. En av dem var den sista som dog efter att ha druckit träsprit. Många tror alltjämt att han själv drack av träspriten sedan det uppdagats att innehållet var giftigt. Han ska enligt rykten ha varit så bedrövad att han inte såg någon annan utväg.
De två fiskarna som överlevde åtalades båda för brott mot tullagen. Men den fiskare som bara fört sin andel i land och aldrig distribuerade någon träsprit utan överlämnade den till polisen friades. Den andra fiskaren åtalades tillsammans med en kamrat även för vållande till annans död eftersom de gav träspriten till andra.
Fiskaren dömdes till ett års fängelse medan kamraten dömdes till sex månaders fängelse.
Ragnar Jónassons undersökning av fallet visar enligt Læknablaðið att händelsen skakade öborna. Sorgen var för många så stor att de inte pratade om tragedin. I stället valde många att tiga. Han har nyligen talat med flera som på olika sätt minns och drabbades av händelsen. Såren är alltjämt djupa. För många dröjde det flera årtionden innan de kunde börja prata om det inträffade.
