onsdag 25 september 2019

Importerad läsk från Sverige blir miljöbov på Island

Den isländska importen av svensk läsk har ökat dramatiskt de två senaste åren. Förklaringen är den växande försäljningen av energidrycker och Costcos etablering på Island. Importen är också en klimatbov. Den orsakar enligt RÚV betydligt större utsläpp än när tomma flaskor och burkar importeras för att användas i inhemsk produktion.

När Costco öppnade på Island våren 2017 förändrades plötsligt kundernas köpbeteende. För att pressa priserna säljer Costco i stora förpackningar. För läsk betyder det att de ofta säljs i sexpack eller ännu större förpackningar.

För att Coca Cola European Partners á Íslandi skulle kunna leverera till Costco krävdes nya maskiner. Bolaget tog i stället beslutet att börja importera läsk i burkar och flaskor från Sverige. Dryckerna tillverkas enligt samma recept men på svenskt vatten. De innehåller dessutom mer kolsyra eftersom islänningarna är vana vid det.

Produktionen av läsk i plastflaskor påverkades inte. Den fortsatte i Coca Cola European Partners á Íslandis regi på Island.

Förändringen fick en hel del uppmärksamhet. Inte minst började huvudkonkurrenten Pepsi - som tillverkas av Ölgerðin - i sin marknadsföring påpeka att drycken inte var importerad utan producerades på Island.

I januari 2017 importerades enligt Hagstofa Íslands 552 ton läsk i aluminiumburkar till Island. I juli i år hade mängden stigit till 2 270 ton. För två och ett halvt år sedan svarade Sverige för en tjugondel av exporten. I somras stod Sverige för en tredjedel. Exporten från Sverige av läsk i glasflaskor har också ökat - men inte alls i samma omfattning.

Det är inte bara importen av Coca Cola som är förklaringen. Från Sverige kommer också mängder av energidrycker - i synnerhet av märket Nocco. 

Alexandra Kjeld, miljöingenjör vid Efla, har undersökt läskimportens klimatpåverkan. Hon säger till RÚV att den inhemska exporten alltid är ett bättre miljöval. Att transportera något som till stor del består av vatten gynnar inte klimatet.

Efla gjorde på uppdrag av Ölgerðin en jämförelse som enbart tog hänsyn till utsläppen av koldioxid. Hon konstaterar enligt RÚV att plast och aluminium är bättre än glas eftersom de materialen väger mindre. Dessutom återvinns inte glasflaskor på något särskilt effektivt sätt på Island. I regel blir de till fyllnadsmaterial som används vid exempelvis vägbyggen.

En halvlitersburk som importeras full via hamnen i Helsingborg till hamnen i Reykjavík svarar för utsläpp på 78 gram koldioxid. Utsläppen för en tom burk är 71 gram. Även om skillnaden mellan en enda burk inte är stor så växer den snabbt när varje islänning i snitt dricker 6,3 liter importerad läsk i månaden.

Skillnaden för halvlitersflaskor i plast är betydligt större. De som används av isländska bryggerier fraktas med båt från Gdansk. Tomma är utsläppen 77 gram per flaska. När det rör sig om fulla flaskor som importeras är utsläppen 140 gram. Här är det både vikten och storleken som spelar in. Tomma flaskor blåses upp först när de når Island och tar därför mycket mindre plats.

Alexandra Kjeld säger till RÚV att hennes beräkningar enbart tar hänsyn till själva transporten till sjöss till Island. I själva verket är klimatavtrycket för läsk betydligt större. Läsk har i regel fraktats långa vägar på lastbil innan den hamnar på fraktfartyg. En annan faktor som spelar in är att den el som används på Island troligen är grönare än den el som använts i ursprungslandet.

Här kan du läsa mer om importen av läsk från Sverige.