
De två kommunerna Reykjavík och Kjalarnes gick ihop 1998. Inför samgåendet gjorde Reykjavík en rad utfästelser om saker som skulle genomföras i Kjalarnes. De här löftena sammanställdes i ett avtal mellan kommunerna.
Redan inför sammanslagningen var det vissa invånare som var skeptiska. De befarade att Kjalarnes skulle glömmas bort i storkommunen Reykjavík.
Samgåendet trädde i kraft den 8 juni 1998. Borgmästaren Ingibjörg Sólrún Gísladóttir var på plats i Kjalarnes och utlovade i ett tal att Reykjavík skulle prioritera den nya kommundelen. I talet meddelade hon bland annat att bullervallar skulle uppföras för att minska trafikljudet från ringvägen. Dessutom skulle kommunen plantera fler blommor.
Men 22 år senare är det inte ovanligt att invånarna i Kjalarnes känner sig lite bortglömda. Alla löften som gavs i avtalet från 1998 har exempelvis inte infriats.
I höstas fick medborgarna för första gången själva lämna förslag till de årliga omröstningarna om förbättringar av den offentliga miljön. Tidigare har invånarna fått rösta på förslag som tagits fram av stadsdelsråden.
Det mest uppmärksammade förslaget kom från Berglind Hönnudóttir och några andra invånare. De ville resa ett minnesmärke över Reykjavíks brutna löften till Kjalarnes. Prislappen för minnesmärket beräknades till 5 miljoner isländska kronor. Det skulle avbilda det avtal som de två kommunerna undertecknade inför samgåendet.
Invånarna röstade fram tre förslag som skulle genomföras: en trampolin, en klätterställning - och minnesmärket över de svikna löftena. De övriga förslagen har antingen genomförts eller håller på att förberedas. Men minnesmärket har lagts på is av kommunen.
Berglind Hönnudóttir säger i Fréttablaðið att hon redan inför omröstningen kontaktades av en kommunanställd. Hon fick bland annat frågor om hon menade allvar med förslaget och om det skulle skapa en positiv känsla:
Berglind Hönnudóttir säger i Fréttablaðið att hon redan inför omröstningen kontaktades av en kommunanställd. Hon fick bland annat frågor om hon menade allvar med förslaget och om det skulle skapa en positiv känsla:
"Jag svarade nekande. Det här är inte positivt. Men jag menar allvar och jag anser att människor ska få rösta om detta."
Det var alltså tillräckligt många invånare som höll med Berglind Hönnudóttir. Hon säger i Fréttablaðið att det var uppenbart att många gillade idén:
"Jag var inte säker på att förslaget skulle bli valt. Det här var främst punk för att skapa uppmärksamhet för stadsdelens frågor. Det talas lite med invånarna och man får ofta känslan att stadsdelen glöms bort."
Om kommunen inte uppför minnesmärket kommer Berglind Hönnudóttir överväga att lägga fram samma förslag igen.
Här kan du läsa mer om Kjalarnes och Reykjavík.