Året var 1802 när Hans Jónatan steg i land i Djúpivogur på den isländska kusten. Han hade då färdats från Saint Croix i Västindien och bott länge i Köpenhamn. När han inte blev fri från slaveriet flydde han till Island. Där blev han den första svarta personen som bosatte sig. Nu vill självständighetspartisten Vilhjálmur Bjarnason resa ett minnesmärke över Hans Jónatan.
När Hans Jónatan föddes i Saint Croix i Västindien 1784 var det en dansk koloni. Mammans rötter gick tillbaka till Afrika. Hon hölls som slav av en rik dansk familj. Pappan var vit - och förmodligen dansk.
Sju år senare fick Hans Jónatan och mamman flytta med familjen till Danmark. Eftersom de juridiskt var familjens egendom hade de inget att säga till om vad gällde flytten. I Köpenhamn tvingades hon fortsätta som slav.
Under slaget vid Köpenhamn 1801 utmärkte sig Hans Jónatan. Hans förhoppning var att hans insatser skulle göra att familjen skulle avsäga sig ägarskapet. Så blev det inte. Saken avgjordes i rätten. Familjen fick bekräftat att Hans Jónatan var deras egendom.
Men Hans Jónatan slutade inte drömma om friheten. Året därpå smet han ombord ett handelsfartyg på väg från Köpenhamn till Djúpivogur. Någon gång under 1802 gick han i land i samhället på den isländska östkusten.
På Island fick nog Hans Jónatan ungefär det liv som han hade hoppats på. Han arbetade som handlare och senare som bonde. Han fick två barn med hustrun Katrín Antoníusdóttir. Omkring tusen nu levande islänningar är i dag släkt med Hans Jónatan.
Nu vill Vilhjálmur Bjarnason, ersättare i alltinget för Självständighetspartiet, resa ett minnesmärke över Hans Jónatan i Djúpivogur. Han skriver i en motion att Hans Jónatan var den första svarta personen som bosatte sig på Island. Därför skulle ett minnesmärke ha stor symbolik.
Vilhjálmur Bjarnason beskriver Hans Jónatan som en slav som valde friheten. Minnesmärket ska därför även symbolisera frihet som den främsta av de mänskliga rättigheterna. Det är enligt Vilhjálmur Bjarnason särskilt viktigt att påminna om frihetens betydelse i en tid när den hotas på många håll.
Vidare skriver Vilhjálmur Bjarnason att allt pekar på att Hans Jónatan var en god medborgare. Det finns heller inga uppgifter om att han ska ha särbehandlats på grund av sin hudfärg. Att det är just han som bör bli minnesmärke motiverar Vilhjálmur Bjarnason med att ingen annan islänningar har en så tydlig koppling till slaveri.
I förslaget skriver Vilhjálmur Bjarnason att det just nu pågår en internationell debatt om slaveri och rasism genom historien. Han talar bland annat om demonstrationerna i USA för George Floyd - vars död han kallar ett mord.
Här kan du läsa mer om Hans Jónatan.
