Gick i konkurs för 29 år sedan - har 2 miljoner på banken

För 29 år sedan gick kooperativet Kaupfélag Norður-Þing­ey­inga i graven. Och det har gått 24 år sedan konkursen avslutades. Men nu blir frågan om fördelningen av tillgångarna i konkursboet aktuell på nytt. I ett tidigare okänt konto i Arion Banki har det nu visat sig att kooperativet har närmare 2 miljoner isländska kronor.

Kaupfélag Norður-Þing­ey­inga i Kópasker grundades 1894. Den första butiken på orten öppnades 1908. Verksamheten växte snabbt och kooperativet var i årtionden samhällets grundpelare. Kooperativet drev länge även en butik i Raufarhöfn.

I praktiken hade Kaupfélag Norður-Þing­ey­inga ett finger med i det mesta i Kópasker. Kooperativet drev slakteri, fryshus, hotell, snickeri, bilverkstad, bensinmack och åkeri. Det skötte verksamheten i hamnen och vid flygfältet. Kooperativet skötte dessutom snöröjningen i bygden.

Björn Kristjánsson och sonen Þórhallur Björnsson var i det närmaste synonyma med kooperativet. Tillsammans basade de över verksamheten mellan 1916 och 1966.

Tiden började dock springa ifrån Kaupfélag Norður-Þing­ey­inga. Allt fler flyttade från trakten vilket gjorde det allt svårare att fortsätta driva kooperativet. Verksamheten upphörde 1989 och året därpå begärdes kooperativet i konkurs.

Det tog lång tid att slutföra processen - något som inte är helt ovanligt när det gäller kooperativ eftersom det ofta är många parter inblandade. Först 1995 var den avslutad.

Men nu har det blivit dags att öppna konkursboet på nytt. Uppdraget har gått till Ingvar Þóroddsson, advokat i Akureyri. I Lögbirtingablað kallar han fordringsägarna till ett möte den 15 november.

Skälet är att Arion Banki har hittat ett konto tillhörande Kaupfélag Norður-Þing­ey­inga. På bankkontot finns det 24 år efter konkursen 1 952 461 isländska kronor. Pengarna kommer från obligationer som kooperativet hade.

Ingvar Þóroddsson skriver i Lögbirtingablað att han kommer att föreslå att tillgångarna - utöver hans eget arvode - ska gå till statskassan. Skälet är att det så lång tid efter konkursen är mycket svårt att fördela tillgångarna. Många av fordringsägarna har antingen själva gått i konkurs eller är inte längre i livet.

De två största fordringsägarna var just staten och Samvinnubanki Íslands, en bank som köptes av Landsbanki 1990. Därefter försvann bankens egna kontor undan för undan och 1992 hade hela verksamheten inlemmats i Landsbanki.