torsdag 10 december 2020

Asylsökande nekas skadestånd för tandundersökning

En pakistansk kvinna som sökte asyl på Island 2018 nekas skadestånd för att hon tvingades genomgå en tandundersökning för att bestämma hennes ålder. Héraðsdómur Reykjavíkur anser inte att undersökningen var förnedrande eller kränkande. Kvinnan hade tidigare sökt asyl i Sverige och då uppgivit en annan ålder.

Den 2 september 2018 landade en kvinna från Pakistan på flygplatsen i Keflavík. Hon uppgav att hon hade rest från Pakistan via Grekland till Island. Hennes slutmål var Storbritannien. I passet stod det att hon var född den 3 december 2002. Hon skulle alltså bara vara 15 år. Myndigheterna omhändertog henne därför som ett ensamkommande flyktingbarn.

Fyra dagar senare sökte hon asyl på Island av humanitära skäl.

Men när myndigheterna började behandla ansökan visade det sig att hon redan hade sökt asyl i Sverige 2013. Då hade hon sagt att hon var född den 20 juli 2000. Hon fick avslag på sin ansökan 2015. Utvisningen verkställdes aldrig men sommaren 2018 registrerade svenska myndigheter att hon hade avvikit.

Med hänvisning till Dublinkonventionen ville Island utvisa kvinnan till Sverige. Efter att först ha sagt nej valde svenska myndigheter att ge klartecken. Inför avresan i november 2018 tvingades kvinnan genomgå en tandundersökning för att bestämma hennes ålder.

Skälet till undersökningen var just att det fanns olika uppgifter om hennes ålder. Hennes pakistanska pass bedömdes vara äkta. Själv hävdade hon att hon angivit fel födelsedatum i Sverige eftersom hon trodde att hon skulle ha större chanser att stanna om hon var tretton i stället för elva år.

Kvinnan överklagade utvisningsbeslutet från Island men fick avslag. Myndigheterna ansåg att det var troligt att hon hade talat osanning. Dessutom hade hon förtigit en rad viktiga omständigheter. Hon hade till exempel inte nämnt att hennes bror också hade sökt asyl på Island samt att hon även ville återförenas med sina adoptivföräldrar som kom till landet i oktober 2018.

Under 2019 utvisades hon till Sverige. Men hon återvände till Island i augusti i år. Hon hade då stämt staten och krävde 1 500 000 isländska kronor i skadestånd.

Kvinnan protesterade mot formaliteter i myndigheternas utvisningsbeslut. Hon ansåg inte att det var riktigt att hon beskylldes för att ha fördröjt processen. Hon hade inte förtigit några viktiga uppgifter. Bland annat sade hon att skälet till att hon inte berättat om sin bror var att han tidigare hade misshandlat henne.

Dessutom hävdade hon att åldersbestämningen med tandundersökning var kränkande och förnedrande.

Héraðsdómur Reykjavíkur håller inte med om tandundersökningen. Den var inte förnedrande och den var befogad eftersom det förekom olika uppgifter om hennes ålder.

Däremot får kvinnan en ny prövning av sin ansökan om asyl. Domstolen anser inte att hon bidragit till att fördröja processen och hon har lämnat rimliga förklaringar till att hon inte berättat om de familjemedlemmar som fanns i landet.

Kvinnan får inget skadestånd. Staten ska dock stå för hennes rättegångskostnader på 800 000 isländska kronor.

Här kan du läsa domen i sin helhet.