Ras för lunnefågeln på Islands viktigaste häckningsplatser

Sex av tio lunnefåglar på Island häckar på Västmannaöarna och i Breiðafjörður. Och det är just där som återväxten ser ut att bli ovanligt låg. På bägge platserna har antalet använda hålor minskat med mer än en fjärdedel. Bäst är situationen på Grímsey och Lundey i norr samt vid Dyrhólaey på den isländska sydkusten. Det uppger Náttúrustofa Suðurlands på Facebook.

Efter många år av vikande återväxt var det många som började hoppas förra sommaren. Inledningsvis såg det ut som att tillgången till föda var god kring Västmannaöarna och i Breiðafjörður. Där häckar omkring 60 procent av beståndet av lunnefågel på Island.

Men det stora antalet häckande fåglar blev inte riktigt det trendbrott många hade hoppats på. Tillgången till havstobis - lunnefågelns huvudsakliga föda - blev allt sämre. Vuxna fåglar flög allt längre för att komma tillbaka med nordhavsräka och krill. Eftersom det är föda med lägre fettinnehåll gör de att ungarna växer långsammare.

Förra sommaren var den bästa på länge. Men det var ändå många ungar som svalt ihjäl när de övergavs av föräldrarna. De blev helt enkelt inte flygfärdiga innan de vuxna fåglarna började överge häckningsplatserna.

Inte heller denna sommar ser ut att vända den negativa trenden. Situationen är mest kritisk på Västmannaöarna - där det finns omkring en miljon hålor som lunnefågeln använder för att häcka - och i Breiðafjörður där antalet hålor är runt en halv miljon.

Náttúrustofa Suðurlands första kartläggning av häckningen visar att det är just här som ovanligt många hålor är tomma. På Elliðaey i Breiðafjörður minskade antalet bebodda hålor med 33,7 procent jämfört med sommaren 2019 och vid Stórhöfði på Hemön i Västmannaöarna med 26,9 procent.

Kläckningen började ovanligt tidigt - redan första veckorna i maj - på Västmannaöarna. Det betyder att ungarna bör vara flygfärdiga i början på augusti om de utvecklas i normal takt. Men begränsat med föda kan göra att det tar betydligt längre tid.

Skälet till den allmänna nedgången i beståndet är just försämrad tillgång till föda. I takt med att Nordatlanten blir allt varmare flyttar lunnefågelns favoritföda allt längre norrut. Men lunnefågeln återvänder varje sommar till samma håla för att häcka.

Länge har utvecklingen på Västmannaöarna och den isländska sydkusten gått hand i hand. Men vid Dyrhólaey på sydkusten noteras ett trendbrott. Här har andelen bebodda hålor ökat med 28 procent jämfört med förra året.

Positiva trender märks även på Lundey i Skjálfandi och på Grímsey där ökningen är 12,8 respektive 4,9 procent. På Drangey i Skagafjörður är andelen använda hålor oförändrat jämfört med förra sommaren.

På övriga platser är det färre lunnefåglar som häckar i år - även om nedgången inte är lika stor som på Elliðaey eller Hemön. Vid Ingólfshöfði är minskningen 7,4 procent, på Grímsey i Steingrímsfjörður och Hafnarhólmi i Borgarfjörður eystri 5,8 procent, på Vigur 5,7 procent, på Papey 5,4 procent och på Akurey 2,4 procent.

Náttúrustofa Suðurlands gör längre fram i sommar återbesök till samtliga kolonier för att följa kläckningen.

Här kan du läsa mer om lunnefågeln.