Matthías Jochumsson föddes 1835 i Skógar i Þorskafjörður i Västfjordarna. Under sina unga år prövade han på en mängd olika yrken. Han arbetade som fiskare, lantbrukare och handelsman. Så småningom hamnade han i Reykjavík för att studera. Där ägnade han allt mer tid åt sin kristna tro.
Inför 1874 års firande av att det - enligt den officiella historieskrivningen - var ett årtusende sedan Island koloniserades skrev Matthías Jochumsson psalmen "Lofsöngur". Den sjöngs för första gången vid en ceremoni i domkyrkan i Reykjavík den 2 augusti.
Med åren blev "Lofsöngur" först något av en informell nationalsång. Den klubbades officiellt som Islands nationalsång genom ett beslut i alltinget 1983. I lagtexten refereras det till sången med titeln "Ó Guð vors lands". Lagen säger bland annat att nationalsången är en nationell egendom och att den inte får användas för reklam. Den som bryter mot lagen riskerar upp till två års fängelse.
Han flyttade norrut till Akureyri 1886. Inledningsvis fick han ett ganska svalt mottagande bland de övre skikten i staden. Men Matthías Jochumsson vann snart status genom sitt arbete som präst, sina översättningar och sina dikter.
Året var 1903 när han lät bygga huset Sigurhæðir i samma sluttning som kyrkan i Akureyri. Här bodde Matthías Jochumsson fram till sin död 1920. Då hade han blivit hedersmedborgare i staden. Efter sin bortgång restes det en staty efter honom i den botaniska trädgården. Ett annat minnesmärke finns på den plats där gården i Skógar fanns.
Sigurhæðir hamnade så småningom i kommunens ägo. Där inrättades Matthíasarstofa, ett museum om Matthías Jochumsson. Utställningen var öppen under somrarna. I huset fanns också utrymmen som kunde användas av forskare och författare.
Våren 2017 stängdes Matthíasarstofa på grund av renovering. Drygt två år senare har huset inte öppnats för allmänheten på nytt. Skälet är att kommunen anser att tillgängligheten är för dålig. Läget i backen gör att det är nödvändigt att gå i trappor för att komma fram till Sigurhæðir. Eftersom det finns mängder av andra byggnader runt om finns det små möjligheter att förbättra tillgängligheten.
Nu planerar kommunen att lägga ut Sigurhæðir till försäljning. Ett sådant beslut klubbades i förra veckan av styrelsen för Akureyrarstofa. Frågan behandlas i kommunfullmäktige i nästa vecka.
Ett argument för att sälja huset är att kommunen befarar att det ska börja förfalla om det inte finns någon verksamhet i Sigurhæðir. En försäljning kan också ge kommunen pengar. Samtidigt kommer en köpare att möta begränsningar som inte enbart består av läget i sluttningen. Huset är också kulturmärkt vilket innebär att alla större förändringar måste godkännas av myndigheterna.
Han flyttade norrut till Akureyri 1886. Inledningsvis fick han ett ganska svalt mottagande bland de övre skikten i staden. Men Matthías Jochumsson vann snart status genom sitt arbete som präst, sina översättningar och sina dikter.
Året var 1903 när han lät bygga huset Sigurhæðir i samma sluttning som kyrkan i Akureyri. Här bodde Matthías Jochumsson fram till sin död 1920. Då hade han blivit hedersmedborgare i staden. Efter sin bortgång restes det en staty efter honom i den botaniska trädgården. Ett annat minnesmärke finns på den plats där gården i Skógar fanns.
Sigurhæðir hamnade så småningom i kommunens ägo. Där inrättades Matthíasarstofa, ett museum om Matthías Jochumsson. Utställningen var öppen under somrarna. I huset fanns också utrymmen som kunde användas av forskare och författare.
Våren 2017 stängdes Matthíasarstofa på grund av renovering. Drygt två år senare har huset inte öppnats för allmänheten på nytt. Skälet är att kommunen anser att tillgängligheten är för dålig. Läget i backen gör att det är nödvändigt att gå i trappor för att komma fram till Sigurhæðir. Eftersom det finns mängder av andra byggnader runt om finns det små möjligheter att förbättra tillgängligheten.
Nu planerar kommunen att lägga ut Sigurhæðir till försäljning. Ett sådant beslut klubbades i förra veckan av styrelsen för Akureyrarstofa. Frågan behandlas i kommunfullmäktige i nästa vecka.
Ett argument för att sälja huset är att kommunen befarar att det ska börja förfalla om det inte finns någon verksamhet i Sigurhæðir. En försäljning kan också ge kommunen pengar. Samtidigt kommer en köpare att möta begränsningar som inte enbart består av läget i sluttningen. Huset är också kulturmärkt vilket innebär att alla större förändringar måste godkännas av myndigheterna.
