
Náttúrufræðistofnunar Íslands gör varje år en expedition till Surtsey. Där kartläggs det biologiska livet på ön. Förra sommarens undersökning visar att växtligheten och fågellivet fortsätter att breda ut sig. Nu har även resultaten från den geologiska delen av undersökningen publicerats.
Surtsey bildades under ett vulkanutbrott som pågick mellan 1963 och 1967. Sedan dess har hälften av ön eroderat. Nu är den högsta punkten 154,55 meter över havet.
Långsamt sjunker temperaturen på Surtsey. Men i sprickor i tuff är det alltjämt mycket varmt. På öns västra sida uppmättes som mest 99,3 grader och på den östra sidan som högst 93,1 grader.
De senaste åren har Surtsey skakats av flera större jordskalv. Dessa skalv skapade nya sprickor och utvidgade befintliga sprickor - något som i sin tur ledde till en temperaturhöjning. Även här sjunker temperaturen. Den är dock alltjämt högre än innan jordskalven inträffade.
På många platser på ön strömmar het ånga ur tuffen. På öns västra strand var ångan i en håla 95,6 grader.
Både 1979 och 2017 borrades hålor på ön för att kunna mäta temperaturen på större djup. I en borrhåla från 1979 var det nu 123,6 grader varmt på 100 meters djup. Vid den första kontrollen 1980 var det 141 grader i samma borrhåla. I hålan från 2017 uppmättes 138 grader på 119 meters djup.
Både 1979 och 2017 borrades hålor på ön för att kunna mäta temperaturen på större djup. I en borrhåla från 1979 var det nu 123,6 grader varmt på 100 meters djup. Vid den första kontrollen 1980 var det 141 grader i samma borrhåla. I hålan från 2017 uppmättes 138 grader på 119 meters djup.
Här kan du läsa mer om utvecklingen på Surtsey.